Det är inte nog med att jag äter surströmming en helt vanlig onsdag.
Och plötsligt börjat gilla pelargoner. Rosa pelargoner.
Eller att jag vaknar vid femsnåret om mina ljuvligt lediga vardagsmorgnar. Och tänker att det är lika bra att kliva upp om man ändå känner sig pigg.
[Sedan siestar jag framåt åttasnåret.]
Jag har nu tagit ytterligare ett steg på stigen som leder utför.
Tagit ett steg både bokstavligt och bildligt.
För nu har kärringen Moböjs skaffat sig g å s t a v a r.
Ja.
Jag är rädd att ni faktiskt alls inte läste fel här ovanför.
Men nu råkar det vara så att det är himla tjat från höger till vänster om hur fantastiskt fiffigt det är att knalla runt med dessa stavar.
Det är inte längre bara mina vithåriga granntanter -som lallar runt på byns vägar och släpar sina gamla skidstavar efter sig så det rasslar i asfalten- som insett tjusningen.
Om inte min kusin Kusen skämdes så över sin nya vana, att hon gömmer sig i skogen med stavarna under de dagliga turerna, skulle jag gladeligen använda henne som referens här.
Men nu går ju inte det.
Så jag får helt enkelt referera till alla mina livsstilsmagasin och kvällstidningarnas hälsosidor.
Det är helt enkelt f a n t as t i s k t med dessa stavar. Om de används på rätt sätt. Och har rätt längd.
Och i morgon ska jag för första gången fatta mina nya blå kompisar -i rätt längd- och ge mig ut i samhället.
Helt öppet ska jag vandra runt broarna.
Klockan 05.10. När Nyckelhålsmannen gett sig av på jobbet. Förvisso.
Länge, länge har jag känt ett enormt motstånd att ge mig ut och traska utan min älskade Mulle.
Men det är bara att konstatera att den klart till åldern komna lilla hårbollen nöjer sig -rent av föredrar- kortare promenader runt kvarteret numer.
Dessutom är han morgontrött. Vill helst dra sig till min andra uppstigning där efter tio, halvelva någon gång.
Med tanke på detta kommer han inte sitta hemma på kammaren och hänga läpp i och med att jag pyser iväg strax efter fem i morgon.
Och det får man förstå med tanke på att han är drygt åttio bast vid det här laget. Även om det gör lite ont i en att se att åldern börjar göra sig påmind.
Inte kan det vara så himla mycket folk i farten strax efter sex på morgnarna heller, va? Från och med måndag åker Nyckelhålsmannen till jobbet den tiden varje vardag.
Jag vet att jag skrev att jag ska gå öppet. Men det finns gränser även för mig.
Förresten. Nu kanske jag kommer i balans rent åldersmässigt snart.
Om man slår ut sugmärket på halsen som dröjer sig kvar så käckt, mot stavarna som hänger i hallen. Menar jag.
Hrm.
Nu ska Mulle och matte ta en nattkissningsprommis. [Utan stavar, that is.]
Natti, natt!
- Mina bokmärken
-
Amanda försöker blogga
-
Bump
-
Byhåla 101
-
En fisk som heter Wanda
-
Fredriks blogg på Café
-
Husmorsorna
-
LadyG
-
Life of Ratty
-
Mellan två ögon
-
Mitt liv som UFO goes Annieverse
-
Monika Ahlberg
-
Pernilla Wahlgren
-
SBTAuto-Foto
-
Sannas blogg
-
Skrivbloggen på UR
-
Smileme
-
live laugh love
- Personer som dyker upp i bloggen; familj
- Personer som dyker upp i bloggen; vänner
Senaste kommentarer
- Hej! Jag har inte något...
- Tack för tipset! Jag får...
- Åh, vad härligt det låter...
- Åh, du beskriver så hilma...
- Her Hemmavid- Ja men ni...
- Vilken backfalsh du ger...
- "Vad är väl fredagsmys...
- Pausa du. Skriv när inspi...
- Jag väntar med, och hoppa...
- Jag väntar gärna!
- My- Skojar du? Hilfe. ...
- Usch och fy, jag förstår...
- Huva finns inget värre än...
- omg. =/ du måste ha varit...
- Eva Å- Tack snälla du,...
- Jag förstår dej så väl,...
- linda- Tack snällaste du,...
- Annieverse- Ja, Annie....
- Du borde veta att du är...
- Mycket klokt skrivet....


Skrivet av Anna den 13 juni, 2007 kl. 23:25 #
Skrivet av Moböjs den 13 juni, 2007 kl. 23:59 #
Skrivet av Barbafjant den 14 juni, 2007 kl. 00:24 #
Skrivet av Moböjs den 14 juni, 2007 kl. 06:44 #
Skrivet av gill den 14 juni, 2007 kl. 09:52 #
Skrivet av Annie alias UFOt den 14 juni, 2007 kl. 09:57 #
Skrivet av Moböjs den 14 juni, 2007 kl. 10:43 #
Skrivet av Kusen den 15 juni, 2007 kl. 22:11 #
Skrivet av Moböjs den 16 juni, 2007 kl. 02:27 #