Emma-Marias dagbok

Snart ska jag få krama på min man igen, gillar egentligen inte ens sådana här korta pauser på ett par dagar som det blivit. Det är på något sätt helt okej att han är iväg på jobb och jag inte ser honom på dagarna, men det är kanske en kompromiss som i mitt huvud kräver att han istället är på plats när det är dags att sova så att jag blir kramad varje natt. Eftersom han sällan har både tid och ork att göra något mer aktivt än att spela dataspel när han är hemma så känns det orättvist att andra, men inte jag, får vara med honom när han för första gången på ett år är vaken och pigg och glad och utvilad på samma gång. Idag ska vi först till Anders syster och svåger i Onsala för att käka lunch, och sedan ikväll ska vi till min gamla vän Pernilla och käka middag med henne och Marie och deras familjer.