Elliotta

Hittade ett utkast till ett inlägg som är daterat 25 januari 2007 - måste ju bara publicera det nu så här snart fyra år senare. Känslan känner jag igen. Men killen är sedan länge bortglömd

Kunde inte ta ögonen...ifrån en kille på lunchen idag.

Jag går mot kassan (det är nämligen första anhalten på den här restaurangen, precis tvärtemot gängse lunchrestaurangstraditioner) och tar en bricka. Mittemot mig, på andra sidan om kassorna står en kille. Vi tittar på varann. Ler. Betalar. Vimsar runt i lunchbuffén, kan inte bestämma mig, han verkar inte heller kunna bestämma sig. Jag får trots allt på mat på tallriken, hela tiden medveten om den här killens existens.

Han är väl 1,85 kanske. Lite längre, rufsigt hår som är både ljust o mörkt på samma gång. Blå ögon. Ganska mörkt blå. Verkar ha missat rakningen imorse. Han har blåkläder, eller ioffs svarta jobbarbyxor o blå tröja. Ser ut att kunna vara gipsdamm på övre delen av tröjan. Tröjan sitter snyggt över axlarna noterar jag.

Jag går mot bordet där Nettan o en kollega sitter. Killen tittar på mig. Jag tittar tillbaka. Han sätter sig strategiskt (?) vid ett bord så vi ser varann. Under hela lunchen sneglar vi på varann. Ler lite. Sneglar. Ler.

Skitfånigt när man tittar tillbaka på det nu.

Jag äter klart. Eller avslutar lunchen utan att äta upp. Kan liksom inte koncentrera mig. Måste äta snyggt och inte slänga i mig maten som jag brukar.