Emma-Marias dagbok

I vanlig ordning blev det ett hejdlöst långt avbrott i skrivandet.. känner själv att det är lite trist eftersom det här är den enda dagbok jag (eller vi för den delen) för och allt som inte skrivs här kommer att försvinna med åren. Det får bli som senast, ett långt inlägg och så en ny ansats att göra bättre nästa gång.

Gästmånad skrev jag i titeln och det får jag verkligen säga att det har blivit. Svägerskan (vilket hårt och fult ord för någon så kär) Anja kom äntligen till oss den 2e och stannade i hela tolv dagar. Anja höll igång bra på egen hand (jag blev trött bara jag tänkte på alla hennes utflykter) vilket var tur för vi hade bara möjlighet att ta ledigt var sin dag från jobb (två halvdagar i Anders fall). Två helger blev det tillsammans i varje fall, första blev mest strosande (och lite skrytande om) i Boston, lunch i North End på lördagen och på söndagen tog vi oss till Arnold Arboretum (stor park med många spännande träd). Onsdagen på veckan tog jag ledigt och vi shoppade runt på Beacon Hill (där de rika och berömda bor nära centrum av Boston). Anders tog ledigt nästan hela fredagen och nästan hela måndagen också och då blev det bla DuckTours och tror jag en del shopping. Lördagen hyrde vi bil och åkte upp till Pawtuckaways nationalpark och tittade på fantastiska lövskiftningar. New England på hösten är rätt så himla vackert. Också på lördagen så tog vi en tur förbi Kittery (någon som har hört talas om den shoppingturen förr?) och jag fick köpt en fin skaljacka i äpplegrönt. Söndagen tog vi oss till No Name, restauranten vid havet som knappt har glas i annat material än papper och där det finns hela två viner att välja på men där å andra sidan fisken och skaldjuren (läs Hummern!) är billiga och goda, med Mentxu och Xavi. Det var skönt att få presentera dem vi umgås med allra mest här i Boston för Anja, annars blev det  lite som om vi bara var gäster i staden vi också. Sista kvällen med Anja tog vi en tur till Elephant Walk, det är alltid lika fantastiskt gott och fräscht och trevligt att gå dit, jag älskar stället. Tisdagen den 14e åkte Anja till Sverige igen. Det var en riktigt miserabel dag för henne, hela dagen arbetades det med elledningarna i huset och det var ett planerat elavbrott. Inga konstigheter med det, el kan man leva utan när man har gasspis så det trodde vi skulle funka bra. Vad vi inte visste var att brandlarmet är direktkopplat till elen.... Vilket innebar att larmet tjöt exakt hela dagen. Stackars Anja hade naturligtvis planerat att ta det lugnt och vila mycket och packa och pyssla runt lite hemma inför sin resa men hon fick istället fly fältet och ta sig till parken (lyckligtvis var vädret vackert) och till något kafe för att kunna slappna av överhuvudtaget. Sen på kvällen åkte vi till flygplatsen och kramade Anja hejdå, väldigt skönt att ha henne här hos oss ett tag och lite tråkigt när hon åkte hem.

Veckan efter att Anja åkt blev det bara jobb men redan på torsdagen började Anders känna sig hängig och på fredagen var jag också rätt matt och till helgen rasade A med feber och förkylning. Själv höll jag igång så försiktigt med middag hos Anna och Richard på lördagen, Earl och Carol var också med och det bjöds på kanongod soppa och gott sällskap. Söndagen åkte jag på pumpakarvningskalas hos min kollega Jolan Walters. De flesta på kalaset var ungrare precis som Jolan och givetvis så är det första ansiktet jag ser när jag kliver in genom dörren det på Cynthia som är en av de tre ungrare jag känner i Boston och naturligtvis är även Marton med på kalaset. Tydligen hade Jolan och dessa två träffats slumpmässigt bara veckan före kalaset och då hade Jolan bjudit med dem. Trevligt värre men jag var tokigt trött när det var hemfärdsdags. Cynthia och Marton ska vara kvar i Boston över julhelgen så vi sa att vi kanske kunde fira helgen tillsammans, det tycker jag låter trevligt för jag gillar dem båda två mycket och det har grämt mig lite att det liksom aldrig passat att bjuda in/med dem på saker som vi gjort.

Vi har köpt en ny kamera också! Väääldigt fin är den, en digital systemkamera som heter Nikon D80 eller något i den stilen. Det fina i kråksången är att Anders sedan länge haft en Nikon systemkamera och till denna har han flera goda objektiv som även passar till den nya kameran. Jag är lite kär i det objektiv som jag glatt kallar ansiktsobjektivet då zoom området är ganska begränsat men man kan få fantastiska porträttbilder utan att det blir svårt eller krångligt. (om jag bara kunde lära mig att se när autofokuset är avstängt så jag måste fokusera själv... detta har jag missat på ungefär hälften av bilderna jag tagit och då blir det desto mindre bra.) Många bilder har det blivit för det är ju så roligt att ta kort med en bättre kamera. Ännu roligare än med den vanliga digitalalillekameran.

I tisdags den 21 kom Linn Andersson Ax och Julia hit. De är på gång med sin C uppsats på socionomprogrammet och tillbringade en vecka i New York med att intervjua och skriva och sen kom Linnsan på att hon kunde kika förbi Boston och hälsa på låtsassyrran när hon ändå var i krokarna. Så mysigt så mysigt att få gosa med Linn. Tråkigt nog så var tre av oss fyra rejält sjuka under besöket. Jag rasade i veckan ihop med samma skräp som Anders fått och Anders var fortsatt hängig men ändå såpass att han kunde ta sig till jobbet de flesta dagarna och dessutom så var Julia sjuk och låg i sängen större delen av tiden de var i stan. Lite kul var det ändå för mig som ändå var hemma från jobbet att få sällskap, jag var ju inte värre däran än att det blev lite tråkigt att ligga och vila hela tiden så det blev mycket mycket pratat och tedrickandet gick över alla tidigare nådda nivåer. Linn och Julia stannade bara till på lördagmorgonen så det blev inte så mycket mer än bara sitta hemma och mysa tillsammans med dem utom på fredagkvällen då vi igen tog oss till Elephant Walk och åt fyra olika fiskrätter.. i vanlig ordning fantastiskt gott.

Igår efter att Linn gett sig iväg i ottan så blev det varsin tur till jobbet, mycket för mig att ta ikapp efter en vecka ifrån arbetsplatsen men jag stannade ändå bara i tre timmar sen fick det räcka. På kvällen testade vi en för oss ny restaurant som  heter Midwest och som hade tema kött.. Där fanns en buffe som var god och fräsch och med alla tänkbara grönsaker och röror och bönor och sallader och fruktsallader osv och sen kom kyparna runt bland borden med stora grillspett med kött på och så fick man peka och meddela vilka köttbitar man ville ha och äta tills magarna nästan sprack. Jag är nu inte så där vansinnigt mycket för att äta mycket kött men Anders gillar det desto mer så det blev en lyckad kväll. Det var faktiskt rätt fräscht så jag klagade inte heller och köttbitarna jag smakade på var goda (allt utom kycklinghjärtat som mest smakade blod). Efteråt kunde jag inte låta bli att jämföra priset och smaken med Elephant Walk och konstaterade att jag mycket hellre går tillbaks till EW än till det här stället men samtidigt är det lite spännande att testa nya restauranter. Med oss i matäventyret var hela svenskgänget, Anna och Richard, Anh-Tri och Linda. Idag vilar vi oss, rätt matta efter alla våra utflykter, sjukdomar och gäster men också ganska glada och nöjda och betydligt friskare. Vi ska såklart inte vila hela dagen utan om ett par timmar blir det middag och spel hos Mentxu och Xavi vilket jag ser fram emot. Tokigt, det kvittar hur roligt och trevligt jag haft det, jag längtar efter dem ändå så det ska bli skönt att bara hänga hemma en kväll.