Som du kanske har märkt så har jag inte skrivit i bloggen på länge. Jag har haft mycket att göra och har varit tvungen att prioritera bort vissa saker, som bloggskrivandet. Jag är väldigt stresskänslig och vet att jag måste begränsa mig för att inte bli sjuk.

Magen pajade för några veckor sedan och då förbjöd jag mig att blogga.  Man tycker kanske inte att bloggande kan vara stressigt, men på något sätt så finns det alltid i bakhuvudet. När man läser något intressant så tänker man "det skulle jag kunna skriva om" och samma sak när man gör något eller hör något som man tycker är speciellt. Så det har faktiskt varit riktigt vilsamt att helt koppla bort det. Jag kommer inte att skriva speciellt mycket framöver heller, men nån gång då och då.

Mail kan också lätt skapa stress. Jag brukade alltid ha igång outlook och det kom hela tiden in mail som jag blev nyfiken på och ville besvara. Det innebar att det arbete som jag egentligen höll på med helt plötsligt blev flera arbeten och jag blev ofokuserad och stressad. Därför bestämde jag mig för att bara öppna mailen en, eller max 2 ggr per dygn.

Som tur var så stressar jag inte upp mig inför julen. Jag städar inte något extra, lagar ingen speciell mat, byter inte till julgardiner, men pepparkakor och knäck har jag gjort.

En ny forskningsstudie vid Sveriges Lantbruksuniversitet visar att "daglig vistelse i skog med lövträd minskar psykisk ohälsa och stress".

- Vi har kunnat visa att ju längre tid man spenderar i lövskog, desto mindre stress upplever man, säger Matilda Annerstedt som är forskare vid SLU i Alnarp.

Vad som händer i barrskog förtäljer inte historien....

Artikel

När man har levt i 90 år så har man upplevt otroligt mycket och min mormor hade en fantastisk historia att berätta. Som tur var så hade jag förmånen att intervjua henne och skriva ner hennes berättelse. Visserligen så är det 10 år sedan, men ändå. Läs gärna min mormor Martina Larssons egen berättelse.

>>Klicka här

Idag har vi varit på mormors begravning. Det var väldigt vackert och känslofyllt i vår vackra träkyrka och sen så fick vi mat och tårta i pingstkyrkans samlingslokal.

Faktum är att begravningar av gamla människor ofta blir en trevlig släktträff. Man träffar fastrar, mostrar, kusiner och andra mer avlägsna släktingar som man inte sett på länge och får en uppdatering om vad som hänt sen förra gången man sågs (kanske på en begravning...).

Nåja, hur som helst så tror jag mormor skulle ha gillat sitt begravningskalas. Många glada människor, god mat, vacker musik och många tacksamma och berömmande ord.

Enligt hennes barn så sade mormor aldrig ett ont ord om någon annan människa och det tycker jag verkligen är något att hylla och ta efter.

Det är inte varje dag som man får se något som man aldrig förr har sett. I alla fall så är det inte det för mig. Men idag så har jag faktiskt det.

På vår tur på isen så såg vi några stora spår som vi inte kände igen. De var ca 10 cm i diameter, nästan helt runda och såg ut som tassar med fyra klor och en trampdyna där bak. Det var tre djur som verkade ha promenerat i lugn och ro från Raggsjö som ligger på andra sidan sjön och till vår sida av sjön. Ett av djuren hade lite större tassar. En mamma med två halvvuxna ungar kanske?

500 meter längre fram så hade samma gäng gått tillbaka över sjön.

Vi gissar lodjur.

Det var jättekul att få se spåren, men det skulle ha varit ännu roligare att få se "upphovsmännen".

Det har snöat lite idag och det känns så härligt. På något sätt så blir det lite ombonat och mysigt.

Förra helgen så träffade jag två personer (de var inte tillsammans) som beklagade sig över vintern i Skåne. Om det nu verkligen är så hemskt som de berättade, så är vintern här uppe ingenting att bry sig om. De påstod att noll grader där är värre än 30 minusgrader här. En av dem var i och för sig lätt överförfriskad efter en långtur med vinprovning på matmässan :)

Om det inte snöar mer så tror jag att det blir en sparktur, eller kanske skridskor på sjön i morgon bitti.

Såg du den här nya studien som bland annat visade att ett stort midjemått kan dubbla risken att dö i förtid. Det var väl i och för sig ingen nyhet, men det här var en väldigt stor undersökning som hade ett tydligt resultat. Ett midjemått på mellan 70-80 cm för oss kvinnor verkade vara det bästa ur hälsosynpunkt. För grabbarna låg det på omkring 85-94 cm.

Resultatet av studien visar att det varken är bra att vara för smal eller för tjock. Som vanligt så är lagom bäst. Tänk att det alltid är så!

Samma sak gäller BMI. Ett BMI på 24-25 verkar vara det optimala för att få ett långt friskt liv. Det tycker jag faktiskt låter rätt så mycket. Om man ligger på 25 så är man oftast lite smårund, om man inte är ordentligt kraftigt byggd. Men det är ju bra att veta att man inte alltid ska sträva efter att vara jättesmal, bara fettet inte sitter på magen.

(Bukfettet innehåller signalämnen som kan få igång en massa skadliga processer och orsaka försämrad insulinkänslighet, diabetes typ II och hjärtkärlproblem)

Artikel

Min lilla härliga mormor dog i helgen. Hon somnade bara in hemma i sin egen säng. Det kommer att bli väldigt tomt, men för hennes del så tror jag hon var ganska så nöjd efter sina 90 år på jorden.

Så här såg hon ut i vårvintras när vi firade hennes 90-årsdag. Hon var skärpt och både hörde och såg bra ända till slutet. Kroppen var väl rätt så sliten, men det kanske man får lov att räkna med när man är så pass gammal.

I dag är jag feberfri och känner mig som en människa igen. Jag tror febern helt enkelt var kroppens sätt att säja ifrån att "nu  jävlar lägger du dig och tar det lugnt". Och det fungerade ju. Men jag antar att det är smart att fortsätta att vila mycket så att jag inte får tillbaka febern igen.

En vanlig ingrediens i örtteer, blad från rosellhibiskus, har visat sig kunna sänka blodtrycket ganska så  mycket i en ny studie. Det systoliska blodtrycket minskade med 7,2 mmHg bland de som drack te med rosellhibiskus och det är ju faktiskt rätt mycket. Studien var en dubbelblind klinisk studie och presenterades på ett möte för American Heart Association.

Artikel

Det var verkligen jättekul att vara på mässan. Jag måste ha hälsat på minst 1000 personer och alla var glada och positiva. Helt otroligt!

Men när jag kom hem så fick jag feber och fruktansvärt ont i hela kroppen. Jag vet inte om man kan få feber av överansträngning, men det kan ju förstås också vara så att jag blivit smittad av någon virus. Det kanske är influensan.....hoppas inte för det kan ju bli långvarigt. Nåja det är väl bara att ta det lugnt och avvakta. Tur det finns alvedon och ipren m.m.

I dag ska jag till frissan och fixa till frisyren så jag inte ser ut som en gammal skurmopp när jag ska på hälsomässan. Jag beställde klipptiden för rätt länge sen så det var bara tur att det blev just innan jag skulle åka.

Jag skulle egentligen också vilja köpa mig något nytt att ha på mig, men det hinner jag nog inte. En ny kofta vore bra om jag fick tag i, för det är väl inte sommar i Stockholm antar jag.

Jag fick nyss veta att Börjes bror och hans fru också ska till Stockholm i helgen. Så vem vet, vi kanske träffar släkten i huvudstaden. Ja vi har inte setts på länge så det vore kul.

Vi flyger från Skellefteå i morgon förmiddag och sen vet jag inte om jag kommer att hinna skriva något här på bloggen förän efter helgen. Men vi får väl se. Det kanske blir lite dötid och då kan jag ju passa på.

Hoppas att du kommer och pratar med mig. Det vore kul att träffas! Jag kommer att stå tillsammans med tidningen HÄLSA så du hittar mig där.

Jag blir så störd! Nu har jag fått urinvägsinfektion IGEN! Jag fick lov att åka till akuten igår för det kändes som om jag hade vassa rakblad i urinröret. Jag hade tänkt att infektionen skulle kunna läkas själv, men när jag fick tillräckligt ont så gav jag upp.

Och jag som ätit tranbärskapslar och trodde det skulle hjälpa. I och för sig så är jag så snål att jag bara tog en om dagen även om det står att man ska äta 1-2 st 3 ggr dagligen. Men om det hjälper så är det förstås värt det....

Tanken är väl att man ska ägna lite extra tankeverksamhet åt sina avlidna släktingar och vänner den här helgen. Faktum är att de ofta finns i mina tankar och drömmar och där är de alltid levande.

Det som jag och Börje verkligen är dåliga på är däremot att vårda gravar. Rena skandalen! Jag misstänker att svärmor skulle vända sig i graven om hon såg eländet. Men för oss så känns det helt oviktigt. Inte ligger svärmor där nere under jorden inte! Hennes "ande" finns ute i bärskogen eller vid vävstolen.

Jag har defenitivt aldrig tänkt bli lagd i en grav. Jag ska kremeras och helst bli nedplöjd i potatislandet. Då blir man i alla fall till nån nytta.

Jag ser att restaurangerna har börjat annonsera om julbord. Det känns väldigt tidigt, men det är väl bara att acceptera. Å andra sidan så går ju tiden så fort att julen antagligen är här innan man hinner blinka.

Om en vecka så står jag förhoppningsvis på hälsomässan i Älvsjö och träffar en massa trevliga människor. En av mina vänner frågade hur jag förberett mig och då blev jag nästan nervös, för inte förbereder jag mej. Inte alls! Jag tänkte bara prata med folk och visa Energibalans på en stor skärm. Som tur var så står jag ju hos HÄLSA-folket och kan förhoppningsvis "luta mig" mot dem lite grann.

Jag hoppas att det blir lite tid att gå omkring och titta lite på andra utställare för det är säkert mycket intressant som visas. Hoppas att man kan få lite massage, för jag gissar att det kommer att bli långa och jobbiga dagar.