en-depprimerads-resas blogg

Alltid detta tjafs om att jag inte gillar komplimanger kommer alltid någon brud och säger du är inget bra på att ta komplimanger. Och jag svarar nej. Och svaret man får tillbaka lär dig. Och antingen bara ignorerar jag den personen eller så fortsätter jag diskutionen med denna person om varför man måste älska komplimanger och att jag inte är speciellt intresserad av att få komplimanger. Och då kommer alltid svaret. De tror jag nog att du vill.
 
Varför tror folk de varför måste man älska komplimanger. Visst jag kan också ge folk komplimanger ibland om jag verkligen tycker de men jag förväntar mig inte att någon ska bli överlycklig av de.
 
Alltså de kanske finns anledningar till att jag inte gillar komplimanger. Prestations motiverade komplimanger har jag inget emot om jag inte själv tycker att personen i fråga har fel. Jag har alltid tyckt de varit jobbigt när i huvudsak tanter i min ungdom pratar om mina ögon alltid kännt mig väldigt obekväm i de och va de kommer ifrån vet ja inte men självklart spelar de in nu i mitt sätt att uppleva saker. Att jag de är något från barndomen som fortfarande spökar oavsett kan ingen tvinga mig att älska komplimanger och komplimangerna i sig fattar ja ju att folk inte menar något illa med och de stör jag mig inte på men acceptera att jag inte gör vågen för att jag råkar ha blå ögon