När vi kommer hem tar jag en snabb promenad med hunden innan våra
äldsta barn kommer. Jag känner mig som om jag vore bortkopplad från verkligheten, stum på något vis.
Så kommer de.De hade snabbt lyckats få barnvakt och ena sonhustrun
var också med. Hon tänder ljus och sätter på fika. Vi kramas,
gråter och frågar oss varför...
han hade mått dåligt tidigare och då visat tydliga tecken på
depression. Men det hade han inte den här gången. Tvärt om, han hade
varit till Grönan med sin kompis och dennes familj, varit på bio med
en annan kompis och på lördagen skulle han åkt och tittat på en
lägenhet.
Men... han hade haft så många funderingar och grubblat mycket över
varför hans förhållanden inte höll. Grubblade och såg en massa fel
hos sig själv, vilket ledde till ännu mer grubbel. Han gick hos en
psykolog på samtal men tyckte att ingen lyssnade och tog hans
funderingar på allvar där. Till slut tog demonerna plats i hans
huvud. Hur bekämpar man demoner? Gud ska veta att jag försökte.
Både natt som dag. Vi hade så många samtal, sonen och jag.
Men demonerna vann...