en-depprimerads-resas blogg

skrivet igår så de stämmer ju inte på sekunden kanske. Och får väll erkänna att de va en kväll som präglades av ett stort alkohol intag!

Dagen blev eller kvällen blev inte som jag hade hoppats eller förväntat mig. Hade tänkt att detta skulle bli avslutningen på sommaren och då skulle man slå på stort men när jag satte mig och tog min öl (som iof va trevligt) så insåg jag att jag inte va så sugen på dehär utan jag gick dit mer för att man skulle gå dit. Och sen såg jag ingen jag kände att jag egentligen ville umgås med. (och ingen som egentligen ville umgås med mig om man nu ska vara helt ärlig) så jag gick hem och tänkte sätta mig vid spotify och hitta nått bra istället. Men sen va de en konsert med Eric Clapton eller är förtfarande i skrivande stund. Så jag satte mig och läste Lemmys biografi med konserten i bakgrunden så denna kvällen blev en riktigt bra kväll endå. Men nu har jag läst färdigt kapitlet så nu egnar jag min koncentration enbart åt tv och Clapton och då kan man ju inte klaga... Dagen i övrigt har varit klockren tycker jag. För några dagar fick jag ett vansinnigt sug efter polkagris och idag så tog jag chansen och köpte på mig ett gäng så bara de är toppen! Och så köpte jag 2 nya mössor de är jag också nöjd med! En Nirvana och en Metallica va jävligt sugen på en Pantera också men tyckte 3 mössor verkade lite överkurs. Hmm undrar varför jag skrivet om mössor men men min hjärna bestämmer detta är min lilla plats på internet och här gör jag som jag vill...

Mycket snack om näthat nu förtiden också har jag några näthatare som läser min blogg så vill jag hälsa er hjärtligt välkomna och om ni har massa aggressioner som ni inte får utlopp för någon annanstans så är de bara att ni letar stavfel de finns hur många som helst så de är tacksamt på de sättet! Men man kanske ska vara lite seriös i frågan så tycker jag att näthat i dess rätta bemärkelse är helt förkastligt. Men att utrycka sin åsikt i vissa frågor är inget näthat. Men om man bara hackar på människor och ger sig på person angrepp har jag mycket svårt att se va de skulle leda till. Att folk har olika åsikter är en sak och de måste man få ha även om de är åsikter som jag tycker är fel måste man ändå få framföra dom. Och jag tror inte man kan utrota åsikter genom att tysta dom de ända sättet är att bemöta dom. Annars så blir de något farligt och förbjudet och sånt är alltid spännande för unga. unga  söker sig till de förbjudna för att göra revolt mot världen så har de alltid varit och kommer alltid att vara. Och bemöts åsikter va de än gäller måste alltid bemötas. Men de är min åsikt uppenbarligen är de inte allas.

Och de är väll bäst att förtydliga att de inte gäller person angrepp och de gäller inte idioter som bara är ute och förstöra för andra.

Visst jag är inte jätte tydlig med vem jag är men många vet vem jag är och väldigt många kan räkna ut vem jag är. Och jag läser väldigt sällan andras bloggar så jag vet inte hur de är på andra ställen. Och jag sitter inte och läser igenom alla kommentarer på aftonbladet eller Expressen. Och jag tycker att om man står för sina åsikter va är grejen med att inte dölja sig bakom ett alias som inte går att spåra. Men jag kan tycka att de skulle räcka med tidningen eller forumet eller va de nu kan vara vet vem man är och kan se till att lagbrott straffas men att alla ska kunna se vem man är ser jag som mindre viktigt. Jag vet tex att jag kände att jag kunde skriva mer öppen och rakt innan jag visste att folk i min närhet läste min blogg. För den sakens skull hade jag aldrig någon ambition att kränka människor även fast vissa berättelser inte går att berätta utan att ha med vissa andra människor. Sen finns de såklart nätmobbning och de är förjävligt och ska självklart tas med hårda tag precis som vanlig mobbning och de hoppas jag alla tycker påtal om mobbning skulle ja ju skriva om de ämnet ja...

För övrigt är jag tacksam över dom kommentarerna jag fått jag tycker jag har försökt ta till mig alla tips om stavning och så de är jag tacksam för och helt ärligt är de väll så jag har lärt mig skriva genom att chatta och folk som har tillrätta visat mig. Så de är väll ett tipps till dyslektiker skriv mycket sms och chatta så blir man bättre och bättre. Fast jag inser väll att dyslektiker läser inte bloggar i så stor utsträckning men man vet ju aldrig

Jag har under dom senaste veckorna insätt att jag söker efter något. Förut när jag jobbade så la jag allt mitt fokus på de och bestämde mig för att nu var de det som gällde och inget annat vilket passade mig perfekt eftersom jag va väldigt tillfreds med mig själv och behövde inget annat utan jag gick in för att lära mig så mycket som möjligt men mot slutet så hade jag kommit in i lite gamla dåliga vanor men de va iof inte bara mitt fel. Och när jag slutade så ville jag bara ha några veckor att bara andas lite och bara känna efter hur jag mådde och vad jag ville. Mådde jävligt bra och mår fortfarande väldigt bra. Och fokuset låg ända bara på Swedenrock och metaltown va inget annat jag brydde mig om. Och efter dom 2 festivalerna blev jag sviken och de va jävligt tungt (tro de eller ej men de va en tämligen ny känsla eftersom jag aldrig hade litat på någon innan) men de tog hårt faktiskt väldigt hård och de fick mig väldigt deppad i några veckor. De är väldigt lätt att tappa hoppet de krävs inte så mycket känner mig svag och ynklig på de sättet har alltid sätt ner på mänskliga känslor de har jag sätt mer som en svaghet än en tillgång. Jag har föraktat lycka som något falskt och ytligt vilket gör de lite knepigt att ta tills sig att man faktisk upplever lycka om mänskliga känslor. Men nu är de snart Skogsröjet de ska bli kul men ingen av festivalerna i år har blivit som jag hade tänkt mig så jag får väll dämpa mina förväntningar en aning antar jag. Men till saken efter jag inte hade någonting i min tillvaro att fokusera på. Vet inte riktigt vart jag ska eller vart jag vill och jag inser att jag är en sökare utan mål jag har väll alltid varit en sökare på många sätt men jag vet inte riktigt vad jag söker och ännu mindre vad jag vill jag är bara vilsen ute på ett stort hav där de är omöjligt att välja riktning för de finns ingenting i horisonten de är för långt att börja fokusera på nästa sommar redan och de känns meningslöst att tänka på vintern fast nu när jag tänker på den så längtar jag redan till mörkret den kalla kvällsluften och knarrande snö under skorna. Ja de hade varit roligt att leva minns en vinter till även fast den förra va perfekt. Men jag får mardrömmar av va fan de nu är som kommer mellan sommar vinter (iq över medel och kan varken läsa eller årstiderna är jag då smart eller dum i huvet?) en diskussion jag hade med Emanuel på Facebook men den vet ju bara jag om så onödigt att skriva de men nu är de försent!

Jag har försökt att söka efter de perfekta livet innan och de är inte de jag söker nu jag söker inga lätta lösningar och enkla svar jag söker bara nått sorts svar eller bara en ledtråd hade hjälpt nu ligger jag bara här med den värsta känslan jag vet tomheten

Varning för ovårdat språk!


97 - 98
 
Detta va året då jag kom tillbaka till skolan igen. Undra va lärarna tänkte när jag kom tillbaka och kunde mindre än jag gjorde innan ja bytte? Skolan gick skit för jag va för långt efter men rent socialt va de ett fantastiskt år och jag tror att de va ett år där jag va otroligt lugn va de gällde att jaga döden. De va ett bra år tror.
 
98 - 01
 
Min högstadie tid började fantastiskt men kunde skolka hur mycket som helst iof så fick ja ju folk vars ändå uppgift verkade va att springa efter mig. Men som jag har skrivit om innan i denna berättelse om hur jag blev jag så är högstadie perioden väldigt oklar och mest som en grå dimma och ja gick in i mig själv ter än någonsin lite mer för varje dag jag kunde gå 3 månader i stöten utan att träffa en levande människa efter skolan. (familj ej inräknat såklart) jag va nog mer som en Zombie. 8an va de värsta nog då gick jag aldrig i skolan. Jag va faktiskt bara 4 hela dagar i skolan (alltså när jag gick på alla lektioner och jag kom i tid till första lektion och stannade kvar till sista.) jag va varken på skol starten eller avslutningen tex. Och jag vet ingenting alls om den tiden inte om 9an häller fast sen gick jag om 9an mest för att jag vägrade göra något annat men de året va jag mycket i skolan men Då fanns de inga lärare eller någonting uppgjort alls så då va jag och janne ute och va på massa museum och kollade på bilar och liknande. Oj nu häller jag på att glömma en sak en väldigt viktig sak. Under 7an till ordinarie 9an så va jag på den gamla skolan och va gör mats som vaktmästare och jag skulle kunna säga att de va nog de som räddade mig men de hade isf varit en lögn för att den faktan är absolut jag hade inte överlevt en sekund utan den de va min frizone de va dom dagarna rond mig att inte totalt lämna verkligheten.
Under denna tid så började jag fascineras mycket utav eld. Jag sätt på mitt rum och allt möjligt de bästa va att elda plast för de vart tjock svart rök som gjorde att tankarna om döden försvann. Men morsan stog alltid utanför och skrek att jag kunde bränna ner hela huset. Morsan är rädd för eld eftersom hon varit med om att hennes hur brann ner när hon va liten men eftersom jag vid
 
 
 Period va en full blods psykopat så triggade de mig bara ännu mer och jag började till och med utan att stänga dörren. En av mina stora passioner under denna tid va att bränna mig jag brände målar som jag stack i armar ben jag varmed knivar som jag skar mig med. Om den psykiska smärtan förvandlas till fysiskt smärta när man skär sig och ångesten sköljs ut med de de röda klara blodet och jag älskade känslan av att bli brände så va de ju som uppgjort för att bli magiskt eller?
 
Vart många jobbiga jävla möten hos psykologer dom åren kuratorer utredningar om diagnoser total ignorerade allt va psykolog hette på den tiden.
 
01 - 02
 
har ju redan belyst detta ämne men gick ju om 9 iställer för att vara hos mats fick ja ju vara så ett ställe som heter platen gruppen ett ställe för ganska gravt handikappade eller de va en oerhört spor spridning de fanns ju en fel som jag inte skulle tyckt va något konstiga om
 
Träffade under andra omständigheter. Men de va nog ett ställe som va oerhört bra för min syn så andra människor. För säga va man vill men människor med downsyndrom coolt ord nu är de ju inte så de stavas men de va coolt så de får stå kvar. De är ju dom snällaste människorna som finns utan tvekan men om jag trivdes eller inte vet ja inte men de kom en taxi på morgonen och körde en till Motala. Och i och med att jag tyckte de va jobbigare att ringa och sjuk anmäla mig så blev de ju så att jag helt enkelt åkte dit 3 dagar i veckan men jag tjänade lite pengar under min tid där och de va drömmen för min skivsamling och kanske faktiskt då musiken började intresserade mig på allvar.
 
02 - 06
 
Olofstöm årtal känns så futtigt i detta sammanhang  de känns som att denna tid varade längre än hela mitt liv innan. redan under dom sista månaderna i 9an upplaga 2 så blev de klart att de va stället jag skulle tillbringa 4 år och gå på gymnasie där. Och efter hjärteligt och faktiskt helt Vädjanden att slippa  så hjälpte inte de. Och ett av den absolut starkaste minnena i hela mitt liv är när jag står och nästan gråter och säger att dehär är nästan som hitler ni bara tar och sätter mig på ett koncentrations läger ni hade lika gärna kunnat sätta mig i gas kammaren direkt. Och hon bara skrattade mig sålt i ansiktet. Och att jag då inte dödade henne är för mig fortfarande ett musterium. Men halv året innan va de mest psykiskt knäckande jag varit med om dom kom hem flera gånger och gav mig lugnande dom hotade med att ta med mig a ambulansen och köra mig till psyket.
 
Och väl i olofstöm va de fan inte bättre bättre. Först komma dit träffa en massa människor som verkade helt tomma i huvet. Och dom flesta verkade vara riktiga jävla spel bögar. Jag hade inställningen att jag va fan inte där för att skaffa vänner jag va där för att gå i skolan inte för att de på något vis motiverade mig till att
 
Gå i skolan eller att sköta mig. Jag umgicks visserligen med många av dom de är sånt. Men kan ärligt säga att jag i grund och botten hatade dom av hela mitt hjärta dom va bara bakterier som ville va sig in i min hjärna och förpästa mitt liv. Och kan första om de sitter folk som trodde vi va vänner i olofstöm blir ledsna nu men om ni inte klarar av sanningen så sök den inte! Jag va iaf inte som alla andra som bara snackade skit om allt och alla så fort dom fick chansen. Jag skulle kunna fjäska och säga att de fanns en rad undantag men så va de inte jag hatade er alla! Även fast jag nu ser " b " som än av dom närmaste vännerna jag har så tyckte jag då mest att hon förstörde för mig hon drog ett kaos över mitt lugn som jag hade byggt upp och hon såg till att skolan delades upp i 2 läger om inte fler. Hon va väll delaktig till att man vart tvungen att välja sida. Vilket jag inte gjorde för jag tyckte att alla
 
Bara va jävla parasiter som sög ut min energi. Och sanningen va ju att de inte va " B " fel att allt blev ett jävla kaos utan de va " A " som startade de får jävla kriget som försökte få folk till sin sida. Men grund problemet till allting de va " Po" eftersom hans jävla velande så de tog honom 8 9 månader att göra slut med " A " och under den tiden hade han redan läggt en grund för att de totala helvetet skulle bryta ut. Jag är in vd ute efter att såra människor men jag måste ju säga så som de kändes då och hur de va annars vore ju denna blogg helt bort kastad. Och om de är någon där ute som tror att jag va något sorts helgon så är de inte jag som är blåst jag har aldrig utgätt mig för att vara något annat än en stor jävla tunna med skit! Visst " Po " är den bästa vännen jag haft på många sätt men han ställde aldrig upp för mig som jag ställde upp på honom. Alex va en små dryg människa som kände
 
Överlägsen och jag låt honom göra de. Men jag gillade honom som fan och hade ändå gjort allt för honom om han bara hade bätt mig. Och " Pe " kände jag innan eftersom vi gick på hälla de va en fullkomligt vidrig människa kan va på en känslo nivå nästan lika vidrig som min. Sen finns de en råd människor jag inte ens ser något behov av att nämna. " J " tyckte jag om att diskutera med men tyckte de va en lite stroppig människa som inte lyssnade på ändå människors åsikter. Va inte för en under tiden han bodde i Linkoping som jag på allvar började gilla honom som en riktig vän för de är han. Och bara för jag tyckte såhär om människor då betyder inte att jag känner så nu. Och ska verkligen förtydliga att allt detta hat mot andra människor inte ens va i närheten mot de  hat jag hyste ont mig själv. Jag började på gränums lack vilket va paradiset för jag älskade de där ställer och de vart också lite utav en
 
Fristad. Tror inte att jag flydde in i mig själv så samma sätt under dom här åren som jag hade gjort under högstadiet. Och de finns så mycket historier så mycket hel sjuka grejer så de går inte att skiva om allt detta.
 
Hemkomst lycka? Ja kom hem insåg att ingentin som komunen lovat stämde va jag förvånad? Ne motala komun har blåst ni några gånger förut. Kan inte minnas att dom någonsin har stått fast tid sitt ord. Kom hem insåg att de halv pissiga jävla skit liv jag hade innan va bort a och nu återstog bara ett jävla vakum av löften och tomma ord. Jag fick iaf plats  på lacken och de va också en av alla dessa räddningar. Men inte häller de blev som utlovat. Från komunens sida alltså. Lacken hat mig aldrig några löften vilket passade mig utmärkt. Och hade de inte varit så att jag varit får hade allt gått åt helvete. Jag trivdes hur bra som helst där. Med stämningen allt folk och speciellt de där snor gröna plast limet de va guld när man fick limma med de va de bara att andas djupt utan mask så vart allt helt plötsligt väldigt roligt och huvudet tungt. Inte för att jag va där för att sniffa löstningsmedel för jag va
 
Samtidigt rädd för dom där ångorna. Inte för att dom på något sätt skulle påverka kroppen mer än alla piller dom ville proppa i mig. Nu låter detta som en rätt lycklig tid och lycka är väll att ta i. Och ja kan ju inte påstå att jag va en glad människa. Jag levde i tron om att bara jag kom ifrån den psykiska tortyren i olofstöm skulle jag bli en lycklig människa så va de inte. Vart mer ett tomt skal en avsevärd förbättring och ingen ångest inget hat som präglade mitt liv varje vaken sekund av min dag. Men allt va bara en stor tomhet hade inte mycket annat än mig själv här i världen. Jo en familj som jag inte tålde. Kommer aldrig att förlåta speciellt morsan för mitt helvete. Men de funkade bra lacken funkade väll inte jätte bra va för långsam och jag förstog inte va jag gjorde för fel eller hur jag skulle bära mig åt. Och de va anledningen till att jag slutade. Och hade tänkt börja skolan men så lätt va de inte de tog 10 månader med bråk iq tester och ja en lång historia men jag är inte så hatisk när jag berättar om denna tid för jag va inte så hatisk men ingen lycklig människa men ett riktigt helvete blev de inte fören att L och ja bott ihop ett par månader.
 
Sen skolan va en väldigt stor besvikelse kämpat som fan för att komma dit till och med skrivit på papper hos af att jag är mentalt handikappad sen kommer man till någonting som bara va ett ända stort skämt. Och jag va tok deppad i ungefär halva skol tiden och andra va ett ända stort glädje rus ända fram till ungefär 3 veckor innan jag slutade skolan då min Johnny dog han va nog hela min trygghet och sista året va jag hos honom typ varje helg men de va ett av eller de hårdaste slaget i mitt liv människan som va anledningen till att jag ville bli lackerare dog precis innan jag blev klar. nu är ju lack biten ganska oväsentlig egentligen tragedin är ju större på helt andra plan men jag har ända försökt att bli en bättre människa av dehär och de har gjord mig till en mer kärleksfull människa och försöker att visa för människor hur mycket dom betyder
 

Meningen med denna blogg är verkligen inte att kränka människor och de gäller samtliga blogg inläggoch bara för jag tyckte så då betyder de inte att jag tycker så nu

22 mars
Hmm nu läste madde min dagbok på helgon de va ju inte sådär otroligt bra nu minns jag inte va jag skrev i denna blogg den vart så väldigt lång men å andra sidan skrev jag ju bara vad jag kände då precis hur de va då och de va ju inget ja inte hade skrivit innan precis så nu är de bara att ignorera denna händelse. Nu har jag iaf varit flitig med blogg skrivandet ett tag. Jag har ju börjat läsa en blogg om en tjej som verkar grymt jävla skönt men jag skrev till henne på helgon men hon svarade inte mig så hon kanske inte va lika skön som jag hade hoppats på. Men nu har ja ju redan blivit lite små besatt av henne så jag ska försöka igen :-)

Fick 2 nya bumprar till iphonen av fredde :-)

Idag har varit en hyfsad dag i övrigt men de är lite segt på lacken eftersom de är helt sjukt dåligt med jobb för Tobbe.

Men va fan vill jag egentligen antar att de förtfarande är frågan va vill jag? Just nu känns de lite som att jag funderar på att skita i allting orkar inte bry mig längre känner ja...

23 mars

Orkade inte gå upp i morse va klar vaken kl 6 men orkade ändå inte gå upp låg och läste ett tag tills kl va halv orkade ändå inte gå upp låg kvar ett tag till sen va ja tvungen...

Gick till jobbet började dagen med en coca cola de va fan svårt att ens hälla i sig den nu är de frukost eller den är ju slut nu men de börjar kännas bättre nu... 09:39

11:18 kanske borde göra en liten klargöring över gårdagens blogg när jag tänkta att de va polisen som hade tagit mig för att jag hade dödat henne så fanns de ingen grund till de. De va bara min totalt utmattade hjärna som tänkte så.

Charlotte och Catrin hade sagt några dagar innan att jag inte såg frisk ut och jag åt inte sov inte rökte och drack coca cola. Jag har aldrig varit direkt smal så jag såg väll hyfsat normal ut även fast jag gick ner 10 - 15 kilo på några veckor. Så min fysiska hälsa va ungefär på samma nivå som min psykiska hälsa.

Ja har aldrig slagit L och inte den helgen häller. Dok vet ja inte hur jag reagerade mot henne den kvällen eller jag vet ju va som hände senare den kvällen eller natten.

Nu ska vi vara brutalt jävla ärliga här. Bara för att jag inte slog henne så är jag den första som erkänner vilket jävla svin jag är eller har varit.

Under tiden vi va tillsammans så försökte ja väll vara snäll och sådär de va väll att ja va så fuckt up som fick henne att rasers psykiskt och man kan ju själv förstå att om inte jag själv klarade av mig själv utan att bli galen.

Ska man dra ett liten omvandla litet citat från Nikki Sixx.
När han och Nicole kom ut från rehab och Nicole va ren från heroinet hade dom inte så mycket gemensamt. De ända som band dom samman va knarket och de va något liknande mellan oss

Vi va väll båda lite vildsna i oss själva och att hon älskade  mig va de ända som egentligen band oss samman. Jag älskade ju inte ens mig själv jag va inte ens kapabel att älska min egen familj. Tror inte ens att jag älskade musiken den va mer något som satte färg på mina känslor och lyste upp mitt mörker inte som nu. Nu är musiken kärlek nu ser jag både ljus och mörker i mitt liv mest ljus.

Men nu åter till ” L ” tiden mellan vi gjorde slut och blev tillsammans igen så va jag nog en ondskefull jävla sjukdom som bröt ner hennes psyke visserligen fick jag själv betala ett högt pris för de jag gjorde henne till. Och under hela tiden vi bodde ihop om inte längre tillbaks än så  så lyckade hon plocka fram de absolut värsta ut mig och jag sa till henne flera gånger du är en ondskefull jävla människa som plockar fram de värsta ut mig. Bara de är egentligen en jävla bedrift att lyckas få fram de värsta ut en människa som redan är ett ända stort svart hål lyckades hon göra de ännu mörkare.

Men de va inte hennes fel utan henne hade jag varit precis lika jävlig. Och hon fick mig ju att sköta mig på många sätt hon fick mig ju att hålla ordning och jag städade och sån där skit ( inte för att de på något sätt ba bra för hon fick oftast städa om :-D )... Hon såg till att jag fick hyfsade rutiner så jag åt och sådär så rent fysiskt va hon nog em dröm för mig. Jag släpppte aldrig in henne i mina tankar eller känslor så den delen kunde hon nog bara påverka nedåt för hon fick aldrig möjlighet till något annat.

Nu är detta inte på något sätt ett ältande eller så att jag skyller henne för att förstört mitt liv detta är mer ett försök till förlåt

Och som sagt jag hade varit samma monster utan henne. Jag va med henne för att hon ville va med mig. Redan där har man nog grunden för att dra ner människor i fördärvet. Jag va med henne för att jag ville ha en familj för att bara jag fick en familj skulle mitt liv bli svin bra. de va en jävla tur att de inte blev så stackars jävla ungar.

Och L va inte ens nr ett jag hade 3 4 tjejer i mitt liv som jag tyckte för mycket om för att ens sattsa på för förhållande är problem man gör bara slut gör man slut blir man osams blir man osams blir man obetydlig blir man obetydlig så är de värre än att vara död i min värld. Och ja minns inte hur många nätter jag suttit och tröstat henne för alla dom andra fick betyda något för mig men aldrig hon de måste ha varit en psykisk påfrestning som jag inte ens kan föreställa mig. Tänkte aldrig så då men nu förstår jag hur jobbigt de måste ha varit. bara de måste kvalificera mig som en riktig jävla skit stövel men de finns nog värre saker att ta från hos mig

Jag funderar lite på varför jag nu försöker dra fram de värsta i mig men de kanske kan va nyttig på något jävla sätt de vore fan lite coolt att låta folk skriva om mig i min blogg ungefär som i heroin de är ju nästan de bästa i boken när han själv eller andra ger sin syn på händelserna i efterhand men jag är ingen Nikki sixx och ingen bryr sig om mitt liv och de är inte meningen häller

16:12

Men för mig vore de kul har insätt hur jäkla roligt de år när man hittar några gammla texter. Fast som sagt är dyslextiker så skrivande är inte min starka sida. hur fan stavas detta ord. De är inte fören nu som skrivandet blivit mitt knark. Nu och kanske sen 06 har jag skrivit mycket men men nu skriver jag ju så fort jag kommer åt

Men blogga via iphonen gick inget bra för de kom inget tangent bort när jag klickade och klickade så de hände inget tyvärr eller kanske inte :P

Faan! Nu tappade jag tråden igen de gör jag ofta. Men är de någon som läser min blogg och som känner mig så får ni gärna säga till om ni vill skriva om mig helst elakt och ärligt ska de va ska de ser ingen mening med att skriva något som är fjäsk och rövslickeri. Visst finns de människor som enbart har gott och säga om mig mellan åren 90 och 2010 som min deprition varade så blir ja inte bara djupt chockat utan även lite orolig för vederbördarandes helsa. inte för att de på något sätt är speciellt hedervärt att framställa sig som en tunna med skit är de ju sanningen en del av sanningen iaf.

Hur kommer de sig då att jag har kompisar och vänner då? skulle kunna göra de lätt för sig och som ja skulle ha gjort för 5 år sen bara skriva ” de är för att jag inte träffar dom så ofta :P men de är nog inte så enkelt. Ingen ser min insida ingen visste hur jävla förstörd jag va.

90 - 95
När jag va liten va jag en lögn aktig liten jävel som ljög för allt och alla bara för att passa in om allt möjligt om små små saker till stora saker. ( något jag fick ångra senare när jag umgicks i fel typer av människor) jag gjorde som alla andra barn fast alltid lite mer lite värre. Men då tror jag att jag funkade hyfsat förutom i skolan var jag va så totalt oangagerad så bara de hade räckt sen dyslexi sen va jag mobbat och utstött. Brukade säga att jag va hatad av halva skolan och älskad av andra halvan. hade en sanslös prestations ångest redan då och vissa människor tog avstånd redan då när ja va 8-9 för jag hade så dåligt självförtroende och självkänsla.

95 - 97

Skolbyte... Kanske va de här livet gick år helvete på riktigt... Men de står nog i en gammal blogg som heter min skolgång och varför jag blev såhär eller nått så de behöver ja ju inte skriva om. Men under dom 2 åren så blev jag mer och mer utstött plus att under denna period flyttade Carl till Pakistan i 4 månader och han va på många sätt den ända kanalen jag hade till resten av min gamla värld visst umgicks jag med andra under denna tid men han va ju min bästa kompis och kanske den ända som på något sätt fick en inblick i hur sjuk min jävla gärna va han va den som sprang efter fröknar när jag skulle ner till skön och skulle dränka mig eller hoppa ner från träd rätt ner i asfalten eller försökte strypa mig med hopp rep i gymnastik salen. Hur sådana grejer har påverkat honom de har jag visst aldrig tänkt på... Men de va en viktig bit av mitt liv som försvann under 4 månader som va en lång tid då.

Detta va en Mycket våldsam period i mitt liv dels va de mycket bråk på skolan sen va de mycket bråk med alla andra som tyckte jag va ett jävla miffo! De va under denna tid jag hittade min stora kärlek våran hus vägg. Där tillbringade jag mellan 4 - 6 om dagen i merparten av dom åren de va bara jag min fotboll och denna vägg. De blev min fristad här i livet och när jag tänker efter kanske ända tiden i min barndom som jag verkligen kände mig lycklig. Jag gick grannar på nerverna jag framstog ännu mer som ett miffo!

Städade ur lite i dag och hittade en gammal skol bok troligen från olofstons tiden kan tänka mig typ 06 kanske

Ångesten ligger tät när nattens änglar börjar vaka över din toma själ. 
Dina tankar på död dina tankar på hat. 
Lägger sig snö över ditt hjärta. 
Änglar utan någon gud vakar över ditt toma hat. 
Inga skuggor för ditt hat. 
inga skuggor för din talan.
 
 Och när jag ändå håller på så kan ja lika gärna publicera lite funderingar  jag har haft och anteknat lite snabbt i mobilen och dom flesta har de ju inte blivit så mycket mer med så här kommer de en rad men en massa konstigt flum  så trevlig läsning  och kanske en litet snabbt besök i min hjärna under några få sekunder!


09/06-12 
När livet är skit vill man träffa människor mest för att kunna glömma sin situation i några minuter.
Men också för att man ska få lite själslig närhet.
Att bygga upp sitt liv runt någon i en svar period kan vara både problematiskt och farligt.
De betyder inte att de är något fel på de bara de är någon man kan lita på någon som verkligen stannar.
Någon som inte försvinner när de blir jobbigt eller man tröttnar
 
2009-07-02  De har varit en jobbig dag. 
Har haft kurs hela dan de börjar kännas segt. 
Och inte jätte givande tyvär. Hade hoppats på mer men de är väll bara att ta. 
De är något allvarligt fel på mig ja fryser hela tiden. 
Men om de sitter i huvet eller va de kan bero på vet ja inte riktigt. 
Ja ska ner till blekinge hatar ju egentligen blekinge men de kanske vore en bra nystart för mig just nu ändå. 
Och få möjlighet att fundera lite på va ja vill göra med mitt liv. 
Ja kan inte se mig själv bo i blekinge i flera år men under ett halv år kanske ja skulle kunna tänka mig. Men än så länge har ja ju inget alternativ där nere häller. 
Men de känns som om ja har bearbetat så mycke av mig själv här uppe nu så ja kanske måste åka ner och bearbeta problemen där nere. Ska man kunna bli helt hel. En väldig stor del av mina problem finns fortfarande där nere. Och när man ändå är pågång känns de dumt att sluta halvfärdig. 
Ja kan lika gärna köra på. Ja har ingenting att förlora längre
 
2009-08-26 
De är varmt de är int väder med tuttar överallt. 
Med massa snygga tjejer. 
Igår satte de sig en 8 poengare minst brevid mig på bussen hem. 
Och ja hade inte kunnat bry mig mindre.
Dagarna går ja gör vad ja ska. 
Ja gör de tydligen bra men allt är bara som en grå dimma. 
Dagarna går ja vet inte om de är måndag eller fredag. 
Vet inte om kl är 20 eller 04. 
Ja sover ingenting. 
Ja dricker sprit bara för att kunna sova. 
jag är otroligt rädd för allting jag vågar inte ens gå ut och slänga soporna. mina dagar utan färg
 2009-08-26 
Hjärtat bultar fortare och fortare varje hjärtslag bultar i tinningarna. 
Jag smyger mig upp och tittar på håll. 
Döden är nära här jämnt mig hans närvaro har jag känt många gånger. 
Han har aldrig skrämt mig tidigare men nu har han vunnit. 
För första gången fruktar ja döden får kan står. 
Ja går lite närmare ställer mig i dörr öppningen tittar in försiktigt bara står där och tittar känner mig livrädd.
Får tillbaka den där känslan från ja var liten och bekymmersfri har stått sådär och kollat 100 tals gånger innan. 
Bara stått och tittat väntat på att han ska vakna. 
Livrädd aldrig vågat gå från bara stå där. 
Tyst stilla bara titta och vänta. 
Ja inser att de är över nu. 
Väntan är över nu. 
Men ja vågar inte gå fram. Bara står där. 
Ja vill gå in men ja vågar inte känns som att rummet är elektriskt.
 
2009-11-02  Ja är fan fånge i mitt eget liv. 
Och ja vill verkligen ut från den här karusellen som har börjat snurra allt för fort. 
Känner att ja långsamt börjar tappa kontrollen och jag hittar inte nöd bromsen. 
Men de måste bli ett slut på dehär nu. För dehär är verkligen inte va ja vill och dehär dödar mig på sikt ja vet de ändå ger ja mig in i de.
Jag förstår egentligen inte varför de är ju helt idiotiskt. 
Så ja måste hitta en väg ut ja måste få luft hela mitt liv kväver mig. Jag måste göra mig fri.
 
2009-12-06  Ja sörjer som fan. 
De blir värre och värre för varje dag som går. 
De känns som de börjar sjuka in lite nu de är trötts allt 4 månader sen. 
Men ja kan verkligen inte förstå de ja kan inte ta in de. 
Och ja pallar inte att lägga mig i sängen ens. 
Den lilla sömn ja får är i stort sätt när ja deckar på golvet eller somnar av utmattning i soffan eller i fortöljen. 
Ja trodde att du skulle vakta och övervaka mig nu men du har lämnat mig. 
De känns som att dom har slutat och kalla på mig iaf. 
Ja blew lämnad ensam här ja vet inte varför men ja har kommit fram till ja inte alls va färdig. 
Förut trodde ja kanske att de ändå va så att ja faktiskt va färdig och de fanns någon anledning till de hela men ja är verkligen inte färdig. 
Och va som händer nu vet ja inte. 
Men så länge mormor lever måste ja ta hand om henne känns de som vilket förmodligen inte alls är så bra att ja inte kan sörja fören en till försvinner.   
 
2009-12-09
En tanke en fel stavad mening. Ja ibland känns de bara som att du leker med mig du leker med mina känslor som vinden leker med ett löv. 
Lika fången i dig är ja som lövet i den förföriska vinden.
 
Ja vill ligga nära. Ja vill komma in i din famn. Ja vill komma nära. 
Ja vill se igenom ditt skal. 
Ja vill ha dig nära. 
Tätt tätt mot mig. 
Ja vill höra dig andas. 
Ja vill ta på din kropp. 
Ja vill va dina tårar som rinner ner för din kind. 
Ja vill va dina ögon ja vill se de du ser. 
Ja vill vara luften du andas. 
Ja vill va solen du ser. 
Ja vill ha dig nära. 
Ja orkar inte längta mer
 
2009-12-10
Va är kärlek. De vet ja inte. Ja har ingen aning. 
Är de när man känner att man bara måste träffa den personen. 
Eller att man tänker på henne varje sekund av ens vakna tid. 
Är de när man kan sitta en hel dag och bara vänta på att personen ska logga in på facebook och kanske svara på frågan man ställde.
Är de när man blir helt paraliserad av se hennes ögon på en bild. 
Är de när de brinner i bröstet när man tänker på henne.
 
09-12-12
Ja måste träffa dig för att ja måste ha svar på om du verkligen är min stora kärlek och i så fall vill ja tillbringa var ända vaken sekund av mitt liv med dig.
Och är du inte de så är du ju inte de helt enkelt. 
Och de innebär ju inget mer än att ja alltså inte är ändlöst förälskad i dig men något mer än så är de ju inte. 
De är ju inte så att antingen älskar ja dig mer än allt annat eller så hatar ja dig. 
Visst för dig så tror ja inte häller någon större skillnad eftersom att ja just nu är helt besatt av dig. 
Så för dig kan de ju bara innebära att ja är kär i dig och de är ja ju redan nu och ja tror inte de kommer förändras. 
Och är ja inte kär i dig så kommer ja ju lugna mer mig betydligt och då kommer du ju vinna massor ju :-D
 
2009-12-15
I dina drömmar. Har du långa vackra tänder. 
I dina drömmar har du lågt svårt hår. 
Du söker efter offer. Du nattens mörka ängel. 
Mörkrets guddinna ny quin of darknees. 
Natten är din. 
Som en viskning av mörker som en viskning utan ord. 
Nattens drottning en gothisk kärleks song. 
En dröm om något annat något stort ett liv bortom alla världens stjärnor. 
En dröm om något annat. 
En kyss av mörkret. 
Ett bett i halsen en väg här ifrån. 
Sanningen finns inte i detta liv sanningen finns bortom allt. 
Dötts tjärnan lyser för dig i natt. Livet stjärna är du.
 
2009-12-27
Idag natten mot den 27 december kom mitt defenitiva beslut nu har ja faktiskt löst i stort sätt 50% av allt som ja går runt och funderar på. 
Men hur ja ska göra nu när ja vet är en lite mer komplicerad fråga. 
Ja måste nog åka till GBG på något sätt och reda upp en stor del är resterande % hoppas ja. 
Men ja är 100% säker nu. 
Vilket ja aldrig är annars men just nu känns allt både så jävla fel och helt jävla rätt på en enda gång.
 
2009-04-06
Hur ja än försöker så kan ja inte komma underfull med den har jobbiga känslan. 
De liksom är ett sug i magen och ja tänker oavbrutet men ja vet verkligen inte va ja ska göra för första gången på väldigt länge så har ja absolut ingen aning. 
Antingen tänker ja långsiktigt och de är ju de ja vill igentligen. 
Men är ja inte värd kortsiktig lycka? Eller ska ja skita i allt ihop just nu känns de nästan som ett alternativ. 
Men ja ska se till att fatta rätt beslut. 
Eller iaf göra ett tappert försök. Ja har iaf satt ut en tids gräns iaf och den ska ja hålla. Annars så känns allting väldigt väldigt bra. Och de känns helt okej så skolan ja bearbetar mina problem helt enligt planerna. 
Och de är helt okej väder. 
Och måste städa idag också och sy ihop mina brallor också. 
De är mycke att göra idag de är skönt. 
Eller inte jätte mycke kanske men. 
Va fan den här bloggen ska inte handla om städning för de finns sägert redan!
 
2010-04-07
Jag har funderat ett tag på vad ja vill här i livet varför ja vill göra saker. 
Jag har väll funderat i vissa olika banor. 
Va de beträffar jobb så vaknade ja upp en morgon och tänkte piercare vill ja fan bli! 
De verkar sjukt roligt och ja hade väldigt gärna jobbat med de ett tag. 
Visst självklart vill ja inte lämna Lackeringen som ja tycker är fruktansvärt kul och ett jobb som passar mig perfekt tycker ja. 
Men de känns som att Lackerare är ett sånt där jobb man skulle kunna syssla med hela livet ja känner att piercare att gå som lärlig på ett ställe ett livet tag
 
2010-04-10 
Jag fattar inte vad de är med mig. 
Varför är ja så sjukt jävla rädd över att komma någon nära. 
Varför stöter jag bort allt som skulle kunna bli bra här i livet. 
Varför stöter ja bort de som jag egentligen vill dra till mig. ;-(
 
2010-04-27
Gör verkligen ont i mig att behöva skriva detta för de är verkligen inte de mitt hjärta vill. 
Men de känns inte som att mitt hjärta klarar av att bli sviken av människor om och om igen mitt liv är skört.

krävs nog en annalys av dehär men de får vi ta imorgon