I helgen avgjordes årets sista SM-tävlingar uppe i Umeå. Jag hade sett fram emot att springa i fin norrlandsterräng och blev inte besviken.¨Kvalet genomfördes, gjorde två misstag och kände att det tog emot i benen men jag tog mig enkelt vidare. På uppvärmningen innan finalen kändes benen piggare vilket gjorde mig extra taggad. Men när starten gick hamnade jag direkt i ett mönster där jag inte var tillräckligt noga med kartläsningen och gjorde därför många misstag i närheten av kontrollringarna. Det resulterade i ett stressigt lopp och efter en stor miss på slutet efter varvningen hamnade jag ganska långt ner i resultatlistan. Det brukar vara skönt att även skylla på någon yttre faktor i sådana lägen, det är ju oftast sådana som sänker en… Denna gång handlade det om min nya kompasslupp som jag testade för första gången. Var medveten om att det kanske inte var så smart att välja medel-SM till detta ändamål men å andra sidan var terrängen sån att en lupp verkligen kunde vara användbar. Så jag tänkte att jag skulle slå två flugor. Hursomhelst blev det inte så bra som jag tänkt mig, hade framförallt svårt att hålla riktningen, och jag sprang mest och vred undan luppen när den hamnade i vägen för kartan. Men alltid lär man sig något.
krokig start på SM medel
På stafetten var det sen dags för Domnarvet att visa vad vi går för. Hade en lite annorlunda laguppställning i år, som skulle utmana både oss själva och konkurrenterna. Laget bestod av Lena-Emma-EvaJ och själv var jag nöjd med att få en annan sträcka än första som jag sprungit på många SM-stafetter. Lena däremot har inte startat så många gånger och fick testa på detta, medan Eva fick agera killer på sista. Starten gick och Lena gjorde ett misstag på första slingan vilket ledde till att hon varvade några minuter efter täten, strax före Elin i lag 2. Jag hejade och påminde lugnt och pedagogiskt om att orientera ända in. ”HUR LÅNGT EFTER?” skrek Lena tillbaka innan hon satte kurs mot skogen igen. ”TRE MINUTER!” fick jag hojta efter henne och kände mig plötsligt inte lika pedagogisk. Mitt lopp på andra sträckan var i princip felfritt och jag kunde avancera rejält och skicka ut Eva på andra plats efter Tuna. Sen blev det en nervös upplösning där Eva var jagat byte i kampen om bronset, men klarade att hålla undan efter en bragdartad långspurt. Vi var därför extra glada och nöjda med bronsmedaljen efteråt.
