Nu har jag pratat med både facket och mailat min chef angående uppehållstjänst.

Enligt facket ska det inte vara några problem. Det beror bara på hur tillmötesgående chef du har, sa han. Jag har mailat till chefen och vi ska träffas på tisdag kl 8. Håll nu tummarna att det löser sig.

Jag känner mig mycket lugnare nu. Nu vet jag att ajg inte kan göra något förrän på tisdag. Jag kan inte påverka något förrän vi haft möte. Alltså är det ingen idé att gå och oroa sig och tänka på hur det kommre att bli. Det här är en egenskap jag faktiskt inte hade för ett par år sedan utan det kan jag faktiskt tacka depressionen för. Jag tänker inte på sånt jag inte kan påverka. Då oroar jag mig bara i onödan och gör av med onödigt mycket energi, det är dumt!

Nu ska jag göra frukost till mig och mina barn, för snart börjar vi våra gympaträningar.

Kram på er alla!

Hej igen!

Nu äntligen känner jag mig som vanligt igen. Det var en envis jobbig förkylning jag hade. Eller jag vet inte om jag kan kalla det förkylning. Jag har inte varit snuvig, utan jag har haft ont i halsen och varit superhes.  Plus att jag inte haft någon som helst ork i kroppen. Jag har varit hemma från jobbet hela veckan och det var ett bra beslut av mig, för nu är jag riktigt frisk!

Jobbet, ja.... det var det jag lovade att berätta lite om.  Jag har alltså fått en omplacering i kommunen eftersom jag inte kunde gå tillbaka som förskollärare i barnomsorgen. Då hade jag ju helt klart rasat och hamnat i en ny depression och det gör jag absolut aldrig mer.....hoppas jag iaf! Numera jobbar jag som elevassistent på gymnasie-särskolan. Jag jobbar med gravt utvecklingsstörda elever. Det är så roligt och jag trivs kanonbra!!! Det är ett krävande jobb. Vi har 3 elever och vi är 5 personal på dessa elever. Det är vi inte för att vi har gott om pengar och vill vara personaltäta. Nej, de här eleverna kräver detta. En av eleverna har bl.a. autism och är dessutom väldigt utåtagerande. När hon får sina utbrott med slag, bitningar och rivningar så måste vi vara 2 pers på henne eftersom maninte orkar ta och lyfta henne själv. Hon är ju 17 år, men har ett interlekt (hur stavas det?)  som en 2-3 åring.

Vi gör allt material själva och vi har en elev som vi är mentor till. Det innebär att jag är ansvarig för att det finns material och uppgifter till "min" elev. Vi alltinerar mellan alla tre elever så det innebär att man måste vara tydlig i sina instruktioner till uppgifterna de ska utföra, så att vilken av oss personal som helst ska kunna jobba med vilken elev som helst och de gör uppgiften som man tänkt igenom.

Jag trivs jättebra och jag tror att de trivs med mig. Jag hoppas att jag får vara kvar, för det här är ett jobb jag kommer att vilja stanna på ett tag. Så känns det nu iaf.

Ha en bra lördagkväll!

.........ja, nu är det klart! På måndag börjar jag arbetsträna på caféet! Kommer att jobba tre dagar i veckan á 2,5 timmar. Det blir mån, tors och fre som jag kommer att vara där. Sedan när kursen börjar blir den utöver dessa timmar, dvs jag arbetstränar fler timmar i veckan inkl. kursen. Det hela känns så skönt. Jag kommer att ha nå´t att göra på dagarna, eller åtminstone några dagar, några timmar.

Var bara tvungen att berätta detta för jag är så glad just nu!

Ha det bra och kraaaamisar på er alla!

Ja, inte vet jag hur det ska gå till, men nog finns det alltid en önskan hos alla att ens liv ska förändras på ett eller annat sätt. Rätta mig om jag har fel. Jag vill som jag sagt tidigare att detta år ska bli bättre än förra året. I och för sig kan det nog inte bli sämre. Jo, jag vet. Det finns alltid värre saker som kan hända, men saker du inte kan påverka, kan du heller inte gå och fundera på om de ska hända eller inte. Skapa inte problem, då får du oftast uppleva dem två gånger! Det är något som jag ofta tänker på idag och jag försöker sprida det så mycket jag kan till mina nära och kära. Jag vet att det inte är lätt att tänka så. Men lyckas man tänka så då tror jag att många depressioner skulle minskas. Jag skulle nog själv inte ha hamnat så djupt ner som jag faktiskt gjorde. En annan sak som oxå hjälp mig mycket på senaste månaden är en bra sak som min bästa vännina, M sa till mig då jag hade mycket ångest-attacker: "-Tänk efter i vilka situationer som attackerna kommer. Det är ju oftast något som du inte vill göra, nåt som besvärar. Då kan du oxå hindra att de blir så kraftiga!"

Tack M för de viktiga orden! De har som sagt hjälp mig att behärska och undvika ångest-attackerna. Nu har jag inga attacker alls. Jag kan känna att de är på väg och därmed göra nåt åt situationen. Att promenera är oxå ett sätt att förhindra dem.

Nog om detta.

Nu känns det att vi inte har några små barn längre. W fyllde 5 år i tisdags och han är så stolt över det. Men han sa ngot så gulligt på morgonen; "Men mamma jag är lika stor som när jag var 4 år!" Visst var det gulligt. Tänk om man så fort man fyllde skulle växa några cm.............barn tänker så mycket. I morgon ska det bli kalas. Det ska bli så skönt, för vi ska inte ha det hemma. Vi ska hålla till på ett lekland för barn. Williams kompis L fyller 4 år 5/1, så vi ska ha kalas tillsammans. Det blir billigare så eftersom de ändå bjuder samma kompisar. Visst är det praktiskt! Det bästa är att vi inte behöver göra nåt! "Bara" passa barnen. Personalen bjuder på korv och glass och så får barnen leka fritt i lekställningar och rutschkanor. 2 timmar, sen är allt över och det är inget som ska städas efteråt!

Nu måste jag sluta, mamma kommer och vill ha fika.

Kram på er alla!!!!!!

Jag vet att jag lovade att titta in igår eftermiddag, men jag hann inte. Men här är jag nu.

Hur gick det då igår? Jo, det gick väl både bra och dåligt kan man säga. Det beror sig på hur man ser på saken. Det finns inget annat jobb till mig i kommunen, det känns lite jobbigt fast ändå inte. Jag har ju jobbat i kommunen sedan -92 så det kanske är dax att prova nåt annat....... på riktigt. Jag har ju som sagt blivit antagen till Kontitor-utbildningen och jag kan, enligt f-kassan, höra mig för själv på olika caféer eller bagerier om jag kan få arbetsträna där och kanske sedan även få ha praktik där under utbildningen. Det känns jättebra! Det finns ju x antal caféer och  liknande i området. Ska nog höra mig för på ett par stycken redan idag.................... kanske. Det är lite pirrigt oxå. Jag rapporterar så fort jag vet nå´t.

En rolig sak hände igår. För William iaf. Hans bästis ska sova över här inatt. Hon ringde själv igår och frågade om hon fick sova här. Javisst sa jag. Det blir bara trevligt. Det som är mindre trevligt är att hon egentligen skulle sova hos sin pappa eftersom hennes mamma ska på julbord ikväll. Men hör och häpna! Hon vill inte sova hemma hos pappa. Hon sover hellre här hos oss. Hennes föräldrar skilde sig för ett halvår sen och han verkar inte bry sig speciellt mycket om barnen. Det är tragiskt när sån´t händer tycker jag. Men här är hon iaf välkommen att sova om hon vill.

Nu ska jag dricka lite kaffe och sedan ska jag uträtta lite ärenden på centrum.

Ta hand om varandra!          

Idag ska jag på möte med min chef, f-kassan, företagsläkaren och kommunens personalansvarig. Vi ska diskutera om det finns nå´t för mig i kommunen. Har faktiskt hittat nå´t själv härom dagen.

Kock/husmor på en anläggning för ensamkommande flyktingbarn. Tycker att det låter spännande och det har ju lite med min blivande konditorutbildning att göra. Dessutom är det ju barn inblandat också, även om jag inte har direkt hand om dem så finns de ju i närheten. Kl. 11 ska jag vara därf, så jag måste strax duscha för att hinna med bussen.

Jag tittar in på eftermiddagen för att berätta hur det gick.

Tjingeling och