en-depprimerads-resas blogg

Det Hade varit humanare om Motala komun satt ett nackskot på mig när jag va 9 istället för att skicka iväg mig på alla möjliga skolor och grejer som en labb råtta och testa vad som inte funkar så man kunde befria andra barn från eländet så får väll hoppas att mitt jävla skit liv har kunnat hjälpt någon annan. Men en labb råtta får iaf dö efter att dom har plågat den och den är förbrukad vad händer med mig? 

Jag hade inte förväntat mig att de skulle bli lätt. Varför skulle jag ha förväntat mig de inget annat har någonsin varit lätt. Och jag trodde aldrig på dom tomma orden som alla lovade som så klart inte infriades. Jag är konsekvenserna av ett misslyckat experiment som ingen är beredd att ta ansvar för. Och de känns så meningslöst alltihop jag är 26 nu. De är 10 år sen jag fick de stämplat i pannan ” det är kört för dig grabben ” och jag har snyltat på samhället sen dess för jag var en av dom förbrukade som inte har någon framtid eller plats. Och då kommer frågan varför ska jag leva när jag bara är en belastning för alla? Va finns de för jävla mening? Ingen skulle sakna mig och jag skulle inte sakna någon. Nu kan man inte avgöra om livet är värt att leva genom någon annan än sig själv. Och  under åren som jag har ställt denna fråga  har svaret bara varit ett tomt rop på mening där ute i den jätte stora rymden. 

Och den stora tragiken är väll att dom som försöker eller har försökt hålla mig levande gör de nog mest för att slippa konfrontera sina egna tankar om att de är deras fel och att de är dom som har dödat mig... Och svaret på den frågan är självklart ja! 

Skulle jag kunna få garantier att ett självmord på något sätt skulle äta upp min morsa bit för bit varje dag jag lever skulle jag utan tvekan göra de och hoppas att hon blev 150 år sjukt tragiskt att de är min starkaste livskraft att försöka få min morsa att försöka förstå de minsta lilla hur jävla illa hon har gjort mig men hon slår ju bort allt och de har gjort att den starkaste känslan jag har är ett gränslöst hat till henne. 

Under min Olofströms tid hade jag 2 starka drömmar som ständigt återkom den ena är att jag kommer in i en kyrka där de står en kista och framför den en bild på min mamma och jag går fram och sparkar sönder kortet och spottar på kistan och sen går ut ur kyrkan. Och den ändra är att jag går in med en pistol i mina föräldrars sovrum och skjuter huvudet av mig. Efter ett tag försvann pappa ur den senare drömmen. Och efter denna tid har alltså mitt hat till henne ökat!

Men har inte träffat henne som i somras så de kanske kan lösa sig fast de innebär ju att jag får träffa någon annan ut min så kallade familj