

30 jan kl 23:08, 2011
Del 2 av mitt försök till årskrönika är präglad av döden... Men ska försöka att inte debba ner sig för mycket i döden. Visserligen är jag liten av en dödsromantiker men de är ett gäng stora och väldigt betydelsefulla människor som har lämnat oss... Mina sista tankar under 2010 gick till Per Oscarsson i mitt tycke en av Sveriges absolut skådespelare genom tiderna.
I år va första gången sedan Farfar levde som jag faktiskt kollade på kan du vissla johanna eller va den nu heter på jul. Farfar gillade den så jag tänkte jag kollar på den och så tänker ja på farfar lite de gör jag inte så ofta av någon anledning. Men åter till Oscarsson efter detta att jag faktiskt kollade på hela programet och mindre en en vecka efter va han död va de ödet? Ja du vem vet jag hade bara en magkännsla att jag verkligen skulle sätta mig och kolla på de utan några tankar om honom men de känns ändå lite som en konstig slum
Det mest tragiska va de gäller Per Oscarsson eller han dog de är tragiskt i sig självt på de sättet som de skädde. Men de va att hans memoarer som han tydligen hade jobbat väldigt långe med de och de känns som att de är lite av ett bokslut på livet ens sista avtryck till eftervärden. Jag har själv varit i de läget att jag har försökt skriva mina sista tankar och ja vet eller känner att sånt är väldigt viktigt men nu va de ju ingen självmords brev han skrev utan memoarer men antar att de kan fylla lite av samma funktion så sätt och vis
Paul Dedrick Gray, född 8 april1972 död 24 maj2010
Skulle väll ljuga om jag säger att Slipknot är mitt favorit band men Slipknot är Slipknot och har varit ett väldigt betydelsefullt band. Iaf för och för min generation eller de kanske va stora ord. Min umgängeskrets. Va bandet som på nått sätt gjorde de okej att lyssna på hård musik. jag lyssnade på Euro disco när ja va liten som alla andra i min ålder. De va inte fören i kanske 10 års åldern jag verkligen började lyssna ordentligt på musik. Visst vi hade ju mtv hemma och visst tyckte jag om eller älskade den där låten när gubben gungade i lampan. Men då kopplade jag kanske inte att de där va Kurt Cobain och att de va någon sorts hård musik. Sen började en stor del av klassen lyssna på Metallica så de började jag me och de tyckte jag om. Men efter ett litet tag kom ja över något som hette Pantera. Och de lät skit tyckte alla alla tyckte jag var en idiot för dom va ju skit dåliga. Sen vart de lite Death Metal och de fick ja aldrig heller lyssna på för mina kompisar för de va ju bara skit. Nirvana va alltid huvudbandet viss är de så. Men när Slipknot kom då vart de helt plötsligt acceptabelt. Klart idag är de ju ingen som skulle erkänna att jag ansägs som dum för ja lyssnad epå hård musik, Men Brorsan har gått egenom samma sak blev lite små mobbad för att han Älskade Motörhead men nu gillar plötsligt folk den typen av musik och då har de aldrig hänt... Men åter till Slipknot dom öppnade mycke dörrar och så tyckte inte pappa om dom. I början av ens tonår är son alltid ett plus...
Paul Gray var en av dem som grundade bandet tillsammans med Shawn Crahan och förre sångaren
Anders Colsefini . Som alla i sin tur va medlemmar från Painface. Som Anders Colsefini sedan återupptog efter Slipknot tiden.
Ronnie James Dio
egentligen Ronald James Padavona, född 10 juli 1942 - död (av cancer) 16 maj2010 va en fantastisk sångare med ett förflutet i band som
Elf, Rainbow. Black Sabbath. Heaven and Hell. och Dio
Men i sanningens namn i mitt tycke finns de bara en sångare i Black Sabbath Sen absolut ingen skugga över Dio. Och de är lite häftigt och hedervärt att dom ersatte Ozzy med en etablerad sångare och sånt tyuckte jag va väldigt bra men de va ju många år sen många många innan jag ens va påtänkt. Där emot så tycker ja Heaven and hell va ett fantastiskt bra val att inte köra black Sabbath rakt av utan verkligen låta dio verklgen få glänsa...
Jag ångrar över att vi bara såg halva eller kanske 2 tredjedelar av Heaven and Hell sissta gången dom besökte Swedenrock. Där emot Rainbow har jag alltid älskat utan tvekan ett helt fantastiskt band. Och även Dio är ju helt fantastiska och de va en tung dag eller tid rättare sagt. Visste ju att han var dålig men de verkade ju som att han va på bättringsvägen. Så visst en liten chock blev de men jag tycker ibland att de har blivit för mycket Bandit spelar väldigt mycket Dio något dom inte gjorde innan folk hyllar honom som den störta fast man vet att samma tid förra året så va de ingenting dom kände överhuvettaget... Men man ska inte låta de svärta ner hans minne de va en stor människa och en gudabenådad sångare. För alltid iaf mitt minne. Låt honom vila i frid
.
Enzo Bearzot, död 21 december2010 Italiensk fotbolls spelare för mitt älskade Inter och öven guld tränare för italienska landslaget.
17 december. Don Van Vliet alias Captain Beefheart , 69 år, amerikansk konstnär och sångare. Skrev om honom lite innan jul men någon dag efter dedär men de får räcka med de
Martin Ljung, 93 Kanske sveriges första riktiga komiker. Klart för min generation är de väll så att han är mest känt för jocke med kniven eller vem han nu va i pippi...
30 augustiFrancisco Varallo, 100, argentinsk fotbollsspelare, siste levande från det allra första fotbolls-VM:et 1930. Alltså jag har väll ingen erfarenhet av honom men som hylning för mitt nördiga tonårs jag
1 juli – Eddie Moussa, 26, svensk fotbollsspelare i Assyriska FF Jävligt tragiskt händelse för hela fotbolls Sverige
.
28 juni – Bill Aucoin, 66, amerikansk musikmanager, bland annat för Kiss och billy Idol
.
12 juni – Al Williamson, 79, amerikansk serietecknare,Agent X9
10 juni – Birgit "Rock-Olga" Magnusson, 70, svensk musiker Kanske den första kvinnan som höll på med någon sorts rock i sverige
7 juni – Stuart Cable, 40, brittisk rockmusiker, originaltrummis i Stereophonics ett av dom bästa banden enligt mig från england
29 maj – Dennis Hopper, 74, amerikansk skådespelare och filmregissör.
En fantastisk skådespelare som tyvär gjorde misstaget att ställa upp i Mario filmen men de är en skådespelare som jag gillade oerhört mycket och ja kopierear en lista över hans film samling känner inte att de skulle tjäna nånting till att kopiera en massa annat om honom är de något man är intresserad av kan man ju googla är man inte intresserad så tar ja ju bara upp eran dyrbara tid...
Bo Ingemar Gunnar Hansson, född 1943 död 23 april2010 ,tycker han lyckats otroligt mycket bättre med sin musikaliska tolkning av J. R. R. Tolkiens boktrilogi om Sagan om ringen och de gjorde han på 70 talet. men de är klart för mig är han alltid ena halvan tillsammans med Janne loffe Carlsson i bandet Hansson & Karlsson, .
Peter Steele, tidigare artistnamn Lord Petrus Steele, född Petrus Ratajczyk 1962 i död 14 april2010, var en av mina hjältat Type O Negative är ett band som har lindrat min smärta många gånger under många långa nätter.
När Type O Negative gästade den kände radioprataren Howard Stern, hävdade Peter att hans idol var Kurt Cobain för att Kurt hade stake nog att skjuta sig själv, och Peter gjorde ingen hemlighet av att han ibland var väldigt deprimerad,
Kurt va inte min idol av just den anledningen men vi hade iaf något gemensamt
Den 14 april 2010 avled Peter Steele av hjärtsvikt. Innan sin död hade Peter Steele varit nykter en lång period.
Emil Forselius, född 1974, död 1 mars 2010. Självmord verkade det som iaf. De va en fantastisk bra skådespelare som hade framtiden för sig han va inte alls så speciellt gammal
Men 2010 var ett helt fantastiskt år så man ska inte låta alla människor som lämnat oss ändra på de
09 jan kl 23:58, 2011
2010... har absolut varit de bästa året någonsin de törs jag nästan lova.
2009 var på många sätt ett mer betydelsefullt år de va väll året som jag på nått vis hittade en identitet när jag började förstå vem jag var. Med större och viktigare händelser. 2010 bjöd inte direkt på något livsavgörande eller någon direkt större händelse.
Men ska försöka sammanfatta året på ett så bra och sakligt sätt som möjligt (lär ju aldrig hända).
2010 först och främst festival år med 3 festivaler. Swedenrock såklart och de va ett sånt fantastiskt år bästa året någonsin känns de som. De va lite tråkigt med lite små dåligt väder men ska inte klaga över de för de va fantastiskt. Campade på ett riktigt bra ställe som jag verkligen hoppas jag kan bo även i år... Jag messade rätt mycket med Maddäh första dagen för de kändes inte riktigt bra av vissa anledningar men de va väll ett svagt ögonblick helt enkelt...
Metaltown: Började med en lång lång mycket lång promenad först för att hitta rätt jävla ände av torget som hade rätt hållplats. Men efter en tids letande och otaliga samtal med alla möjliga försäljare och djur och fredskämpar... Tills jag insåg att eniro beskrivningen inte alls va rätt den va total fel. Så när jag slängde kartan och började gå och sen hittade ja rätt och sen vart de spårvagn. Långt kändes som den resan var längre än resan hemifrån till Göteborg. Men hade lite tur ändå att hållplatsen innan hette bög gatan. Fast farsan sa eller jag uppfattade det som han sa turtles gatan. Men men sen när jag väl kom av var de ännu mer gående så bedrövligt långt och de va en enorm backe och stor väska och tält och hela helvetet så de va en mardröm faktiskt... Väl där va de fantastisk jag slog upp mitt tält brevid 2 riktigt bra killar plus att vi träffade ett gäng till med massa sköna killar så de va så jävla bra. 2 sköna typer från Norge träffade jag också de va väldigt trevligt allt ihop och ja tyckte campingen va riktigt bra. Fast de va lite tråkigt att dom inte hade camping men de va ändå fantastiskt härligt. Men just själva festivalen tycker jag präglades av ett väldigt dåligt ljud och man såg inte om man stog för långt bak och man hörde inget om man stog långt fram och jag valde såklart ljud före att se. Men de va klockrent så jag hoppas de blir lika bra även nästa år fast de är förändring men förändring kan ju lika gärna bli fantastiskt bra som att de blir vansinigt dåligt men jag är övertygad om att de blir otroligt bra
Och skogsröjet de va jävligt härligt där jag också träffade väldigt trevliga människor och den där sjukt söta tjejen fast henne ska jag inte blogga om. Och ljudet va mycket bättre en på metaltown och de är en liten intim festival och de är riktigt härligt. Och De va underbara konserter så jag längtar redan underbart härligt...
Hmm nu får vi se om jag kan skriva om annat än musik. Årets Korrp säsong gick inte vidare bra för min egen del va jag lite små skadat plus att jag panik inköpte nya fotbollsskor som jag absolut inte kunde springa i. Men mina glas ben gjorde sig påminda igen men nästa år ska de bli bättring. Jag måste bara komma underfull med min prestations ångest
Sen Klockrike lackers gick ju så vansinnigt bra till en början de gick ju så bra så jag knappt trodde mina ögon men sen kom ja väll i en liten down period och då började det bli lite fel här och där och de satte ju igång tankar och då kom gled ja tyvär in i fel sorts tänk men har ända hållt mig på en för mig hög nivå och ja har verkligen lärt mig jätte mycket och har gått framåt och går framåt hela tiden så jag är vansinnigt
nöjt med den delen