Det är detaljerna som gör det
Skrivet:   31 oktober kl. 22:52

När jag fått en idé i skallen kan jag inte släppa den.

Härom veckan var jag tvungen att sms:a en gammal elev mitt i hallrenoveringen.

Hans mamma är helt fantastisk på smyckestillverkning och jag hade nyligen varit på en visning och köpt mig ett halsband och en specialdesignad berlock [ska visa dem vid tillfälle].

Det visade sig att hon även gjorde tavlor.

Jag fastnade direkt för en när jag handlade smycken, men tänkte att jag inte hade något direkt ställe att ha den på. Den var ca 15 gånger femton centimeter stor och liksom gjord i stål som hamrats. I det hamrade stod Bara döda fiskar följer strömmen stansat. Ramen var av svart trä.

Den var så himla mycket jag. Men jag stod emot.

Tills mitt i hallrenoveringen då. När jag insåg att den bara skulle vara så förbannat apsnygg i vår stålgrå hall.

Ett par rastlösa sms och en kort biltur senare hade jag stillat mitt sinne och inhandlat den fantastiska tavlan [den får ni också se vid annat tillfälle] som tack och lov fanns kvar.

En annan idé jag haft länge, länge är att jag skulle vilja ha en riktigt blommig[!] gardin till mina rutiga kökstapeter.

Jag har bara sett framför mig hur himla snyggt det skulle kunna bli.

Så tog jag och stegade in på Butik Annelie inne i stan [lika med Sundsvall] för ett par veckor sedan, och fick tag på butiksinnehavaren själv. Jag förklarade vad jag tänkt mig och hon letade upp min tapet bland sina prover och bara sken upp i ett "Nu vet jag preciiiiis vad du ska ha!"

Fram kom ett underbart tyg. Och innan jag visste ordet av hade hon visat mig hur hon tyckte gardinen skulle se ut. Klockrent.

Hon beställde tyget och lovade skicka det till sin sömmerska så fort jag kommit in med exakt mått.

Och i dag var gardinen färdig och överlyckliga jag kom hemkvittrande på eftermiddagen med min finfina gardin i en finfin pappåse.

Och min finfina nyckelhålsman hjälpte mig sätta i små ögleskruvarna i gardinen och väntade medan jag fixade till rosetter av de underbara tygbanden Annelie skickat med mig.

Och sen bara wow så satt min finfina gardin så himla finfint i köksfönstret.

Sann lycka.

Ytligt och banalt? Kanske. Men man måste få vara lite sådan mellan varven också.

Och inredning är min passion jämte mitt engagemang i alla mina ljuvliga elever. Det är en bra balans i det.

Och nu ska ni få ta del av underverket som hänger i köket sedan några timmar tillbaka:

 

Ha en fortsatt bra lördag. Min ska tillbringas med fotmassage och ikapptittning av Grey's anatomy med den äkta hälften.

Tjing, tjingeling!