Pussel

08 feb kl 13:18, 2013

Skrivet av en-depprimerads-resa under kategorin Nyheter | 0 Kommentarer | Permalink

Jag minns fortfarande dagen då jag satt på en brygga vid vattnet och lyssnade på musik och tittade på soluppgången och tyckte att de va fint och de gjorde mig lycklig och de va första gången jag kände mig mänsklig så jag ringde en kompis och grät. De är nog snart 4 år sen tiden går väldigt fort ändå och de har hänt så otroligt mycket på den tiden väldigt många människor har tillkommit vissa har försvunnit de har varit en mycket spännande och händelserik tid och de har tillkommit väldigt mycket mer mänskliga drag än då men en början är alltid en början.

 Är jag hel nu då hmm jag skulle verkligen vilja säga de och jag känner mig som de fast jag vet att man aldrig blir hel. Livet är lite som ett pussel och man vet inte hur motivet ska se ut och kanterna är inte perfekt skurna heller så de är inte alltid lätt att lägga rätt bitar så ibland får man helt enkelt ta bort och sätta dom på någon annan plats och de kommer alltid nya bitar som strular till de för en. Men när man får ett par bitar att passa klockrent så känns de fruktansvärt bra och när man inser att man lagt bitarna fel så känns de tungt men i slutändan kanske pusslet blir fantastiskt fint istället. Och jag hoppas att de kommer att tillkomma en massa vackra nya bitar jag får försöka passa in i mitt livspussel

Nu tror jag att plugg är nästa pusselbit för de verkar funka klockrent på praktiken Först så sa dom att jag hade kunnat bli en perfekt kontaktperson och sen så sa dom att jag borde plugga för jag skulle verkligen passa för de yrket och nu har jag fått höra de från 2 olika ställen så de måste väll ligga någonting i de och de känns ju jätte bra men så fort de går för bra tycker ju ja de känns läskigt för jag bara väntar på ett bakslag

 

Igår va de en ledig dag och den va så extremt välbehövlig att få sova hur länge som helst att bara kunna sitta hemma med sina tankar och vara helt själv och bara reflektera lite och jag städade kunde gå en skogspromenad i min ensamhet och ja de va bara så väldigt välbehövligt att bara kunna sätta sig ner och andas och inte tänka på någon annan än sig själv för en liten stund men nu är de tillbaka till verkligheten igen hoppas de blir en kul och spännande dag :-)

lite besviken på mig själv

05 feb kl 13:36, 2013

Skrivet av en-depprimerads-resa under kategorin Nyheter | 0 Kommentarer | Permalink

När jag va på fest i fredags eller efter att jag gått från festen i fredags fick jag höra lite rykten om att anledningen va att jag tyckte att folk va tråkiga vilket jag tycker va ganska elakt jag gick för att jag tyckte att JAG va tråkig och inte hade något att tillföra för jag hade somnat vilken sekund som hälst om jag satt mig i soffan vilket va jätte tråkigt tyvärr. Fast vi hade rätt roligt ändå när vi fick från festen och åkte runt lite i dunderbilen och ut till Anna också så är nöjd med fredagen ändå. Fast folk blev säkert lite besvikna på mig och jag blev lite besviken på mig själv men jag hade bara spridit en trött stämning runt omkring mig.

Fast kändes som jag tog igen de på lördagen för då hade jag riktigt roligt faktiskt. Fast lite ångest för att Isse körde ut mig så nästa gång om de blir någon får fan Bella köra ut mig :P

Börjar bli väldigt trött på allt snack om AS faktiskt iof så antar jag att jag lyckas slänga massa bensin på den brasan när jag är full men känner mig ändå inte de minsta bekväm med de alls faktiskt hon kan få tro vad hon vill och andra får också tro va dom vill och vissa vet och ändå retas och i slutändan är de väll jag som får tillbaka allt ändå. För att jag är för snäll och aldrig ryter ifrån ibland hade de bara varit så skönt att bara plocka fram den gamla Tobbe och bara bli lite arg! Fast jag tror jag kommer lära mig att plocka fram honom och en väldigt mycket annat från mitt gamla jag bara jag lärt mig att verkligen bemästra mitt ” nya ”

Hmm såg att jag fått en kommentar fryst fast kan misstänka från vem också, och ja den händelsen finns nog nerskriven vid 3 tillfällen minst. En relativt nära inpå som är sjukt konstigt skriven för de tog nog några veckor innan jag hämtade mig från den kvällen. Och sen är de nog några med lite klarare ögon år senare och vet inte om jag orkar skriva en till om de. Kan tänka mig att händelsen i sig måste hänt runt 09 iaf runt denna tid eller närmare nyår kanske. Men nu när jag tänker efter vet jag faktiskt inte vem eller vilka som hämtade mig. Fast minns att jag skrek något om jävla polis jävlar så hmm jag måste nog ringa pappa om de sen  kanske blir en blogg om de iaf :P

Oj va lite sömn de blev

04 feb kl 13:43, 2013

Skrivet av en-depprimerads-resa under kategorin Nyheter | 0 Kommentarer | Permalink

Varit i ödeshög igen i helgen de va fest där men jag va inte kvar alls länge tyvärr kände inte att jag hade så mycket att tillföra tyvärr efter att ha suttit och vakat hos Alexandra hela natten och typ sovit en kvart för man alltid va på helspänn för att den där idioten skulle kunna ha kommit och försöka bryta upp dörren vilken sekund som helst typ. Sveriges jävla rätt system är ett skämt! Rent skamligt jävla skämt! De va inte den optimala uppladdningen för att festa dagen efter tyvärr men men de är som de är och vi hade ändå rätt trevligt och ett ganska bra samtal tycker ja även att de inte va så speciellt muntert alla gånger.  Men en trevlig kväll med tanke på omständigheterna

Åter till fredagen åkte hem rätt hyfsat tyckte jag för att försöka sova och få några timmar men de gick inget vidare tyvärr och inte på bussen heller och bussen va försenad så jag missade pendeln vilket va sjukt tråkigt och irriterande! Men Isse och anna kom och hämtade mig så de va trevligt de men blev betydligt senare än va som va väntat tyvärr och så jävla trött så att när Isse Bella och Anna sa att dom skulle hem så frågade jag om jag fick hänga på för jag va så trött så jag typ va tvungen att kisa med ögonen för att inte se dubbelt. (Skriver man kisa tro låter ju iaf konstigt?) somnade nästan direkt i deras soffa vaknade av att Anna knuffa och fråga om jag sov :P sen somnade jag i bilen också så ja va AStrött. Skrev till Therése och bad om ursäkt för de men det verkade va lugnt vilket va bra

Sen på Lördagen va de fullt upp va ute hos Anna och någon skulle kolla på saker som kunde säljas och så käkade vi där och de va Nice. Sen åkte jag och Isse till ödeshög åkte till Stefan hämtade William lämnade honom hos AS åkte hämtade kärra åkte med Soffor till Anna hämtade Bella åkte till Sya hämtade soffa åkte hem bar in soffa skulle åka och lämnade släpet skulle äta tocos då ringer Stefan och Ne jag kan inte säga nej så då blev de dit och en massa öl! De va trevligt sen vart de ödeshög och äta sen vart de hem till Therése och snacka en massa sen vart de hem till Isse och Bella för lite sömn sen vaknade jag av William men han vågade knappt väcka mig kan körde lite bil på mig mest :P sen söndagen vart en lite rörig dag men jag lekte mest med William och Hugo sen vart de hem och jag va skit trött och fick kämpa för att hålla mig vaken på bussen men sen när jag kom hem skrev jag att de hade varit kul att snacka lite telefon och sen tog de inte många minuter fören de ploppa in lite sms ” är du vaken kan jag ringa ” hej va gör du kan jag ringa ” så de vart att ligga i sängen och snacka fram till 10 imorse :P och nu är jag trött inte mycket sömn sen torsdags tyvärr men jag är lycklig ändå :-)

Någon har googlat Porr människa och djur och sen hamnat hos mig va är de för sjukt jävla sätt varför kommer dom till mig då?

Kärlek igen? <3

30 jan kl 01:57, 2013

Skrivet av en-depprimerads-resa under kategorin Nyheter | 0 Kommentarer | Permalink

jag är med i en kärleksgrupp igen på Facebook " Vi som älskar kärlek " heter den de vore jätte kul om någon liten stackare som kanske trillar in över denna blogg går med där de skulle va mycket spännande och trevligt

 

Den glada omtänksamma kärleks statusen på 2000 kommentarer har förvandlats till den Deppiga emo tyck synd om mig olycklig kärleks statusen på snart 4000 kommentarer :-S

 

Men de har samtidigt inspererat mig lite till att skriva en fortsättning till kärleks bloggen hittade ju inget svar på varken google eller att ha frågat runt lite så ja nu får jag väll skriva vad kärlek är då. för mig alltså och de är ju de ända som betyder något eftersom de är jag som skriver

De finns ett litet antal människor där ute som jag skulle plocka ner alla universums stjärnor till bara för att få dom att le. Som jag bokstavligen hade gått i döden för som jag kommer ställa upp för sålänge mitt hjärta slår och luften i mina lugor strömma. som jag älskar gränslöstoch kommer alltid att göra vad som än händer och de är kärlek kärleken kan se ut på många sätt men för mig är de den starkaste gräns och kravlösaste kärleken. självklart är släktband och sådant en helt annan sak är övertygad om att kärleken till sina barn den starkaste känslan man kan uppleva.Men eftersom jag är jag har jag redan från första början stängt av alla känslor till något mer för dessa människor eller de är ju tjejer ja skriver om nu men kan väll kalla dom människor ändå kanske...jag har aldrig någonsin tänkt tanken på att ta de något steg längre för jag är så rädd att förlora dom skulle aldrig ens tänka tanken att ha ett förhållande med någon jag verkligen älskar för då finns ju risken att jag förlorar dom för alltid :-/

Vilket gör de lite små komplicerat om man nu skulle försöka ge sig på kärleken i en traditionell mening man måste hitta någon som man gillar lite sådär halv mycket :P och ja har förlorat en del påvägen som jag tyckt om väldigt mycket pga mitt otroliga velande att jag aldrig vågat släppa någon rikktigt nära på ett sånt sätt och ja saker kommer och går de är ju så de är här i livet och allt sånt spelar ingen roll sålänge dom andra finns och hade dom andra inte funnits hade inte livet varit värt någonting men nu är livet de underbaraste jag varit med om och tänk om de faktiskt blir så att jag är kvar på denna planeten i slutet av juli de skulle ju kännas så vansinnigt jävla konstigt faktiskt  :-/ fast de kanske blir konstigt på ett jävligt underbart sätt :-)

Underbar dag

30 jan kl 00:00, 2013

Skrivet av en-depprimerads-resa under kategorin Nyheter | 0 Kommentarer | Permalink

Denna dag började med att Bella och jag åkte till Anna och jag gav Henne en ros :P sen åkte vi till skänninge för att gå på öb och ja vi hängde där ett tag sen åkte vi till Anna och kollade på hundvalpar vart lite kär faktiskt sen ja dagen fortsatte att va super bra sen åkte ja och isse och hämtade Stefan sen åkte vi till Max de va nice de gled ner några öl också :P eller nu höll jag på att glömma delade ju ut en ros till Therse  också :-D

så jävla bra

28 jan kl 18:50, 2013

Skrivet av en-depprimerads-resa under kategorin Nyheter | 0 Kommentarer | Permalink

Idag är de en sån där dag då jag inte kan sitta still och sjöng och dansade runt... Och även inatt dansade ja runt vid vattnet i snön och va bara så javla inihelvete lycklig jag har saknat att bara få sitta där och tänka lyssna på musik... Igår va lite deppigt och ja va så sugen på att bara få skriva av mig lite något riktigt deppigt men nu är de ett tomt blad och jag är bara lycklig nu och jätte sprallig och nu ska jag till Ödeshög igen :-)

Ensam

28 jan kl 01:32, 2013

Skrivet av en-depprimerads-resa under kategorin Nyheter | 1 Kommentarer | Permalink

Åter till ensamhet ja borde hålla mig till de som va tänkt från början.

vi drar in Psykologiguiden nu dom hade ju massa konstiga ideer om kärlek

Ensamhet

Ensamhet kan vara underbart när man väljer det själv, men den kan vara påträngande och smärtsam när den är påtvingad. Denna sortens ensamhet har brett ut sig i dagens samhälle. Alla önskar närhet, kärlek och gemenskap – ändå är det många som till synes självmant drar sig undan. Rädslan för att bli avvisad, känna sig exkluderad, annorlunda och utpekad gör att man inte vågar ta risken att söka det man längtar efter.

 

En del människor är ensamma hela livet, andra under kortare eller längre perioder, medan det finns ytterligare andra som alltid tycks omgivna av vänner.

 

Att vara för sig själv behöver inte betyda att man känner sig ensam. Att vara bland många människor behöver inte heller betyda att man känner gemenskap.

Man kan känna sig otroligt ensam bland en grupp människor om man inte känner tillhörighet och acceptans, kanske för att man på något sätt sticker ut ”lite för mycket” genom hur man är eller ser ut, hur man tänker eller presterar i jämförelse med övriga i gruppen.

 

 

Upplevelsen av ensamhet präglas av våra erfarenheter

 

Hur vi upplever ensamhet beror i stor utsträckning på vilka erfarenheter vi bär med oss ifrån det förflutna, särskilt starkt formas vi av upplevelser från barndomen. Om vi har känt oss sedda och älskade som barn får ensamheten en annan kvalité och vi drar inte så lätt slutsatsen att ensamheten beror på att det är något fel på oss, att vi inte duger eller räcker till.

 

Men om vi under uppväxten känt oss oälskade, separerats från eller förlorat någon viktig person, blivit mobbade eller har andra jobbiga erfarenheter – då finns det en risk att man i vuxen ålder drar sig undan trots längtan efter gemenskap. Då kan ensamheten lätt tolkas på samma sätt som man gjorde i det förflutna; som att den är ett bevis på att man är oönskad och mindre värd. Då får ensamheten en helt annan prägel; den kopplas samman med en känsla av utsatthet, utanförskap och mindervärde. Då blir ensamheten betydligt mer ångestladdad.

 

Ett visst mått av ensamhet kan vara berikande. Det kan hjälpa oss att möta och lära känna oss själva och höra vår egen inre röst. Det kan underlätta för oss att komma i kontakt med vår egen kreativitet och att få insikter vi behöver för att kunna ta beslut i viktiga frågor som gäller våra liv.

 

Om man inte har så mycket obearbetade negativa erfarenheter av ensamhet i det förflutna blir det inte lika stor skillnad mellan påtvingad och självvald ensamhet. Det är en praktisk situation att förhålla sig till som inte nödvändigtvis behöver vara laddad med jobbiga känslor. Då är det också lättare att själv ta sig ur ensamheten.

 

 

 

Vad du kan göra åt din ensamhet

 

- Om du ser att ensamhet är negativt laddat för dig; försök att möta känslan istället för att fly undan genom att göra något som får känslan att upphöra. Det kan vara att ringa eller träffa någon, resonera med dig själv om varför du inte borde känna som du gör, lägga din energi på att försöka förstå varför du känner som du gör, anklaga någon (dig själv eller någon annan) för hur du känner, äta eller dricka något för att döva känslan. Ett annat vanligt sätt att ”fly undan” är att gå in på Facebook eller Match.com etc för att koppla upp dig med någon. Men då tränger du bara undan ensamhetskänslan tillfälligt.

 

- Vill du lösa upp den och bli fri så möter du den genom att välkomna känslan och koncentrera dig på att uppleva hur det känns i kroppen. Försök att andas lugnt och vara stilla – att vara närvarande i din kropp. (Läs  artikeln om Mindfulness) Försök korta stunder i början, och begär inga resultat direkt. Uthållighet och många försök kan behövas innan du märker att det börjar kännas lite lättare. När du väl har gjort detta kan det vara helt ok att gå in på Facebook, försöka förstå varför du känner som du gör, eller åka och hälsa på någon!

 

- Försök att förstå vad det är som hindrar dig från att uppleva den gemenskap du vill, och bryt ner det i små steg som känns möjliga för dig att genomföra. Du vet att du träffar rätt när det ger dig entusiasm istället för att göra dig modlös och nedslagen.

 

- För någon kan det vara ett alltför stort steg att gå en buggkurs t ex, medan det för någon annan är precis rätt sak att göra. Om du ser att hindret är hur du ser på dig själv – börja jobba med det… Kanske du kan läsa någon självhjälpsbok, eller söka upp någon att prata med, vän eller professionell. Gör något som känns praktiskt möjligt utifrån den livssituation du befinner dig i; tillåt dig inte att fastna i en känsla av hopplöshet!

 

- Att åka på en retreat kan vara ett bra sätt att möta sig själv och sina rädslor – men också att uppleva den sortens ensamhet som kan vara oerhört kreativ och upplyftande. Du är ensam men ändå i en gemenskap, och det finns någon som du kan vända dig till om du behöver det.

 


Ensamma människor i din omgivning

 

När det gäller andra människor i din omgivning; Ta inte för givet att de upplever ensamhet på samma sätt som du! Många barn idag får inte den tid för sig själva och på det sätt som de skulle behöva – de är ständigt aktiverade - medan andra barn är ganska utlämnade åt sig själva.

 

Försök ta reda på om det är en kreativ självvald ensamhet, eller en påtvingad isolerande ensamhet innan du försöker göra något för att förändra situationen för någon annan.

 

 

© Psykologiguiden 2013 

Författare: Anette Utterbäck, Dr Med, leg psykolog, leg psykoterapeut, spec i klinisk psykologi
Publicerad: 2010-12-13
Uppdaterad: 2012-12-07

Ensamhet va de ja hmm hade så mycket i skallen men ingenting lyckades jag få ner på skärmen känns de som jag hmm  ja vet inte ens vad jag ska säga frågan är hur jag ska göra om jag ska strunta i att åka mer någonstans eller om jag helt enkelt borde göra så att jag borde sprida ut de till fler stället fast sådan är inte jag jag kommer ju bara till dom som ber mig komma och Bella är en sånt som frågar många är den typen som skäller ut mig för att jag inte säger till för att jag sitter ensam en fredag eller jul nyår eller va de är att jag måste säga till innan va fan ska jag säga till dom? Hej jag sitter här helt övergiven utan vänner kan ja komma till er så ni kan tycka lite synd om mig :P inte min grej och jag tycker inte de heller sitter hellre själv egentligen mycket bättre att sitta själv Hemma och ja valde jul och nyår att sitta hemma själv ingen som har tvingat mig till de liksom förstår inte folk som blir arga på att jag inte bjuder in mig själv och fattar inte heller varflr jag inte blir bjuden på nästa fest om de nu va så synd om mig helgen innan liksom :-D

sympati är de värsta jag vet medlidande ännu värre hmm ännu värre än de värsta man vet då vet man att de är rejält!

Får nästan en typ av aggresivt jävla humör av dehär ensamheten efter man varit social och ja vet inte ens va eller hur man ska biskriva de innan jag började skriva i dag så kändes nästan som den där natten då jag frös fast så jag kade kunnat gå och gå och gå tills jag bara somnade in känner fortfarande lite så att jag bara vill lägga mig under stjärnorna och stirra upp tills jag kanske finner meningen med detta liv eller så kanske jag somnar in för en stund eller så vandrar jag rätt in i evigheten istället de återstår att se

 

Ensam

27 jan kl 23:48, 2013

Skrivet av en-depprimerads-resa under kategorin Nyheter | 0 Kommentarer | Permalink

Varit i Ödeshög haft skit kul. Men grejen är ju att jag inte ska träffa människor. För varje gång jag kommer hem efter att ha umgåtts med många trevliga människor och haft en fantastisk kväll så inser jag vilken fantastiskt ensam och värdelös människa jag är :-( och ja jag menar de!

Jag borde inte umgås med människor eftersom jag blir sån här och umgås jag inte med människor blir jag inte sån. Jag saknar min asociala identitet hade aldrig sådana problem

Och inget varar för alltid ändå speciellt inte med mig eftersom jag ändå för eller senare raserar alltihop ( eftersom jag stöter bort alla allt jag rör vid förvandlas till koskit! Blandad från med spyor av alkohol och ångest) måste allting vara som de alltid har varit då? Ja vet inte de men jag antar att jag på vissa punkter alltid kommer att vara jag.

Igår frågade Isse hur de kom sig att jag och Alexandra började prata och ja de va ju internet som vanligt och bytte nr ingen big deal ens för mig. De ovanliga va ju att jag åkte dit och de va ju för att jag bara fick en vecka på mig typ. Ja skulle dit och supa på fredag skrev hon och ja då han jag inte Tobba mig. Tror iof jag försökte nått litet fruktlöst försök som inte va så lyckat.

I vanliga fall så brukar jag innan folk snackar om att träffas eller när folk snackar om att träffas se till att stöta bort dom genom att få dom att hata mig typ. Genom att jag blir ett tok elakt jävla svin. Kanske är ett tok elakt jävla svin jag är innerst inne :-/ egentligen.

Ångrar jag att de inte blev så i detta fall självklart inte men mitt liv hade nog varit betydligt mer okomplicerat idag om jag gjort som vanligt mycket mer fattigt på många trevliga kvällar och helger.

Och vakna upp av att William står vid grinden och ropar ” Tobias här är jag ” är nog de bästa sättet jag någonsin vaknat på. Nästan så man blir lite gråtmild när man tänker på de. Fast de är inte så ovanligt för mig nu för tiden när den varma känslan av lycka bubblar upp i mitt bröst är jag sällan långt från tårar men jag vet inte hur man hanterar den känslan riktigt och då blir de så.

Hur som helst vart va ja nu. Jo min ensamhet va de ja. Varför trivs jag inte med ensamheten längre hela mitt liv är uppbyggt runt ensamheten den största delen av mitt liv är nu bara en påse med skit som jag inte vill ha.

Hela jag är en påse med skit som ingen vill ha jag är bara en jävla parasit på detta jävla samhälle inget jag har bett men de är så de är och de kommer alltid att vara för de går ju inte! Jag går mest runt på praktiker nu för att växa som människa och för att retas.

Hoppas jag får lika bra vitsord här på praktiken nu att jag får de inifrån fiendens egna verksamheter de värmer min mörka själ

Ensamhet varför lämnar jag ämnet hela tiden. De finns bara en ända människa jag inte har stött bort och de är Louise fast jag träffar aldrig henne tyvärr har ju planerat så länge att åka och jag skulle så jävla mycket behöva de faktiskt. Tyvärr snackar vi så sällan fast jag skickade ett sms till henne nu att jag saknade henne :-)

Saknar Pontus också men han går ju aldrig att nå han hör aldrig av sig. Och han sitter väll och knarkar och super ihjäl sig och dom gångerna vi snackar skäller jag mest på honom för att han inte rycker upp sig. Är de jag som inte finns för honom eller han som inte finns för mig? Ja vet inte de heller längre och jag vet inte om de är för att vi båda är en påminnelse om Alex som gör att vi inte orkade med detta

Alla bara bor så långt bort eller har barn och familj. Eller sina kärlekar och jag lämnar alltid då och alla vet de. Inte för att de är problem med att folk hittar kärleken de gör mig bara lycklig men kärlek kommer och går men Tobbe består jag finns för alla som behöver mig och behövs jag inte kan folk få lägga mig på en plats i deras hjärtan och ta fram mig när jag behövs igen

Jag finns alltid för alla jämt nästan till och med om jag inte gillar människan. Ljuger folk och bedrar mig sviker mig spottar och pissar på mig visst fan ställer jag upp och står stadigt när de blåser vilket följs av mer svek och jag bara står kvar trotts de är jag så jävla ensam hur går de ihop va är de i mitt undermedvetna som gör att de blir så? Inget jag gnäller över de är min lott här i livet att vandra ensam förevigt in i oändligheten inget problem  med de
 

Jag är ett jävla Monster en vidrig jävla människa som bara söker lite kärlek

26 jan kl 01:47, 2013

Skrivet av en-depprimerads-resa under kategorin Nyheter | 0 Kommentarer | Permalink

Ja har varit på första dagen på praktiken idag rätt spännande faktiskt men ja vet inte va jag ska säga riktigt. Känns rätt slappt där också kanske på ett annat sätt.

Men nu känns de ändå på något sätt frustrerande och jag känner mig missnöjd över någonting vet bara inte riktigt va de är! Jävligt frustrerad! Och har tok ont i knät idag vet inte hur jag ska göra kan inte ha de på något sätt aj!

Har lyckats få igång en Facebook status som är på över tusen kommentarer de är rätt kul faktiskt men när man kom över tusen så pallar tydligen inte iPhone längre ingen av oss som skrev med iPhone kunde hänga med längre skit fan!

Alltså jag vill må skit eller bra inte såhär när jag inte ens vet nu kan de lika gärna vara helt fantastiskt underbart eller totalt jävla värdelöst och ja vet inte ens vilket av de det är!

De va någon som skrev att jag mobbar tjejer i kärleksgruppen hmm känns inte riktigt okej men de kanske är så jag uppfattas :-/ är väll en dryg jävel fitta som alla hatar bara att inse de!

Fan jag blir lite irriterad ändå!

Skit dåligt humör idag helt enkelt.

Arg som satan till och med fattar inte dehär känner mig febrig och bara ASförbannade va är detta för jävla skit!






Och A skickade sms för att pigga upp mig.

A - Synd.
Vi kanske kan skylla på sexuellt frustrerad igen eller


Jag - igen?

A - Haha ja det var nåt annat vi pratade om nångång o då kom vi fram till att det var nog frustrationens fel

Jag - Jo men hade hellre fått en kram en ett knull nu

A- Det hade du så gärna fått av mej


Jag - Tror tyvärr inte de hjälp är ja rädd :-/

A - Ne men ändå

Jag - Jo :-)

A - :-D

Sen har s skrivit och sagt att jag är varit elak mot flickvänner kan lika gärna kopiera de också i brist på annat. Jag hänger visst ut mina vänner till höger och vänster jag är en riktigt jävla dålig människa ändå

Jag - Kärlek är skit

S - Det är inte skit!! Det vet du


Jag - De vet ja inte alls :-/

S - Jo men du ser ju bara negativt med det :(

Jag - Men har ju aldrig varit kär ju

S - inte i någon?

Jag - Va en internet tjej som är väll kanske de närmaste jag varit men de va så mycket konstiga olika känslor då så ja vet inte :-/

S - Men den/dom du varit tillsammans med då??

Jag - rätt obefintliga

S - Elakt mot dom ju :-(

Jag - antagligen :-(

S - Varför vara tillsammans med nån om man inte känner att det är känslor inblandade?

Jag - För jag har tänkt så att hon va kär i mig och jag kommer ju ändå aldrig kunna älska någon på riktig :-(

S - klart du kan älska någon på riktigt

Jag - Jo nu vet jag de, nu kan jag de. Men inte då för då va jag en Zombie utan några som helst känslor och såg bara allt i svart nu har mitt liv fått färg och jag ser och känner saker jag inte gjorde då. Men jag kommer nog ändå aldrig våga släppa någon tillräckligt nära för att älska på riktigt.

Jag - Sen tror jag de ändå varit mest elakt mot mig själv

S - Bror på hur man ser det

Jag - hur ser du de då?

S - Du visste ju va du gav dig in på

Jag - Njo men va har de med saken att göra? Hur va jag elak?

 S - Det är ju elakt o vara tillsammans med nån som är kär i en om man inte känner samma sak för henne.


Jag - Jo de är de väll antar ja

S - Du tycket tydligen inte det :)

Jag - Jo men jag försökte verkligen

S - Det är väl huvudsaken egentligen

Jag - Jo men idag känns de bortkastat

S - Men inte då.. Man lär försöka leva lite i nuet oxå..

Jag - ja lever i nuet

Jag - Hur vet man om man är kär då?


Hmm den senare frågan har jag frågat runt lite om till andra utan att få några svar så då tar man fram Google och då hittar man


Vad betyder det att vara kär?

Att vara kär är en underbar känsla som ibland kan vara svår att definiera. Det kan hända att du blir intresserad av en person men inte riktigt vet hur du ska hantera det på grund av osäkerhet för hur du egentligen känner. Säkerligen har du ställt dig frågan: ”Hur vet man att man är kär?” tidigare exempelvis om du träffat en ny intressant person. Det är bara du själv som kan veta om du är kär eller inte men med hjälp av följande tecken kan du få hjälp att ta reda på det.

Hur vet man att man är kär? Du är alltid på gott humör (1/5)

Känner du att du vill omfamna hela världen och att du klarar av vad som helst? Är du bra humör och det finns ingenting kan stoppa dina positiva tankar? Om du ständigt går runt med ett leende på läpparna som inte vill försvinna kan det finnas en mycket enkel förklaring. Antingen har du vunnit storvinsten på lotto eller så är du kär.


Hur vet man att man är kär? Du har fjärilar i magen (2/5)

Om det pågår ett oförklarligt tumult i din mage och om den känslan sprider sig genom hela kroppen som elektriska stötar så är det ett gott tecken på att du är förälskad. Att lita på din magkänsla kan därför vara särskilt viktigt när du försöker förstå hur mycket en viss person verkligen betyder för dig.
 

Hur vet man att man är kär? Du tänker på personen (3/5)

Vem är den första du tänker på när du vaknar? Vem är den sista du tänkar på innan du somnar eller kanske till och med finns i dina drömmar? Om en speciell person ständigt återvänder i dina tankar är det ett tydligt tecken på att du är kär. Svaret på frågan ”hur vet man att man är kär?” blir tydligare om det finns en speciell person som stjäl din uppmärksamhet och gör det omöjligt att tänka klart.
 
Hur vet man att man är kär? Dina ord avslöjar dig. (4/5)

Om det finns tillfällen eller situationer som påminner om den speciella personen måste du berätta det för andra runtomkring dig. Exempelvis kan platser, filmer eller böcker påminna dig om saker ni upplevt tillsammans eller något som han eller hon gillar. Att du associerar platser eller saker med personen tyder på att du är betydligt mer än bara intresserad.

Hur vet man att man är kär? När varje minut känns som en evighet (5/5)

Om du ständigt sitter och väntar och undrar när ni ska ses nästa gång är gåtan ”hur vet man att man är kär?” snart löst. Att du väntar rastlöst på att den andra personen ska höra av sig och upptäcker dig själv med att ständigt kolla om du fått något nytt meddelande, antingen i telefonen eller på internet, är ett tydligt tecken. Var inte rädd för att själv ta kontakt!
 
Med hjälp av dessa fem tecken kan du förstå dina känslor bättre. Njut av känslan att vara kär!
 
Ludvig Nyström, eDarlings redaktion, 2012
Har du några frågor eller funderingar? Skriv då till redaktion@edarling.se

Detta är alltså eDarlings syn på kärlek och dom säljer ju kärlek jag kollar vidare för att finna svaret på gåtan!



Förälskelse
Förälskelse är en stark kraft förknippad med lycka och njutning, energi och närhet. Förälskelsen förbereder oss för kärlek, men där kärleken kan vara livet ut varar förälskelsen vanligen bara några veckor eller månader.
 

 Förälskelsens psykologi
 
I förälskelsen luckras gränserna mellan det egna jaget och den andra upp. Man blir mottaglig för en annan människas väsen, ofta rent av uppslukad. Den andra personen upptar plötsligt alla ens tankar och allt annat blir mindre viktigt. Hunger- och trötthetskänslor minskar, sexlust och behovet av närhet ökar.
 
Detta totala uppgående i en annan människa kan liknas vid det som sker mellan nyblivna föräldrar och deras nyfödda barn. Under spädbarnsperioden hjälper denna upptagenhet föräldrar och barn att knyta an till varandra.
 
Även under förälskelsen är det starka band som knyts, som en förberedelse för den mer varaktiga kärleken.
 
Förälskelsen är en underbar kraft som även kan vara en dörr till förändring, en möjlighet att utveckla nya sidor hos sig själv och förändra riktning i sitt liv.
 

Förälskelsens biologi
 
Det är inte bara utseende, personlighet eller sociala egenskaper som påverkar vårt val, utan också den andres dofftyp. För att påverka den andre skickas kemiska signaler, så kallade feromoner, ut till den man är förälskad i.
 
Förälskelsen är styrd av känslor inte förnuft; det sker genom att kemiska ämnen frigörs som har en stark påverkan på oss. Signalämnen som är förknippat med känslor av lycka och njutning strömmar till, bland annat dopamin och fenyletylamin. Kortisol och adrenalin ger energi, oxytocin befrämjar nära förbindelser och testosteron stimulerar sexlusten hos både kvinnor och män.
 
Förälskelsefasen varar ofta några veckor eller månader, men knappast längre än ett och ett halvt år – kroppen säger ifrån, det tar så mycket energi.
 

Individuella olikheter
 
Även om det finns generella likheter i förälskelsefasen så finns det också individuella olikheter. Under förälskelsen har vi en benägenhet att se det vi vill se hos den andre, och vi blir sämre på att uppmärksamma egenskaper som vi tycker mindre bra om.
 
De flesta av oss bär i större eller mindre utsträckning på en ouppfylld längtan efter att känna oss fullkomligt älskade och trygga tillsammans med en annan person, vilket är en stark drivkraft till att bli förälskad. Förälskelsen kan därför ibland fungera som ett försvar mot egna olösta problem.
 
I tonåren går förälskelsen hand i hand med den egna identitetsutvecklingen; den andre personen används som spegel för att förstå vem man själv är. När den andre inte längre ”behövs” i den utvecklingsfas man befinner sig i är det lätt att känslorna svalnar.
 
Under livet sker en naturlig mognad genom erfarenhet; ju mer vi mognar, desto mer kommer vi också att kunna se den verkliga personen även under förälskelsen, istället för en fantiserad drömbild av den andre.
 
De som har känt sig älskade och trygga som barn kommer inte att ha samma behov av att idealisera den andra personen under förälskelsen, eller förställa sig själv för att bli älskad. Men har man känt sig otrygg och har en dålig självkänsla så förväntar man sig (oftast omedvetet) att den andra personen ska tillgodose de ouppfyllda behov man har. Kärleken kan då lätt bli till en dragkamp.
 
Hur detta mönster ser ut beror mycket på hur anknytningsmönstret till föräldrarna (eller vårdnadshavarna) har sett ut under uppväxten, särskilt under tidig barndom.
 
Samtidigt är förälskelsen en tid när man är öppen och mottaglig för att förändras och där kärleksrelationen kan vara en hjälp för att utvecklas i sitt sätt att relatera till andra – att mogna och växa tillsammans genom relationen.
 

När förälskelsen blir ett problem
 
Ställ frågor till dig själv och skriv ner
 
Fundera igenom hur ditt ”förälskelsemönster” ser ut. Vilken typ av personer faller du för – är det personer som du ”vill” falla för eller dras du till personer som är destruktiva för dig?
 
Blir du blixtförälskad eller tar det lång tid? Finns det ett mönster i vad som brukar göra dig besviken? Känner du igen något från hur din relation till föräldrar och syskon har sett ut? Finns det några särskilda händelser som du tror kan ha påverkat dig?
 
Skriv gärna ner vad du kommer på utan att tänka alltför mycket – när inte ”censuren” är påslagen kan man få nya värdefulla insikter.
 
 
Prata med närstående
 
Prata med vänner och (om du är i en relation) med din partner om dina förväntningar, dina besvikelser och ta hjälp av dem för att förstå dig själv bättre.
 
Vänner ser ofta det vi är blinda för i oss själva. Om du öppnar upp frågan; ta tacksamt emot svaret även om det kan vara smärtsamt till en början.
 
 
Förändra lite i taget
 
Kommer du fram till att det är saker du vill ändra på: Ta ett steg i taget för att göra det.
 
Om du ser ett mönster i att du blir förälskad i personer som inte visar dig respekt och kärlek så måste du öka din självrespekt för att komma tillrätta med detta.
 
Om du lämnar relation efter relation – fundera på varför du är så rädd för att binda dig vid en person.
 
Försök att utmana dig själv och förändra lite i taget.

 © Psykologiguiden 2013
Författare: Anette Utterbäck, Dr Med, leg psykolog, leg psykoterapeut, spec i klinisk psykologi
Publicerad: 2010-03-26
Uppdaterad: 2012-04-27

Psykologiguiden ja dom skrev mycket dom väldigt mycket

Googlingen gick vidare men kunde inte hitta något av vidare substans så svaret på gåtan kvarstår de va en intressant frågeställning och en svår fråga som jag verkligen inte förstår hmm mycket läsning blir de allt sorry för de

Vet inte vad jag vill

23 jan kl 22:36, 2013

Skrivet av en-depprimerads-resa under kategorin Nyheter | 0 Kommentarer | Permalink

ja vet inte va de är med mig riktigt ja vet inte va jag vill. De är som att vara törsting men jag kan inte dricka mig otörstig. Jag söker något utan att veta vad jag letar efter. Jag är mest förvirrad men jag är för mycket kontroll freak för att tycka att detta är okej. Jag vill veta varför saker och ting är somm dom är. vill veta varför jag mår som jag mår. Och de gör jag ine jag har inte en jävla aning vill bara gå ut i skogen och lägga mig under en sten tills allt är över och ja vet inte ens va de är som måste gå över detta är inget kul alls skulle nästan kunna sträcka mig till att säga att de är ASjobbigt!

 

Fast är de så att att ett skratt förlänger livet så har nog början på detta år gett mig några extra år (osäker på att de skulle vara speciellt bra iof men ändå)

tvättat och städat idag hmm så de har inte varit något vidare intressant de är ju nästan för kallt att va ute och när man har tvättstugan måste man ju hålla sig hyfsat nära hemmer och ja då är de ju hemma jag måste va då eftersom jag inte känner någon annan i denna by :P

 

Tandläkaren imorgon då spännande eller ne inte alls och gillar inte den tandläkaren jag ska till han är så fördömmande om allting hela tiden och fattar inte varför jag ska ha honom riktigt men men så är de väll.

Va fan vill jag nu blir ja ju irriterad här de förstör mitt liv detta eller de är väll så att de är mitt liv men ja vill inte varför är de inte lätt för de vill ju ja att de ska vara.

 

Och undrar om jag ska börja praktisera i helgen inte fått något bra svar än tycker ja så får mejla imorgon

Ruff

22 jan kl 23:51, 2013

Skrivet av en-depprimerads-resa under kategorin Nyheter | 0 Kommentarer | Permalink

idag har de inte varit så spännande va ute och gick men de va så överjävligt kallt. Fast jag har inte haft så ont i knäna i år faktiskt när jag tänker efter. Nu har inte året varit så länge men ändå. Lyckades sova bort hela dagen typ vaknade tidigt av telefon de va nice och så va jag som sagt ute sen så råkade jag somna och vaknade typ 20 nånting sen tänkte jaf fixa käk men insåg att de hade blivit väldigt sent så då strundade ja i de vilket va lite tråkigt eftersom jag skulle vara skit duktigt och göra potatis gratäng och snitchel och de hade ja ju bestämt mig för och fick tänka länge innan jag bestämde mig för att jag inte ville äta mitt i natten fy fan jag bloggar om mat!

 

Borde börja blogga om sex också de är sex och mat och viktminskning man får läsare av. Matsex bloggen på gym hade nog slagit ut de´mesta av konkurensen fast vill egentligen inte ha några läsare de blev så honstigt när man hade 2000 läsare man skrev mest massa skit som man trodde dom ville läsa för att man skulle få ennu fler och till sist tappade man intresset och slutade blogga och då försvann ju läsarna och nu ligger de runt hundra och de hade kunnat va 0 också de spelar ingen roll men de hade varit trevligt med lite näthat dom kommenterar ju iaf :P

 

fattar inte att man kan ha så ont i nacken utan att ha gjort något egentligen. 

 

Och imorgon blir de tvätt och dagen efter de tandläkaren och sen börjar praktiken vilken spännande vecka de blir dehär hmm ja ja jag mår iaf bra idag och då borde man kan ske inte skriva blogg helt enkelt

Helg i Ödet där jag bröt ihop och låste in mig på muggen

21 jan kl 23:38, 2013

Skrivet av en-depprimerads-resa under kategorin Nyheter | 0 Kommentarer | Permalink

I fredags va de Ödeshög igen de är nästan som att jag flyttat in där nu :P igår åkte vi mest bil vi gled runt i Mjölby och lyssnade på klassisk musik och va jätte coola :P vi hämta Annas kille sen vart de McDonalds där dom spelade inte mindre än 2 låtar med broder Daniel kan de varit så att de va någon konspiration där någon anställd bytt ut all radio pop till lite mer melankoli isf tycker du är värd en kram för denna heroiska insatts!

Och tjejerna bakom oss sa k*ulla min brödrost. Var på jag hajade till och Isse sa ”ja du hörde rätt ” fast sen när vi kom ut så visade sig att hon sa R*vhål istället för brödrost

Sen vart de fortsatt resa mot ingenstans för att lämna Anna och hennes kille för att sedermera åka hem till Bella och Isse minns inte riktigt va vi hittade på men kul va de nog :P

Sen va de dags att försöka sova då kom de en pitbull med tratt på huvet som skulle börja slicka mig i ansiktet fast hon själv va inte så medveten om tratten :P så de gick inte överdrivet bra. Och om de nu finns en bok med 1000 sätt att sova i en soffa med en hund testa vi nog alla dom. Vet inte riktigt hur de blev men jävla omständligt va de iaf. Sen vart de morgon med frukost och kaffe vilket är ovanligt för min del bägge två.

Sen åkte Bella och hämta unge och så åkte vi till Linköping och skulle kolla efter råttor. (Nu skriver jag råttor bara för att jag kommer hamna på 118 nånting eftersom ni snor mina bloggar hela tiden kan ja ju lika gärna börja retas med er så eran sida blir hel kass tills ni lägger av med de )

Men sen blev alla arga när vi varit i 2 djuraffärer och inte hittat någon lämplig hamster :P så då åkte vi hem och va arga där istället sen åt vi lassagne och vart glada igen. Sen vart de tvspel med William hela kvällen och sen åkte Isse och ja till Ica och köpte ostbågar och massa annat godis. Sen tillbaka till tvspelandet.

Sen efter ett tag fick jag ett sådant skrattanfall så jag bröt ihop och fick låsa in mig på toaletten va länge sen jag skrattat såhär mycket som ikväll eller de är nog inte kväll när jag publicerar de men när jag skrev de eller nu är kl 02:02 den 20 får se om jag åker hem imorgon eller ej de vet man aldrig :-)

Jaha nu är kl 00:28 den 21 och är jag hemma? Nej detta verkar vara den obligatoriska ödeshögs helgen :P  nu är de visst inte bara barn som flyttas runt varannan helg Bella och Isse har visst fått en Helg Tobbe att ta hand om! :P undrar om de är A,S helg nästa nu då :-D

Har tok skrattat idag också. Fast idag har vi inte gjort så mycket. Bella har letat hund och jag och Isse har kollat på när William har spelat tvspel och sen har ja visst lekt både och lagt honom och byggt koja.

Sen kom Bella hem när dom hittat hundarna men de har mest sofftats här idag. Eller Kimmie och dom va visst här också iof fast jag har skrattat så jag har ont i hela kroppen.

Nu är jag iaf hemma hmm min onda nacke har nog inte blivit bättre över 3 dagars sovande i soffa. Men jag kommer sakna att sova med Tindra. Börjar nästan bli lite kär i den hunden alltså jätte mysig hoppas hon blir frisk bara

 Jag har lyckats rymma och springa iväg så nu är de över! Och jag är fri om de är bra de vet ja inte riktigt men nu är de så iaf och de är bara att njuta av livet. De va en trevlig helg. Men de ekar fortfarande i huvet ”ja vill köra bilarna” ja vill inte spela den bilen”

en konstig vecka

18 jan kl 02:22, 2013

Skrivet av en-depprimerads-resa under kategorin Nyheter | 0 Kommentarer | Permalink

De här har varit en mycket konstig vecka dom har skjutit människor till höger och vänster så man börjar undra om man bor i vilda wästern de har krockat en 30 tal bilar en en mass krock en städerska kapade ett tåg och körde in i ett hus och en hel del annat hämskt... Men veckans snackis handlar väll om Laila Bagge blogg inlägg om att hon såg en uteliggare med mobil telefon tycker de säger allt om detta underbara land.

Men jag och min skruvade hjärna började mest fundera över vart laddar en hemlös person sin telefon och hoppas då personen inte haren iphone där batteri tiden är 45 minuter.

 

Men seriöst en mobil kan du få för 150 spänn typ och de är säkert en livsförsäkring de är väll så man kan få tag i eventuell sovplats eller få tag på bekanta de är väll utmärkt att dom nu har en mobil telefon dom som nu har de. tycker de va ett väldigt udda blogg inlägg hon hade skrivitmen har aldrig läst hennes blogg innan så vet inte riktigt hur hon brukar skriva men ändå ett intressant fenomen att de blir veckans snackis

 

Ne nu ska jag allt ta mig en promenad i de magiska vinter mörkret och bara deppa ner mig fast de går ju inte för jag är för glad för de och jag har ju inget  att grubbla över ens så får försöka ändå. De tråkiga är bara att jag är lite för mörkrädd och mesig nu när jag är glad

Massa ord som förklarar hur de va i falun!

18 jan kl 01:24, 2013

Skrivet av en-depprimerads-resa under kategorin Nyheter | 0 Kommentarer | Permalink

haha nille hade skrivit en lisa över viktiga ord för att sammanfatta rockstad falun jag kan inte sammanfatta de bättre själv?


Hundar, katter, glassar, karolanter, efterbörd, morsan i Linköping, åskgudar, åskbärare, griskäftar, kärlek, styrka, frivilliga giftermål, ofrivilli
ga giftermål, Bög-Magnus, krigsförklaringar gentemot Frankrike, världens bästa bok, statskupper, bjärvar, lögner, sanningar, stank, hjältar, enorma penisar, Gaston, galanta damer, tvättomaner, ofog, igenbommade butiker, bragdakraft, kaos, Moilanen - Mjölnaren, vidunder, pannkakor, pingviner, krokodiler, cockblockodiler, slemfällor, dåd, mannakraft, ära, yrkesmördare, engelska jakthattar, nationalromantiska lördagar, kåsor, böcklingar, gänglighet och hemskhet, hordöttrar, dunderbilar, värdelösa murar, Koppelman, gemena knektar, odensavkommor, kobojsare, den lede dansk, frugor, och Sir Reginald - hertigen av Ketchup

jaha ja

17 jan kl 23:52, 2013

Skrivet av en-depprimerads-resa under kategorin Nyheter | 0 Kommentarer | Permalink

Idag har jag bara gått känns de som tycker inte heller ja gick speciellt mycket längre än vanligt fattar Inte vart dagarna tar vägen riktigt. Går upp för sent antar ja. Köpte glass idag de är inte bra köper bara glass när jag känner att jag behöver sitta uppe inatt och tycka lite synd om mig själv så frågan är bara varför de är så himla synd om mig :-/

Min hippi har skaffat Facebook nu de känns kul de!

Men imorgon blir de äventyr tror ja iaf :P

Inte sådant med galanta närgångna damer men kanske mer lek med barn och sånt där de blir nog spännande iaf hoppas ja men risken för knas känns överhängande minst sagt. Men men jag kör mitt race och passar de inte är de väll inte mitt problem

 

Fick ett mejl på Helgon för några veckor sen när jag hade skirvit de där med isen och hon hade iaf svarat på de jag skirivt


Tja! Läste din senaste dagbok!
Tror du vet själv varför du stöter bort alla! Du kanske gör de för att inte dom skall stöta bort dig först??
Å de med isen funkar inte :P sorry

 

och ja de är väll sant antar jag de är kanske svaret på varför jag stöter bort människor eller de högst trolga till varför jag gör de.

Och de där med isen hmm jag vill inte gå ut på isen jag gillar bara att stå ute påisen på nätterna och romantisera av att bli uppslukad av mörkret som finns där ute. Känner sällan npgon lust att vandra ut där emot