Smulan

Imorgon ska jag o P ut o dricka drinkar o äta gott. Det är vår fyraårsdag tillika förlovningsdag. Jag hänger ganska mkt på ett forum för föräldrar och där anses det av många att man är sämre som förälder om man lämnar bort sina små ibland under de första levnadsåren. Man gör barnen otrygga, förstör anknytningen till barnet och borde helt enkelt ha väntat med att ha skaffat barn till man är redo att ge upp sitt egna vuxna liv helt.

Skitsnack säger jag.

Jag är helt övertygad om att vi blir bättre föräldrar om vi får komma ut utan barn några timmar ibland, både tillsammans och var för sig. Ville är inte det minsta otrygg även fast han redan har hunnit bli bortlämnad tre ggr sen han föddes och jag tror verkligen inte det stör hans anknytning till oss. Jag kan bara se vinsterna i det långa loppet, för han och oss. Jag tror vi kommer få ett barn som känner sig trygg med andra vuxna och som han känner att han kan lita på. Jag tycker det är jättebra att det finns andra än föräldrarna barnet kan vända sig till...

Blir så trött på alla föräldrafanatiker där ute som klankar ner på oss som inte väljer att vara som de i vår föräldrarroll. Jag ammar inte mitt barn (och det finns det för viss INGA giltiga skäl till att inte göra) och jag mår bra av att vara på egen hand ibland. Jag har aldrig påstått att jag är den bästa mamman på jordklotet men jag är good enough och den bästa mamman Vilmer kan ha. Och det är det viktigaste!

Så med det sagt...

Jag är så glad att det går mot svalare väder. Jag älskar värmen men inte två veckor i sträck när man är ensam med en liten. När regnet kom idag utförde jag nästan regndansen för att det skulle fortsätta. Underbart.

O så underbara E... Vad ska jag säga. Så fort de klev innanför dörren släppte nervositeten. Hon var precis så som i mailen o telefon. O hennes lilla familj var precis så mysig som jag hade trott. Vi har redan bestämt en återträff på deras hemmaplan om en månad. Jag tror faktiskt att jag har hittat en vän för resten av livet, tack för det hjärtat!