Jag vill bli nedplöjd i potatislandet
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [4]
31 oktober
kl. 18:56
Tanken är väl att man ska ägna lite extra tankeverksamhet åt sina avlidna släktingar och vänner den här helgen. Faktum är att de ofta finns i mina tankar och drömmar och där är de alltid levande.
Det som jag och Börje verkligen är dåliga på är däremot att vårda gravar. Rena skandalen! Jag misstänker att svärmor skulle vända sig i graven om hon såg eländet. Men för oss så känns det helt oviktigt. Inte ligger svärmor där nere under jorden inte! Hennes "ande" finns ute i bärskogen eller vid vävstolen.
Jag har defenitivt aldrig tänkt bli lagd i en grav. Jag ska kremeras och helst bli nedplöjd i potatislandet. Då blir man i alla fall till nån nytta. 
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [4]
Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg
Tycker du tankar är värdefullare än handling?
Skrivet av Zpierfjånk den 31 oktober, 2008 kl. 19:26 #
Jag sitter här och sitter.
Vem har tid att sörja över en grav.
Jag bryr mig inte, för jag är en självupptagen skit.
Som alla hatar tills jag bli nedplöjd i potatislandet.
Skrivet av Zpierfjånk den 31 oktober, 2008 kl. 19:32 #
Jo jag tycker väl att tankar är värdefullare än att plantera blommor. För mig så betyder en grav ingenting. Därmed inte sagt att gravar inte är viktiga för andra.
Vissa människor måste kanske gå till en grav för att känna närheten till sina anhöriga. Jag går ut i skogen för att känna närheten med min svärmor och svärfar. Min farmors sång sitter i väggarna i huset som jag bor i, så henne umgås jag med dagligen.
Det kanske låter respektlöst att jag vill bli nedplöjd i potatislandet, men det betyder alltså bara att jag inte vill hamna i en grav och hellre vill tillbaka till naturen på ett eller annat sätt. Kanske genom att ge näring till en potatis eller en blomma.
Skrivet av Katarina den 03 november, 2008 kl. 07:17 #
Godmorgon Katarina!
Känner som dig. Graven,om man nu har någon, måste ju skötas på något sätt men det ger i alla fall inte mig så mycket att vara där. Ser det nog mest som ett måste. Min pappa och mamma finns runt mig,i skogen som de älskade att vara i och i musiken.Graven ser jag nog mer som ett minnesmärke över dem. Och den dagen jag inte finns mer vill jag inte att mina barn ska känna dåligt samvete över att de inte sköter om min grav. Hade jag en potatisåker skulle det inte vara mig främmande att ligga där.:O) Eller strös för vinden. Men som tur är så tänker man olika.
På tal om annat så är jag inne i en svacka nu och har lite svårt att få det att fungera fullt ut men jag kämpar på. Det ska bara gå, så är det bara.
Ha en bara vecka.
Hälsningar
Kerstin
Skrivet av Kerstin den 04 november, 2008 kl. 07:13 #