

09 aug kl 13:47, 2010

En god vän till oss har hälsat på här hos oss på landet. Vi känner honom så pass väl att vi så gott som helt kan vara oss själva. Vad innebär då det? Jo jag brydde mej inte om att sätta på mej mer anständiga kläder, hade mina gamla leggings på mej och en tröja som har minst 20 år på nacken och omaka strumpor. Helt osminkad var jag och mitt hår hade behövt tvättas.
Min ursäkt till mitt slappa beteende är att maken bara bjöd in honom huxflux utan förvarning. Bara för att vi var barnlediga igår. Jag får erkänna att jag inte är vidare spontan av mej, bara nån mycket sällsynt gång. Jag vill förbereda mej inför ett besök, handla mat och dryck, städa upp, göra mej iaf lite fin. Men nu iddes jag inte. Det fick vara.
Gubbarna åkte med båt till en restaurang och kom tillbaks rätt glada i hatten Jag valde att stanna hemma själv. För jag har fått vara ensam med mej själv knappt nånting alls denna sommar. Jag säger om och om igen till maken:nu får du vara tyst ett tag, men det klarar han inte av.
Nu får maken skaffa sig glasögon, vi har varit på honom om det hela sommaren. Sonen och dottern och jag läser en hel del på somrarna och då går det inte att koncentrera sig när maken pratar på. Han får också börja läsa böcker.
Sonen är på väg hit, katterna är ute. Igår fick jag säkert 6 kärleksbett av lillkissen. Jag blev så glad då, är orolig för henne, då den äldre katten bara jagar iväg henne. Så kan det inte fortsätta.
& bett! Och du, jag pratar som ett kvarn ... och har glasögon, och läser och ... *ler*!
Skrivet av Tigris den 09 augusti, 2010 kl. 15:32 #
Hej Tigris,
ja då kan vi ta varann i hand, då jag också gör allt det där.
Kram
Skrivet av ekorrn den 12 augusti, 2010 kl. 12:14 #