Elliotta

Fan det här är eoner av tid sedan.

Och min blogg finns kvar. Som minner om ett annat liv för länge sen.
Ett liv med en man med alkoholproblem. Ett liv med separation. En liten son. En tonårsdotter på glid.
Och nu. Ett annat liv.

Tillbaka till hemorten. Bor i en fin lägenhet med sonen. Som nu är 5 år. Dottern kom igen och blev normal igen. Eller sig själv igen. Så som de gärna blir de där tonåringarna, när de mognar. Hon bor hemma hos pojkvännen tio mil bort. Går i skolan och tar studenten till våren.

Tänka sig.

Herr S är ett minne blott. När jag läser om Herr Snygg så ler jag lite inombords. Det där blev just inte så bra. Och nu kan jag inte ens förstå varför mina känslor var så starka. Men det blir väl lätt så i backspegeln. Sikten förändras.

Tittade in här idag och var helt enkelt tvungen att lämna ett litet avtryck.

Det var här bloggandet började. Här på passagen. 2006. Året då jag o Mannen gjorde slut på ett nio år långt och stormigt passionerat och hett hatat förhållande. Det känns också väldigt avlägset.

Mitt liv är väldigt bra just nu. Oerhört bra. Jag är boss över mitt liv nu.