« Tre konstateranden | Hem | Krypto-kris »
Hypad med Skype
Skrivet:   26 april kl. 17:20

För ett tag sedan blev jag vald till vice ordförande i Sundsvalls Teaterförening, ni vet det där kulturella jag pysslar med mellan varven.

Snart kom ordförande, sekreterare och kassör på att jag så klart skulle sitta med i AU också.

Nu råkar det vara så att alla de tre gentlemännen är pensionerade. Och brukar ha AU-möten på dagtid.

Då uppstod ett problem.

H u r  skulle vi kunna sammanträda på ett smidigt sätt?

Jo.

Någon hade hört talas om att man kunde skypa.

Och då kunde vi ju ha våra möten smidigt på kvällstid.

Och självklart var hela högen fullkomligt övertygade om att jag om någon skulle vara haj på det där med skype.

Det var -och är- jag  i n t e.

Det är mig fullständigt nytt. Och jag har aldrig ägt vare sig webbkamera eller mikrofon.

Men nu har jag sådana attiraljer -Nyckelhålsmannen köpte hem i går- så snart kan våra ärtiga AU-träffar över webben komma igång minsann.

Vi skulle göra ett tappert första försök i måndags eftermiddag [det blev bråttom när idén kläckts] och jag rusade hemöver så fort jag kunde efter sista lektionen. I ryggan hade jag ett headset jag lånat med mig från jobbet.

Tror ni jag fick igång det?

Näe.

Apselut inte.

Medan jag kunde se vår sekreterare mycket tydligt här hemma på skärmen när vi ringt upp varandra kunde han inte ens höra mig eftersom jag inte fått styr på det förbaskade headsetet.

Sekreteraren såg mer och mer uppjagad ut där på sitt kontor och jag skrek och skrek i mitt headset.

Helt resultatlöst.

Puh.

Men nu är kameran på plats och i den sitter en mikrofon så nu ska vi väl för sjutton gubbar kunna få styr på det här.

Jag har precis testat den.

Och ni ska få ta del av en mycket bekymrad och grubblande Moböjs. Snacka om att en bild säger mer än tusen ord.

Jag undrar om just den här säger att jag delvis bekymrar mig över hur tekniken fungerar och att jag delvis bekymrar mig över att en gammal inredningsdetalj efter min far syns till höger i bild. En sådan där liten lykta med fladdrande lampa i, som vi inte kommit oss för att byta ut mot något mera vi, jag och Nyckelhålsmannen.

Nåväl.

Nu ska jag ge mig ut och kratta efter en hel dag inne. Vi har haft sättningskonferens på Hotell Höga Kusten. [Alla arrangörer i Västernorrland träffas med turnéläggaren på Riksteatern och så sätter man datum för de föreställningar man beställt.]

Sämre utsikt kan man i och för sig ha om man tvingas sitta inne en dag som denna. Kika själv!

Tjing, tjingeling hörni!

Visst ja. Bilden på grubbel-Moböljs:

 
Kategori:   Min kulturella gärning |  Permalink | 
Kommentarer:

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg