« Knack, knack, knack | Hem | Andra chansen »
Ett år går så oändligt fort
Skrivet:   2 mars kl. 22:12

För ett år sedan. Exakt.

Stod jag i svärföräldrarnas kök och ringde en mängd ofattbara telefonsamtal.

För en timme sedan för exakt ett år sedan fick jag själv ett ofattbart samtal.

Min ena svägerska fanns inte längre.

Hon var borta. Bara så där.

Svärmor och svärfar satt förtvivlade hemma i sin lägenhet ett stenkast bort. Den civilklädde polisman som kommit med dödsbeskedet hade nyss lämnat dem.

Jag hade tjejmiddag. Nyckelhålsmannen arbetade över.

Mitt i glada skratt i stearinljussken ringde telefonen.

Festen fick ett abrupt slut.

Tjejerna skjutsade mig till svärföräldrarna.

Pappa hämtade Nyckelhålsmannen på jobbet.

Och Marianne.

Hon fanns inte längre.

Ett år har passerat.

My.

I dag tänker jag främst på dig.

Stor. Stor. Kram.

Till dig du fantastiska, starka tjej.

 
Kategori:   La familia |  Permalink |  Kommentarer [3]
Kommentarer:

Jaa du...tänk vad det kan svänga fort, livet :-/ *kram*

Skrivet av Snurran den 03 mars, 2011 kl. 18:31 #

Snurran- Ja, och vad skönt det är att hör till skaran som slipper veta något om det i förväg. Kram.

Skrivet av Moböjs den 05 mars, 2011 kl. 12:28 #

Jasså var det ett år sedan? Hmmm. Time flies.

Skrivet av Wanda den 08 mars, 2011 kl. 11:19 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg