Emma-Marias dagbok

Helgen var underbar! Fotboll för första gången den här säsongen på lördagen och sen var vi så möra att vi bara orkade ta oss hem, käka lite, duscha och sen fanns inte en gnutta ork kvar, men glada och nöjda var vi ändå. Dvs, jag var glad och nöjd, Anders var lite mer kinkig då han skallat ihop med en lagkompis (killar och deras tävlingsinstinkt... fast när jag tänker på det så har det värsta jag sett i den vägen ändå varit när Ingela sprang ikapp en kille i motståndarlaget på innebandyn på jobbet och skallade honom i bakhuvudet så hon fick åka till akuten och sy ihop sitt spruckna ögonbryn och sedan stanna hemma från jobbet i ett par dagar pga sin hjärnskakning. Mest retligt för henne var kanske att han trots sitt lätt spruckna bakhuvud ändå gjorde mål så hennes uppoffring var helt i onödan... hon kanske har lugnat sig lite nu när hon snart ska bli mamma.) Hur som haver så skaffade sig Anders i den där situationen lite av en fläskläpp och på kvällen hade han huvudvärk så vi var lite oroliga att han kanske hade en liten hjärnskakning (men kom senare fram till att det nog snarare var all sol i kombination med vätskebrist som gett honom huvudvärk). På söndagen tog vi en promenad för att kika på vårträden, Boston är sjukt vackert nu. Vi plockade upp Mentxu och Xavi på vägen och sen bjöd de på sen lunch och vi blev sittande och snackade hos dem tills nästan sju på kvällen.

Idag har jag haft introduktionskursen på nya jobbet. Inga stora nyheter och de riktigt intressanta saker de tog upp (som hur man på bästa sätt reser till jobbet utan att äga egen bil och hur man ger blod på betald arbetstid) gick inte riktigt att relatera till (eftersom vi bor på promenadavstånd och eftersom Europeer pga galna kosjukan inte får bli blodgivare) för mig. Det var hur som haver ganska trevligt och jag käkade lunch med en tjej från Kenya (Emilia eller något i den stilen hette hon) som verkade väldigt rar så jag bjöd in henne till att spela fotboll med oss. En positiv sak som mitt nya jobb redan har fört med sig är att min månadsavgift på gymet omedelbart sjönk med 20 dollar i månaden, kanske inte vansinnigt mycket pengar men jag blev ändå väldigt glad för den där gymavgiften har stuckit mig lite i ögonen och nu när den sjunkit så känns det betydligt bättre.

Nästa helg så ska Anh-Tri fira sin trettioårsdag (fast han fyllde egentligen i lördags och firade hos sin syster i Connecticut) och det verkar bli en rejäl fest hos honom. På söndag hoppas vi på att kunna spela fotboll igen. Veckan fram till lördag känns rätt så fulltjockad med jobb (BRA!) så det blir nog inte så mycket tid eller ork kvar till något annat gissar jag. Nästa vecka kommer den verkliga utmaningen när det tredje jobbet startar och jag plötsligt är uppe i en 43h arbetsvecka (tänk chocken efter flera år, tre tror jag, utan heltidsjobb). Det känns fortfarande riktigt bra  och jag hoppas att jag ska orka. Vet att enligt schemat så behöver lilla Linn inte barnvakt riktigt alla veckorna och jag vet att det sällan blir 12h barnvakteri på veckan eftersom hennes mamma försöker komma hem lite tidigare när hon kan