Emma-Marias dagbok

2009-01-19

Vi har talat så länge om att gå för att se ett av USAs bästa basketlag, Celtics, som har hemma arena här i Boston. Celtics vann USA cupen förra säsongen och ligger bra till nu också med (om jag minns rätt) elva vunna av tolv möjliga matcher. Den 12 var det dags för oss att knalla dit och se vad allt väsen handlade om. Häftigt värre får jag säga! Våra säten var upp vid taket, nästan som en helt egen våning med bara en rad stolar så vi såg nästan planen uppifrån. Vilket drag! Boston Celtics vann naturligtvis men jag hade nog nästan uppskattat matchen lika mycket om de förlorat för jag hade det riktigt bra. Anna och Richard och Anh-Tri var också med och jag tror att de var lika nöjda som vi.

Den 13e var Anders chefs årliga julfest och vi med hela avdelningen på jobbet var bjudna. Mat och dryck i mängder och bra tryck. Jag blev stående och snackade med två PIer (principal investigators, eller kort sagt, chefer för labb) vilket helt klart var kvällens höjdpunkt. Mike Gurish och Howard Katz (som herrarna heter) är naturligtvis intelligenta så det räcker för två, det ingår väl lite i jobb-beskrivningen, men de är också trevliga och pålästa och är lätta att prata med. Eftersom det är lite knöligt att åka till Josh Boyce (chefen alltså) så hade vi dagen till ära hyrt bil och därför passade vi också på att ta en tur till IKEA för att bunkra julmat på eftermiddagen. Kan ni tänka er något värre... JULMUSTEN VAR SLUT! eländes! Jag får lite i efterhan berätta att det faktiskt ÄR tekniskt möjligt att fira jul utan julmust, men det är knappt. Sill och godis och knäckebröd och en massa annat gott fanns däremot i drivor så vi svalt inte. Efter kalaset hos Josh tog vi oss vidare till Alex Toker som hade öppet hus hela dagen och fick oss lite glögg och mer sällskap. Lätt matta kom vi hem igen framåt halv två och sen sov åtminstone jag gott och länge.

De flesta av våra vänner åkte hem till Europa eller vart hem nu råkade vara över julhelgen men det blev ett litet gäng kvar som vi firade julaftonen med. Vi tog oss till Giorgio och Monica och där var även Giorgos, Ho(en kinesisk arbetskompis som för övrigt gifter sig nu i veckan) och Laura. Vi hade med oss nubben som blev över från midsommar och en flaska vodka med svart vinbärssmak. Eftersom vi också bjöd på sill och hade en rejäl sångbok så tog spriten snabbt slut. Det var så tokigt mycket mat.. när alla egentligen var mätta och bara sparat sig lite för att kunna äta de sista rätterna så blev vi itryckta en stor bit lasange var... där tyckte jag att planeringen sprack rätt rejält.. en bit lasange är tillräckligt för en normal middag så att lägga till detta till en redan späckad meny är klart obetänksamt. Nåväl, maten var till hundra procent god så jag ska väl inte klaga. Giorgos var såå lycklig för att vi bakat och tagit med oss köttbullar, han har ett par andra svenska vänner så han hade redan fastnat för både köttbullar och sill och nubbe. Riktigt roligt att se!

Juldagen och nyårsdagen blev de enda lediga dagarna för mig. Lite tråkigt för jag vara trött och hade behövt ett par klämdagar utan jobb till, men mitt jobb går väl egentligen inte att skjuta på, djur måste tas om hand även om man helst hade velat vara ledig. Anders var lite bättre på att vila upp sig och tog (nästan, det var nog två korta stunder på jobbet under tiden) ledigt onsdag till fredag både julveckan och nyårsveckan.

Den 28e var vi bjudna till min arbetskamrat Jolan Walters med hennes familj Otto (maken), Auguston, Zsofia och Anna. Vi hyrde bil igen och gav oss iväg. Återigen en trevlig tripp, men inget speciellt  hände egentligen. Jolan är väldigt trevlig men jag har en känsla av att hon är så stressad att hon håller på att explodera av allt som hon bara MÅSTE hinna och orka. Tre barn och ett stort nytt hus och på det jobbar hon heltid som forskare/läkare och så extraknäcker hon på två andra ställen för att få ekonomin att gå ihop medans hennes man slutför sin AT tjänst så att han också kan börja tjäna rejält med pengar. Men det är väl självvalt att skaffa stort hus och tre barn, det går ju att tänka sig att bo på mindre yta och istället arbeta lite mindre.

Nyårsafton var såå lugn och skön. Jag hade lite ont i magen hela vägen från jul till  nyår vilket var en bidragande orsak till att vi firade på bara två. Vi fick oss en finfin hummersallad och en skön hemmakväll (det var säkert 20 grader kallt ute med hård vind så väldigt skönt att inte behöva ut egentligen) och framåt tjugo över elva gav vi oss ut till Copley Square för att se nedräkningen inför tolvslaget och fyrverkerier. Vi kom fram perfekt i tid och fick räkna ner med en stor hög med folk, men något fyrverkeri blev det inte pga vinden. Iskonstnärer hade gjort häftiga isskulpturer som stod på torget och tydligen hade det hänt saker på många platser hela dagen för att fira in det nya året men som sagt, jag var lite hängig plus att jag jobbade hela dagen så det var rätt skönt att inte ha en massa saker inplanerat.