emma johansson

Det kommer bli en lång vinter i (v)år. Lika bra att inse det, och njuta av snön ett tag till. Idag blev det sedvanligt långpass med gänget på skoterspåren över Hönsarvsberget. Någon nytta ska man ju ha av skoteråkarna. Igår testade vi en ny träningsform, lasergame. 3x15 minuter med full koncentration hela tiden; framåt, bakåt, uppåt, neråt och åt sidorna. Alla håll kunde man dock inte att ha koll på precis samtidigt, så plötsligt hade jag krigat till mig ett blödande jack i pannan (av något som hängde ivägen) Såret blev rentvättat med Vodka och omplåstrat i paus sen var jag fit for fight igen. Den hårda kampen mellan rött lag (-30 samt Birgersson) och blått (+30) vann vi yngre förmågor solklart. kändes såklart fint!

Jag har varit lyckligt förskonad från skador de senaste åren. Detta är något jag är väldigt glad över förstås, även om min kropp istället kan protestera med sjukdomar, slutkörda muskler och mjölksyra upp till öronen. Det är intressant att lära sig om träning och kroppens reaktion på den, men lite frustrerande att aldrig få några sanningar.
 
Hursomhelst, den senaste skadan som på allvar höll mig borta från träning och tävling var under våren 2002, då jag överansträngde en vad och tvingades till två månaders alternativträning. Jag hade inte uppmärksammat varningssignalerna med kramp i vaderna under löpträningen. Detta kan jag fortfarande få problem med vid mycket löpning på hårda sliriga underlag, som nu under vintern. Då försöker jag köra alternativt några dagar samt få massage på vaden. Jag kör nu minst ett alternativpass per vecka (ofta vattenlöpning) och nu under vintern blir det såklart mycket skidåkning utöver det då skonsam löpning i skogen är svårt att få till.
 
Några incidenter har jag vart med om, även om de inte kostat så mycket förutom några ärr. Bland annat 4:e etappen på 5-dagars 2006 i Hälsingland då jag okontrollerat hoppade/ramlade nerför en brant i ivern över att ha fått syn på kontrollen nedanför. Jag ångrade mig djupt cirka en tiondel försent och tänkte att det här går nog åt helsike. Min konkurrent blev uppriktigt förskräckt när jag kom nedrasande och landade på en sten framför henne. Jag sprang sedan i mål men det blev ingen start dagen efter då jag stelnat till rejält, och jag kunde inte gå normalt på några dagar. En annan incident var 2007 när jag bodde i Österrike och jag sprang och läste kartan med magen före rakt in i en taggtråd.
 
Det värsta traumat var nog under en tävling våren 2008 i Kilsbergen. På väg ned mot sista kontrollen blir jag fälld av en stålvajer på marken, dyker framstupa, tar emot mig med händerna samt ena framtanden, som inte riktigt håller för detta ändamål. Jag lämnade tävlingen ett presentkort på Löpex rikare, och en halv framtand fattigare. Eftersom det blev svårt att bli tagen på allvar under grupparbetet i skolan dagen efter, fick jag åka in och laga tanden provisoriskt. I höstas fick jag så äntligen ändan ur och kontaktade tandläkare för en mer permanent lösning och nu, efter gårdagens 5:e tandläkarbesök, är jag snart färdigbehandlad... tur att jag inte håller på med ishockey då skulle jag knappt ha tid till att träna.

 

En veckas träning i Turkiet är snart avklarad, där vi (Domnarvet och DalaSport Academy) var den första svenska gruppen att testa detta lägerupplägg. De första fyra nätterna bodde vi i Antalya och sedan blev det flytt några mil österut längs kusten till Side (a.k.a Manavgat). Upplägget har varit två träningspass per dag på karta, varav två sprinter. Den finaste skogen fanns i närheten av byn Gebiz, där vi tränade två pass på onsdagen. Det var en riktig sagoskog med böljande kullar och bäckar porlande i sänkorna. Trots att vi sprang en jaktstart i full fart njöt jag verkligen av att springa genom den. Det var nästan så man väntade sig att få se en liten tele-tubbie studsa fram i någon glänta. Nu var det förutom vi även en busslast turkar som studsade fram, så förmodligen hann vi skrämma bort de flesta andra väsen.  Mellan passen tog vi plats i solen som värmde skönt och intog turkisk picknic med färskpressad apelsinjuice som verkar vara något av en nationaldryck. Turkiet har den perfekta nationaldrycken att inta efter träning! Andra turkiska specialiteter vi fått upptäcka är baclawan- god efterrättskaka, samt Hamam- turkiskt bad. Efter peeling, skumbad, massage var vi som nya människor. Turkiet i början av februari är lite lågsäsong, temperaturen har varit mellan 10-16 grader vilket duger bra för träning. Mars- april är nog idealiska månader om man gillar lite varmare väder. Under sommaren ska man i alla fall undvika att åka ner hit till södra delen då det ofta är 40 grader varmt.

Träning under lägret:

Lördag:            resa- flyg till Antalya via Istanbul
Söndag:           fm korridor+kontrollplock karta Kursunlu Antalya
                       em OL-intervaller 3x(2-3-4min) karta Kursunlu Selalesi
Måndag:           fm medeldistans 4,6km Elsazi
                        em distans-OL med  Elsazi
Tisdag:             fm sprint Antalya Oldcity
                       em linjeOL + kontrollplock Antalya-Lara
Onsdag:            fm jaktstart Antalya/Gebiz
                       em OL-bana lugnt Gebiz
Tordag:            fm långpass OL-bana Oymapinar/Manavgat
                       em OL-intervaller
Fredag:            fm sprint SIde
                       em jaktstart
Lördag:            hemresa

 

 

Mattias i arbete med juicepressen

Elin sprintar i gamla stan i Antalya

Lite osäkert känns det att boka tågbiljetter nuförtiden, men än så länge rullar vi på som planerat. Tåget fick tom stå och vänta några minuter i Skövde då vi var före utsatt tid. Helgen kommer innehålla enheldel som vanligt på dessa samlingar. Förutom träningar även planering, diverse information, föreläsningar o.s.v. Men det ska bli kul att starta igång säsongen 2011 med landslaget. Träningen har gått fint sedan nyår, med undantag från ett virusangrepp under trettonhelgen när Jenny och Stefan kom på besök. Jenny blev förkyld och jag fick feber... Men annars hade vi nog haft väldigt trevligt. Jag har fått starta upp med lite intervallträning sen sist, kändes väldigt onaturligt att springa fort igen men det är så långt kvar till våren så det känns bara skönt att ha lite att jobba med fram tills dess.

Det nya året har för mig startat uppe i Sälenfjällen. Här bjuds fin skidträning, Tour-de-ski och JVM-hockey tittande, sällskapsspel, fika på Saras julkakor, natt-sprint orientering etc. Följande citat hördes bland annat i stugan häromkvällen: "Skämtar du!? Fy F*n!" En tävlingsmänniska mitt uppe i sällskapsspelet The Settlers. "Det här känns som en helt bortkastad del av mitt liv" Samma upprörda tävlingsmänniska senare under spelet. Nåja annars har vi det trevligt.

 

I lördags körde jag mitt hårdaste träningspass sedan början på november, lägermästerskapet över 5km klassisk stil. Det blev en stenhård duell där jag och Johanna låg på sekunden lika vid varvningen. Då jag hade fördelen av att starta 30s efter kunde jag tugga taggtråd sista biten (uttryck hämtat från Johan Olsson under OS) och vinna med 8 sekunder. Härligt med årets första seger! Dagen innan, på nyårskvällen, var jag arrangör av ett natt-sprint-orienterings-race vid Hundfjället, där bland annat Trollskogen och rodelbanan skulle forceras. Tyvärr uteblev den stora publikanstormningen men Johan Israelsson avgick med seger bland herrarna och Elin bland damerna. Detta efter att ha passerat Johanna på upploppet. Vägvalen blir betydligt mer avgörande när det ligger 6dm snö på vissa ställen. Igår körde vi även pass i samma terräng, men med ytterligare en dimension på orienteringen då det pågick kvällsåkning i skidbackarna. Mina speedcross bet lite dåligt i branten märkte jag.

 

Gott nytt år på er!

Julen firas hemma hos storasyster i Örebro tillsammans med övriga familjen. Besteg Vivalla-fjället på morgonens löppass, fint.

Sedan början av november har jag nu endast tränat lugna pass, knappt någon mjölksyra alls har producerats i mina muskler. Ganska bekväm träning, om än lite enformig. Det har blivit många lugna löpturer i skogen, ofta med lampa. På slutet även endel skidpass. Snömängden är inte så avskräckande här som i södra delarna av landet, så det går fortfarande fint att orientera i skogen. Anledningen till detta träningsupplägg är att jag började ett samarbete med en tränare som ska hjälpa mig med min fysträning framöver. Jag blev efter vårt första möte ordinerad en två månader lång laktat-diet. Kanske bra efter min upplevelse av den fysiska formen under 2010 (har inte fungerat som jag velat, med undantag av ett fåtal tillfällen) Men efter nyår är denna diet förhoppningsvis slut och jag kanske får börja köra lite hårdare träningspass.. Helst skulle jag ju även vilja köra vår (sedan förra året) traditionella nyårstävling uppe i Sälen. Kanske jag kan söka dispens till den.

Jag fick lite oväntat chansen i den elitgrupp som kapten Carlsson tog ut inför 2011. Hur jag ska utnyttja detta stöd är inte helt klart men en plan börjar iallafall ta form. Förra helgen var iallfall den första lägersamlingen med klubben inför nästa år, vilken brukar vara förlagd till Bruksvallarna. I år kunde vi istället njuta av högklassiga skidspår vid Harsagården i Hälsingland samt ett flott boende i 14-bäddsstuga vid Järvsö stugby. En sån upptakt lovar gott!

Jag befinner mig nu med landslaget på kombinerat läger och tävlingsresa i Frankrike. Idag sprang vi en världscupdeltävling i långdistans här i bergen ovanför Annecy. För mig var det ingen bra dag i skogen. Hade inte alls någon kraft i benen utan kände att mjölksyran kom så fort det gick det minsta uppför. Jag börjar se ett mönster i detta. Försökte ändå peppa mig att hålla i orienteringen men på en långdistans måste trots allt det fysiska fungera för att det ska bli riktigt bra. När jag kom i mål bestämde jag mig ändå för att vara lite nöjd för att jag inte vikit ner mig tills... det uppdagades att jag inte stämplat vid rätt kontroll på ett ställe. Jag hade tydligen varit vid killarnas kontroll ca 30 meter bort. Inte bra. Men det postiva är att detta hade kännts värre om jag gått storm, som i min världscupdebut i Sälen 2008. Nu hade jag hamnat runt 15:e platsen.

Annars har vi det väldigt bra här. Solen värmer skönt på dagarna. Bergen och Annecy-sjön bildar en vacker kuliss till de franska måltiderna; ost, baugetter i mängder, vin (mindre mängder), croisant till frukost, café au lait... vi får verkligen smaka på det traditionella franska köket. Blir även lite tid över till sightseeing och kortspel. Nu väntar några dagars träning här innan vi flyttar över gränsen till Schweiz och de två sista WC-tävlingarna nästa helg. Då är det slut på fusket från min sida :)

I år sprang jag en DM-tävling, nämligen dagens stafett i Nås utanför Vansbro. Domnarvet (Lina-Eva-Emma) kammade hem segern, härligt! Mitt lopp var helt OK, jag tappade ca 1 minut till 7:an där jag inte fick ordning på släpstigarna. Sen stressmissade jag lite på 12:an. Höll rätt bra fart i skogen och kunde hålla Stora Tuna bakom mig. Jag fortsätter träna på bra denna vecka och i helgen springer jag två elitserietävlingar hemma i Dalarna. Efter det väntar världscupavslutning och träningsläger i Frankrike (Annecy) och Schweiz (Geneve). Kommer bli riktigt bra tror jag.

I helgen avgjordes årets sista SM-tävlingar uppe i Umeå. Jag hade sett fram emot att springa i fin norrlandsterräng och blev inte besviken.¨Kvalet genomfördes, gjorde två misstag och kände att det tog emot i benen men jag tog mig enkelt vidare. På uppvärmningen innan finalen kändes benen piggare vilket gjorde mig extra taggad. Men när starten gick hamnade jag direkt i ett mönster där jag inte var tillräckligt noga med kartläsningen och gjorde därför många misstag i närheten av kontrollringarna. Det resulterade i ett stressigt lopp och efter en stor miss på slutet efter varvningen hamnade jag ganska långt ner i resultatlistan. Det brukar vara skönt att även skylla på någon yttre faktor i sådana lägen, det är ju oftast sådana som sänker en… Denna gång handlade det om min nya kompasslupp som jag testade för första gången. Var medveten om att det kanske inte var så smart att välja medel-SM till detta ändamål men å andra sidan var terrängen sån att en lupp verkligen kunde vara användbar. Så jag tänkte att jag skulle slå två flugor. Hursomhelst blev det inte så bra som jag tänkt mig, hade framförallt svårt att hålla riktningen, och jag sprang mest och vred undan luppen när den hamnade i vägen för kartan. Men alltid lär man sig något.


krokig start på SM medel

På stafetten var det sen dags för Domnarvet att visa vad vi går för. Hade en lite annorlunda laguppställning i år, som skulle utmana både oss själva och konkurrenterna. Laget bestod av Lena-Emma-EvaJ och själv var jag nöjd med att få en annan sträcka än första som jag sprungit på många SM-stafetter. Lena däremot har inte startat så många gånger och fick testa på detta, medan Eva fick agera killer på sista. Starten gick och Lena gjorde ett misstag på första slingan vilket ledde till att hon varvade några minuter efter täten, strax före Elin i lag 2. Jag hejade och påminde lugnt och pedagogiskt om att orientera ända in. ”HUR LÅNGT EFTER?” skrek Lena tillbaka innan hon satte kurs mot skogen igen. ”TRE MINUTER!” fick jag hojta efter henne och kände mig plötsligt inte lika pedagogisk. Mitt lopp på andra sträckan var i princip felfritt och jag kunde avancera rejält och skicka ut Eva på andra plats efter Tuna. Sen blev det en nervös upplösning där Eva var jagat byte i kampen om bronset, men klarade att hålla undan efter en bragdartad långspurt. Vi var därför extra glada och nöjda med bronsmedaljen efteråt.

Helgens tävlingar gick i Molkom, en halvtimmas resa från Kristinehamn där vi bodde flott hemma hos mamma och pappa. Jag slutade på 6:e plats efter ett godkänt lopp. Efter att ha kännt mig riktigt sänkt fysiskt förra helgen tvivlade jag på om jag skulle kunna genomföra tävlingarna. I tisdags fick jag dock hjälp av Lalla Dickfors som masserade mina ben rejält och efter det kunde jag börja se fram emot SM på hemmaplan. Finalbanan var 10,5 km i tuff terräng och eftersom jag inte tränat eller tävlat så långa pass den senaste tiden hade jag lite respekt för banlängden. Öppnade ändå OK och låg 3:a vid 9:e kontrollen när den första långsträckan kom. Jag hade inte tänkt så mycket på taktik innan loppet men en sak hade jag bestämt, att ta ordentligt med tid till att välja bra vägval på långsträckorna. När jag tittade på sträckan kom jag fram till att rakt på var ganska bra, därför kollade jag inte så mycket närmare på de andra alternativen. Så var det med den taktiken. Det visade sig att det inte var så bra som jag trodde, speciellt uppgången till kontrollen blev trasslig. Jag genomförde dessutom vägvalet dåligt och lade även bort en minut i ringen. GPS:en visar att jag sprang in i förbjudet område (ej uppsnitslat) på ett ställe vilket jag också i ett förvirrat ögonblick gjorde, jag vände dock tillbaka samma väg och förlorade 45s där. Var 5 minuter efter på den miserabla sträckan och tappade till 9:e plats. 14:e kontrollen var återigen en långsträcka- jag stod disciplinerat still och valde sen vänster eftersom jag ville undvika en mosse jag passerat dagen innan. Fel val. Genomförde sträckan bra men tappade 3 minuter på bästa tid. På slutet var jag pigg i benen och kunde plocka några placeringar igen upp till 6:e plats. En bra laginsats av Domnarvet då Lena tog brons och Eva slutade 5:a. Umeå nästa.

VM i Trondheim- med mig som påhejande reserv, avslutades för en dryg vecka sedan. Min vecka bestod av träning, tävling, (3 st publiktävlingsrace = 3 raka segrar mot Håkan), china-poker, endel kökstjänst, häng nere på Solsidan, upplärning av junioren och rumskompisen Beata, bankett med tillhörande tävlingar och festligheter, mm mm. Det blev en bra vecka, men nu känns det nog som att jag kan Trondheim efter mer än 6 veckors vistelse däruppe det senaste året. Nu vore det spännande med något nytt. Frankrike kanske.

När jag såg medeldistansfinal-banan kände jag som satsat mot detta VM viss besvikelse. Avslutningen var i mina ögon ett skämt. Eller så är det bara jag som är bitter :)


VM medeldistans

På gång nu: SM-helger i Värmland och Umeå. Tror det blir rolig och utslagsgivande terräng. Efter gårdagens besök hos massören finns det även förhoppningar om bra lopp från min sida. Skoj!

Årets resultat räckte till slut till en reservplats i VM-laget. På lördag åker jag norrut för att vara med under VM-veckan. Chansen är inte så stor att jag kommer få gå in på någon distans men jag ser fram emot att heja på övriga, ha kul och njuta av en fin vecka uppe i Norge. Förhoppningsvis kan det bli endel njutarpass uppe i Tröndelag-myrarna också :)

Trots mindre bra start på säsongen blir det nu ändå start i världscupen för min del. Jag blev inkallad som reserv efter återbud, och jag ser fram emot att få den här chansen då kroppen har börjat kännas lite piggare efter en tung vår. Förhoppningsvis fortsätter den trenden även framöver! Iochmed programmet, med tre deltävlingar i Helsingfors, Stockholm och Oslo blev det lite logistiska bestyr att ordna, men jag hoppas och tror att det kommer vara värt besväret. Efter deltävlingen i Helsingfors är det dags för Jukola, stafetten som är världens största orienteringsevenemang. Jag springer sista sträckan i vårt andralag med Elin, EvaE & Johanna, och den uppgiften ser jag fram emot! Förstalaget är såklart snäppet bättre med Lina-EvaJ-Dana-Lena som kommer att slåss om segern om dom presterar på topp, spännande blir det helt säkert! Tyvärr blir andralaget lite försvagat iochmed Karros avslitna hälsena men ett rimligt mål är topp 30 för oss. Jag ska i alla fall ge allt för att säkra en fin placering, och helst slå Göteborg-Majorna där Sara springer andra sträckan :)

säsongen inleddes ju bra med en stafettseger med Lina och Lena i Kolmårdskavlen. Sedan, när det var dags för 10-mila, började det gå lite snett för mig. Jag hade kännt mig hängig i veckan innan men kände mig helt fit for fight på lördagen. Bästa möjliga utgångsläge- Lina och Karro hade sprungit till oss en ledning på mer än två minuter! Karro och jag växlade med ett stort leende. Dock, en stor tabbe redan vid första kontrollen får mig lite ur balans och jag stressar sedan igenom mitt lopp. Vad som hände var att jag spikade ettan, men utan att tro att det var min kontroll, och sprang därifrån utan att stämpla. Laget slutade sedan på en 4:e plats, helt ok i 10-mila med världens bästa klubblag på startlinjen, men vi hade ju hoppats på bättre än så! Nästa större uppgift var sprint-SM och elitserie (EM-tester) i Värmland. Inte heller här hade jag det som krävdes, vilket innebar att EM i Bulgarien nu avgörs utan mig på startlinjen. Nåja, det kommer fler tävlingar.

Annars händer det lite andra trevliga saker, exempelvis hade vi fest med klubbkompisarna förra helgen där jag var lekledare. Bland lekarna fanns norsk karaoke och spotta groda. Tvillingarna elfving gjorde även succé när de tävlade i marshmallows-ätning. Vi hann även fira en nybliven 30-åring på lördag kväll med roligt kalas.

I lördags var jag på fotboll och hejade fram röda-vita-laget Degerfors på Domnarvsvallen. Dom spelade riktigt bra och fick tillslut med sig en poäng som borde varit tre...