Emma-Marias dagbok

2009-01-19

Tokigt tokigt tokigt.. visste väl med mig att det var ett tag sedan jag skrev något på min blogg men att det var tre månader sedan.. Ber ödmjukast om ursäkt till mig själv och er som kanske försökt läsa. Lite fånigt faktiskt att inte uppdatera eftersom det här är den enda dagbok jag för och livet rullar på så vansinnigt fort ibland att jag har svårt att minnas ens vad som hänt de senaste veckorna.

Det här får väl bli "NOVEMBER" då, för tydlighetens skull. Underbart väder fick vi, det är väl som det brukar med väder i Boston, vackra höstar och vårar och sen blir sommaren tokigt het och fuktig så man bara drömmer om kyla eller åtminstone svalka. Jag klättrade lite på väggarna av längtan att faktiskt göra något utanför Boston som vi bestämt att vi skulle (här är hela anledningen till varför vi inte åkte till Sverige över jul 2008) så vi startade lite lugnt med en helgtur till New York den 9e, bara Anders och jag. Det var riktigt skönt att inte ha några måsten eller någon annan att ta hänsyn till på resan så direkt när vår buss lämpat av oss i stan så tog vi oss till Times Square där de har utförsäljning av opera/musikal/teater biljetter för kvällen och köpte biljetter (halva priset du!) till Phantom of the Opera. Riktigt bra föreställning, men vad annat kan man förvänta sig när man går på en föreställning som har spelats utan uppehåll i tjugo år på samma ställe. Hotellet var väl okej "Roger" heter stället och ligger där 31 gatan korsar Madison Avenue. Vår andra dag i NY blev en lång promenad, först upp genom staden och parken och sedan inne på Naturhistoriska museet (som vi talat om att besöka ända sedan vi kom till Boston så det var på tiden att det blev av). Naturhistoriska var pampigt och stort och mycket välskött och välplanerat. Kanske är utställningsobjekten inte så mycket bättre än i andra naturhistoriska museer jag besökt, men att kunna utnyttja denna oändligt stora yta och att verkligen framhäva varje intressant objekt gav ett par snäpp högre betyg än på andra ställen jag varit.

Den 15e var vi bjudna på middag hos min/vår grekiske vän Giorgos Zervas (Giorgos är min bridgepartner men han och Anders kommer också väldigt väl överens, tja, egentligen så kommer väl Giorgos väl överens med alla våra vänner för han har börjat bli bjuden på allt som vi blir bjudna till egentligen. Trevlig kille helt enkelt.) Grekisk mat -tokigt gott!- och bra sällskap. Med på middagen var Kate, Jelena, Tim och Shirley som vi blev facebook vänner med dagen efter kalaset. Tim hade tagit med sig en flaska Ouzo... hjälp så gott det är, har egentligen inte druckit ouzo sedan jag var i Grekland för tusen år sedan men den här gången kunde jag inte sluta smutta. De andra fyra vek ned sig tidigt (nåja, vid före tolv i varje fall) men jag och Anders terroriserade Giorgos med svensk musik från internet till nästan fyra på morgonen. Vi hade kort sagt en kanonkväll.

Den 21e bjöd Nicole Homeier på spelkväll i sin nya lägenhet. Det är alltid trevligt att träffa Nicole och att spela spel har jag väl ännu aldrig tröttnat på och maten var underbar (sex sorters indisk mat från en liten krog nära hennes hem mmmmmm) liksom sällskapet. MEN, jag blir lite trött på vår kompis Laura för hon börjar ALLTID tala italienska när andra italienare är med vilket för mig sabbar stämningen. (med på spelkvällen var Laura, Giorgio, Monica (det var italienarna som talade italienska det), Nicole, Alex (alex är också italienare men han pratar alltid engelska även när han blir tilltalad på italienska) jag och Anders)

Den 24e som nog var en måndag om jag minns rätt, var jag bjuden på tjejmiddag hemma hos min arbetskompis Laura Patrizi (en annan Laura). Återigen god mat och gott sällskap. Och återigen stör jag mig lite på den italienska stilen. Alla vi som var bjudna jobbar på Childrens Hospital och Francesca (en annan arbetskamrat som är väldigt trevlig) bestämde utan att fråga Laura att vi nog inte skulle komma klockan åtta utan att det räckte att vi kom fram vid halv nio.. Sen bestämde hon också att vi skulle ses på Trader Joe's (trevlig mat affär som säljer bla vin) för att köpa vin att ta med oss till Laura vid tio över åtta så naturligtvis var jag på plats vid den tiden (eller egentligen kl20 redan) och sen dyker hon upp vid fem i halv nio vilket leder till att vi kommer fram vid tjugo i nio. Jag vet att det här med tider inte har någon koppling till artighet för italienare.  Jag vet det sedan länge, men det hjälper inte, jag tycker att det är så respektlöst att tvinga folk att vänta bara för att man inte känner för att gå när man behöver, för att hålla tiden som man själv bestämt.

27e var Thanksgiving och vi åkte tillsammans med Giorgio och Monica till vår arbetskompis Marleen Mitchell och hennes familj, sonen Liam och maken John. Det var kalkon och fyllning och cranberry sylt och bröd och mat så det nästan läckte ur öronen på oss. Det mesta var gott, brödet var ljuvligt, men jag saknade lite mer kryddning och starkare smaker. Vi inser väl mer och mer både Anders och jag att vi gillar stark mat och att det inte alls är självklart att människor från andra nationaliteter känner likadant.

Det var i korta drag november. Klart att det hände hundratals andra saker som jag glömt detaljerna till men nu får det bli en kort sammanfattning. Nästa inlägg blir december.