« Fniss | Hem | Tiden räcker inte... »
För många köttbitar
Skrivet:   12 september kl. 23:03

I kväll har pappa och Nyckelhålsmannen äntligen installerat spisen.

[Bildbevis här hemifrån kommer så småningom. Men nu börjar det bli så färdigt att jag liksom vill att det  s k a  vara färdigt innan ni får kika.]

Vi har käkat vår första lagade hemma-middag på jag vet inte  h u r  länge.

Båda ugnarna användes. Liksom flera plattor.

Härlig. Härligt.

Det blev rött kött. Mediumstekt.

Och som vanligt blev det flera skivor kvar när vi ätit färdigt.

Men ingen sugen Mulle -med huvudet bedjande på sned- fanns att skära små bitar åt och kasta genom luften till.

Det tänkte vi nog på alla tre.

Fast att ingen av oss sa något.

Det klarade vi inte av.

Usch.

 
Kategori:   Mulle |  Permalink |  Kommentarer [4]
Kommentarer:

För mig är t.ex. skalandet av räkor kopplat till två lurventussar som står på bakbenen och tigger. När jag öppnar ett köksskåp eller en så´n där lucka ovanför garderoben kan jag nästan känna hur min älskade katt Pussel hoppar upp på ryggen och klättrar upp i skåpet med mig som stege. :)

/W

Skrivet av Wanda den 13 september, 2008 kl. 18:29 #

Hejsan Moböjs!,måste bara få göra ett litet inlägg och ge dig en stor vacker rosa ros för din underbara blogg. Känner så med dig i din sorg efter din älskade mulle. Själv så tog jag bort MIN älskade Asco för 11½ år sedan. Saknaden finns fortfarande men den skär inte i hjärtat så ont längre. Du lockar fram så många skratt när du delar med dig av ditt tillsynes härliga liv, ja även en o annan tår har även trillat nerför kinden.
Kände bara att jag var tvungen att få delge dig mitt gensvar på dina rader,,,,,,ehh fatta du någe av vad jag försöker säga???(gör knappt jag själv *s* )
Lev väl och ta hand om dig ,,,Du är unik =)
En kram från en okänd till en annan okänd.

Skrivet av maria* den 13 september, 2008 kl. 23:18 #

Jo, så är det. Tar ofta fram stekpicetten när husdjuren ska få putsbitar från kött, men sen kommer jag ihåg att det inte behövs längre. Det var bara Tennis som blev så entusiastisk att fingrarna riskerade att stryka med. Seven är iofs ganska glupsk, men hennes tänder är inte lika vassa :-)
kram kram!

Skrivet av LedarGestalten den 14 september, 2008 kl. 18:25 #

Wanda- Det finns rutiner som onekligen blivit sorgligare. Men våra minnen är desto finare.

maria*- Tack snälla du, för fina ord som gör mig jätteglad och alldeles varm!

LG- Ha, ha, ha...vad charmigt mitt i allt det sorgliga. Lilla Tennis. =-/

Skrivet av Moböjs den 15 september, 2008 kl. 11:20 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg