Emma-Marias dagbok

Jodå, Chiara kom till Boston i måndags, utan sin resväska olyckligtvis men hon hann visst handla det viktigaste innan hon flängde vidare till västkusten. Vi fick krama om henne litegrann på måndagskvällen på PF Changs (kinakrog med rätt bra mat) med ett helt gäng andra människor som också ville krama på henne. Veckan gled förbi i vanlig stil. På torsdagen bjöd min chef (Paul Anderson) mig och Laura på lunch eftersom vi tagit hand om hans brorson veckan innan. Sanslöst märklig lunch blev det, vi fick vänta en och en halv timme efter att vi beställt innan det dök upp någon mat på bordet. Jag har aldrig varit med om något liknande... Varje gång vi frågade så sa servitrisen att nu snart ska det vara klart.. Det var inte ens mycket folk på restauranten och det var ändå ett lunchöppet matställe. Tydligen hade en eller flera av kockarna inte dykt upp alls och de som var kvar att  arbeta i köket var nog inte de mest rutinerade och det var inte heller servitrisen eftersom det tog henne en timme att komma på att det kanske var en god ide att servera lite nachos till dem som väntade. Det kändes rätt bra att chefen var med och åt för det är väl enda tillfället i världen då man kan ta en 2 å en halv timmes lunch utan att få skit för det efteråt. När maten väl dök upp så var den i varje fall god och vi behövde inte betala och dessutom så fick vi alla tre varsit 25dollars presentkort (motsvarande varsin trerätters måltid med dryck ungefär) så det blev kanske ändå värt väntan.

Lördagen städade vi, hjälpte Laura Ghisolfi att flytta och hade förfest och klubbkväll. För första gången så lyckades jag få med Giorgos, min grekiske bridgepartner på fest. Vet inte riktigt om han hade något kul dock för han var lite tillbakadragen (vem kan klandra honom, han hade träffat Anders lite kort några gånger tidigare och i övrigt aldrig ens sett någon av de andra på bild. Fast jo, jag tror nog att han hade det rätt bra ändå. Anna, Rickard, Anh-Tri, Nicole, Alex och vi tog oss ut till Zuzu som ligger vid Central square i Cambridge. Lagom på lyran var vi och dansade som besatta till klockan ett men då var jag så utpumpad att det var väldigt skönt att få börja promenera hemåt. Det var väldigt kul att se Anna dansa, tänk dig det bredaste leende du sett och lägg sedan till en centimeter på var sida av munnen så har du hennes ansiktsutryck hela tiden som hon stod på dansgolvet, riktigt inspirerande att se.

Igår tog jag mig till stranden, också med Anna och Rickard men Anders  han stannade hemma för att kurera sig efter festen. Fantastiskt väder var det, härom dagen var det så grått och blött och kallt att det kändes som att sommaren hade kommit och gått men igår var det badväder (tur för mig för det var årets första dopp och jag vill nog vara lite äldre än jag är innan det kommer år när jag inte tar mig i vattnet alls). Efter stranden var jag så slut att jag inte kunde förmå mig till att ta mig till fotbollsplanen, så den numere pigge Anders fick promenixa dit själv.

Idag fick jag gratis biljetter till Zoo. Children's Hospital har tydligen en familjedag på ett relativt lättåtkomligt zoo så jag hoppas att vi kommer iväg dit.