Ändå lite småroligt
Skrivet:   1 december kl. 20:47

Man kunde ju kanske tänka.

Att när jag dyker upp här efter flera månader. Eller nåt.

Ja.

Då borde jag ha något riktigt stort att annonsera.

Men.

Näe.

Det är verkligen inget märkvärdigt alls.

Jag kunde bara inte låta bli att småle en smula i morse. På väg in till en av LGL-gruppens kursdagar [ni vet, det där skolutvecklingsarbetandet jag sysslar med nu och då].

I stället för att göra taktiska upplägg inför dagen och finslipa på formuleringar satt jag mest och lallade på i min skruttiga gamla bil.

Konstaterade att det var dystert att snön som föll i söndags regnat bort. Svor över några sega trafikanter. Svor över några som tyckte jag var en seg trafikant. Smålog åt tramset på Mix Megapol. Letade fram ett läppimoj ur ytterfickan på jobbryggan.

Och vips hamnade jag vid rött ljus. Bromsade in. Gäspade. Såg att det rörde sig innanför ett villafönster. Bakom en klassiskt röd adventsljusstake.

Och blev plötsligt löjligt fnissig i min ensamhet.

Huset jag kikade in i var KRIS [Kriminellas Revansch I Samhället] lokaler i Sundsvall.

Det var i sig inget roligt med det. Men jag påmindes om en artikel i den ena lokala dagstidningen för ett par år sedan.

Ordförande för KRIS i Sundsvall var på stor bild. Bekymrad. Förgrymmad. För tänk att man inte kan få  h a  n å n t i n g  i  f r e d. Minsann.

Det hade varit inbrott i deras lokaler.

Ja.

Det är jättebra att KRIS finns och de gör många fina insatser.

Och, ja. De som verkar där har sonat sina straff. Absolut.

De vill göra något bra.

De vill känna sig nyttiga.

Men i min egen lilla värld av fånigt tänkande kan inte jag låt bli att se humorn i det hela.

Och i samma fåniga värld kan jag inte heller låta bli att dela med mig av min lilla morgonupplevelse i stället för att samla på mig något stort och klokt att förmedla.

[Så ett internt meddelande till Lady G:

Du som är intresserad av foto. Du skulle bege dig in till västra delarna av stan en klar, kall vintermorgon och föreviga den löjligt vackra skyline som dyker upp där Sporthallens rundel möter gula höghusen på Storgatan och som grädde på moset sticker sedan GA:kyrkans torn upp. I bakgrunden av alltihop en lilarosaljusblå himmel. Någonstans vid Engelska skolan tänker jag att man skulle knäppa ifrån. Jösses så tjusigt.

Det var min andra betraktelse innan jag var framme på brottsplatsen[!] i morse.]

Tjing, tjingeling!

 

 
Kategori:   Svammel PermalinkKommentarer [2]