Allting tar slut
Skrivet:   6 januari kl. 12:49

I dag skänker jag många tankar till min mor och den person hon jobbat hos i flera år.

För en lång tids kamp mot sjukdom och en väldigt lång och nära vänskap är på väg att ta slut.

Det är ett tufft arbete att vårda någon som är döende. Och att följa en familj som levt med sjukdom i många år.

Ett riktigt tufft arbete.

 [Tillägg 20.03:

Klockan 16.45 somnade mammas arbetsgivare in. Och jag är stolt över lilla Mutti som satt med till slutet, och som hjälpte till att göra sin arbetsgivare den avslutande och värdefulla tjänsten; iordningställandet inför sista vilan.

Tills Mutti var 56 hade hon aldrig arbetat inom vård eller omsorg, utan inom Televerket och industrin. När företaget hon jobbade åt lades ner för ungefär fyra år sedan sadlade hon om och blev personlig assistent.

Det är en enorm resa hon gjort.]

 
Kommentarer:

Mm, det är nog det värsta med att jobba med människor att de (kan) försvinna.. Men fördelarna väger nog över ändå, alla fina/roliga stunder är en hel del värt!

Skrivet av Snurran den 06 januari, 2009 kl. 19:24 #

Snurran- Det är sant, och känslan av att man underlättat för den som varit sjuk, och varit ett stort stöd i personens vardag.

Skrivet av Moböjs den 06 januari, 2009 kl. 20:08 #

Absolut. Det är en värdefull insats. (skulle inte vara dumt om det också syntes i plånboken...)

Skrivet av Snurran den 06 januari, 2009 kl. 21:38 #

Strongt av din mamma att sadla om till ett slitigt vårdyrke. Men det är som Snurran säger: att fördelarna väger över. Det är förbaskat roligt och givande att arbeta med människor! :)

/Wanda

Skrivet av Wanda den 07 januari, 2009 kl. 14:27 #

Åh... hälsa från Seven och mig!

Skrivet av Agneta den 07 januari, 2009 kl. 18:47 #

En underbart stark och modig mamma har du! Tänk om, som Snurran påpekar, dessa fantastiska människors insatser kunde synas mer i plånboken, bara. Det är en skymf och ett hån när en filmstjärna får 20 milj dollar för en film...

Skrivet av Lärarinnan den 08 januari, 2009 kl. 19:06 #

Wanda- Visst är det så, och det tror jag nog hon känner också!

Agneta- Aj, aj, ska ske!

Snurran och Lärarinnan- Eller hur, visst skulle det få synas i plusken? Det gör det ju som bekant i n t e a l l s i dagsläget.

Skrivet av Moböjs den 09 januari, 2009 kl. 23:16 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg