« Bättre dag i dag | Hem | Mot bättre vetande.... »
Bönhörd och rödgråten
Skrivet:   24 mars kl. 21:56

I morse fick jag lämna hemmet och knata till jobbet med två katter under soffan i filmrummet.

När jag kom hem möttes jag av en klämkäck liten Hubbe-Gubbe som kom och strök sig runt mina ben.

Han hade nog haft en halvtråkig dag.

För Vargas och Vilda befann sig fortfarande under soffan.

Och jag tänkte att det här inte skulle funka längre. Stängde in Hubben i köket. Och började locka på dammtussarna.

När de var halvvägs ute från sina gömställen ringde mobilen.

Det var Christina.

Hon hade fått napp.

"Åh, vad bra, de får gärna komma redan i kväll och kika på honom!" sa jag och såg hur Vargas och Vilda vecklade ut sina små kroppar och sträckte på sig framför mig.

Så hörde jag ett sorgset jamande från köket. Lade på luren. Och smällde igång och stortjöt.

Av både lättnad och sorg.

Lättnad för ulltussarnas skull. Sorg för att jag så gärna hade sett att det funkat mellan dem och gostrollet Hubba-Bubba.

Sedan ringde jag en av tjejerna på djurhemmet. Och snörvlade och grät och undrade om hon trodde på ett liv för Hubbe som råttfångare i Kovland?

Det trodde hon nog skulle funka. Och så berättade hon att de på djurhemmet gärna skulle hjälpa till om de nya ägarna någon gång skulle vilja skaffa en kompis till Hubben. För det verkar som han behöver polare med stake i.

Efter det fortsatte jag att tjuta ute i köket med Hubbe strykande runt benen. Gav honom en skvätt kattmjölk och grät. Förklarade att han skulle få det jättebra någon annanstans. Och lipade ännu mer.

Uffa.

Det här är ju good news. Det kommer bli jättebra.

Men hur många gånger ska en liten kisse måsta flytta runt i universum va?

En sak är säker.

Vargas och Vilda kunde inte bry sig mindre om den arme krakens framtid.

De ligger och jäser på sängen i sovrummet utan att blicka ängsligt mot dörren.

Och jag. Jag snörvlar och grinar en stund till.

Tack och lov hade vi i Scen Sundsvall en föreställning i stan i kväll, så de nya ägarna slapp möta mitt rödgråtna nylle.

Det  ä r  inte så hemskt som det låter.

Det här  ä r  jättebra.

Jag är bara en lipsill av naturen. Särskilt när det kommer till djur.

[Det är inte för intet Nyckelhålsmannen måste förkolla filmer med djur i, så de inte dör. Gör de det ser jag helt enkelt inte filmen. Punkt.]

Nä.

Hörni.

Nu måste jag snyta mig och shapa upp mig!

Tjing, tjingeling så länge!

 

 
Kategori:   Vargas och Vilda |  Permalink |  Kommentarer [8]
Kommentarer:

Vad säger man? Att Hubbe kan tacka sin lyckliga stjärna som har så många människor att linda kring lillfingret? Eller "Grattis till vinsten Vilda, tänk om Timrå kunde följa ditt exempel"? Eller kanske bara rätt och slätt "Lycka till på färden Hubbe"..

Dessa kissar till att ordna huvudbry.. Kramar på er, Moböjs och Nyckelhålsman, som bryr er så fantastiskt mycket om djuren.

Skrivet av Jossan den 24 mars, 2010 kl. 23:12 #

Huvvaligen vilken jobbig situation!
Vilken himla tur att Hubbe hamnade hos er som bryr er och vill honom det bästa! :) Ni gjorde ett gott försök. Ni gjorde det ni kunde. Ingen kan säga något annat.

Kram och lycka till! Hoppas friden lägger sig över hemmet, kissarna och era vänliga hjärtan när Hubbe gör succe som råttfångare på annan ort.

/Wanda

Skrivet av Wanda den 24 mars, 2010 kl. 23:52 #

Ni var kanske ännu ett stopp på hans väg mot "sitt" hem. En del har lite kringliga vägar och måste besöka lite olika familjer först men man får se som att man lär sig mycket på vägen. Vad man kan lära sig om Hubbe är att han inte passar i ett lugnt hem, han passar inte heller med andra katter som har en tendens att vara undergivna. Nu vet vi precis vad han vill ha, ett aktivt hem, gärna en luden kompis med skinn på nosen och ett stort plus är om han får vara utekatt. Får han chansen att flytta till Kovland ska han ta den, här kan man vara mycket lycklig, fråga mej, jag vet!

Eva Å

Skrivet av Eva Å den 25 mars, 2010 kl. 18:52 #

Klart det är trist att det inte blev som man hoppades, men vad bra att alla kissarna verkar få det bra nu iallafall!

Skrivet av Snurran den 25 mars, 2010 kl. 21:25 #

Nu sitter jag i soffan hemma hos nya husse och matte. Favoriten är att sitta mellan dem, eller möjligtvis på pallen med den virkade filten om ingen av dem är i närheten. Därifrån har jag FULL koll på vad som händer. Men de är lite taskiga, jag får varken klösa på soffan eller vara på bordet.

Skrivet av Hubbe den 26 mars, 2010 kl. 20:29 #

Jossan- Och kramar en masse till dig! Och du;ett par v ä l d i g t nöjda kissar har varit ute och vädrat sig i afton. =)

Wanda- Det verkar gå prima för Hubbe the lillgubbe som du kan se längre ner, så nu är det frid i mitt hjärta också!

Eva Å- Ja, vi får hoppas han hittat hem nu... det verkar sanna mina ord så minsann!

Snurran- Ja, usch... och lärorikt. Jag är bara inte van att ge upp på vare sig djur eller människor. ;-)

Hubbe- Vilken glad överraskning att hitta dig här inne! Och det är rätt av husse och matte att sätta lite pli på dig, det kan du behöva. Fast att du är en gullig kelgris.

Skrivet av Moböjs den 26 mars, 2010 kl. 22:02 #

...slutet gott, allting gott =)

Skrivet av Johanna den 27 mars, 2010 kl. 23:07 #

Johanna- Ja, vi får hoppas det blir bra nu. Det ser lovande ut so far i alla fall! ;-)

Skrivet av Moböjs den 28 mars, 2010 kl. 00:25 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg