Emma-Marias dagbok

Idag tog vi en sväng till biografen närmast vårt hem och såg Wanted med Angelina Jolie. Filmen var mycket snyggt gjord och skådespelarna var kanon så desto mer besvikna blev vi av att handlingen faktiskt var riktigt tunn och rätt trist. Före filmen gick vi och käkade lite middag på Church, en av restauranterna som ligger kring hörnet. Maten tog lång tid på sig att bli klar så vi satt och kikade på hur en liten tant skulle ta sig ur en fickparkering... sättet man löser detta på är naturligtvis att backa tills man känner att det tar emot och att sedan köra framåt, fördelesvis utan att titta om det kommer några bilar på vägen. Bilen bakom tanten fick sig i varje fall en törn men den verkade van och protesterade inte. Strax kom naturligtvis någon annan och ville parkera på den tomma rutan.. fickparkering, perfekt! Men så ville han visst rätta till bilen ytterligare något så.. han backar tills det tar emot och kör sedan framåt.. I det här läget satt vi mest och bara gapskrattade åt att det faktiskt är så här man kör i Boston. Historien är dock inte färdig ännu för vi satt kvar länge nog för att hinna se hur samme man kör iväg igen och naturligtvis inkluderar detta ett visst backningsmoment.. och, ja du kan säkert gissa, man backar tills det tar emot och sen kör man framåt. Bilen bakom fick alltså på den korta stund vi satt och tittade ta emot tre påkörningar varav de första två var med ca 1.5min mellanrum. Inte konstigt att jag tittar åt bägge hållen när jag går över enkelriktade gator, jag har trots allt nästan blivit påkörd en gång när en väldigt snabb förare kom från ett oväntat håll på just en enkelriktad gata. Dagens övningar var nog dock rekord i vad jag sett. Ingen av förarna verkade skämmas eller tycka att de gjort något fel som kört på bilen bakom så jag antar att det här är standard för hur en Bostonsk fickparkering går till. Jag sa till Anders att vi nog definitivt inte ska ha någon bil så länge vi bor kvar i den här staden.