« Mycket kök nu | Hem | Festfixare av rang »
Ingen som vet
Skrivet:   31 januari kl. 21:41

För någon vecka sedan sa en av mina elever:

"Men gu asså Carro, du ä allti värsta gla! De måste va värsta coolt å va du å allti va så där gla! Tänk om man fick va sån typ!"

Just den dagen tyckte jag nog mest att jag varit värsta gnällig.

Så då värmde det så klart lite extra.

Sedan tänkte jag på de där orden en hel del.

Och på hur olika vi människor är.

Och vad vi delar med oss av.

Och till vilka vi gör det.

Jag har inga problem att berätta för mina elever om egna erfarenheter ur livet. Att ruska på huvudet åt dåliga bortförklaringar. Berätta att jag kan alla tricken. Att jag minns hur det var att vara fjorton och inte orka med alla prov. Hur det var att vara sexton och dödligt förälskad i helt fel person. Hur det var att vara nitton när nästa stora kärlek kliver ur garderoben.

Jag berättar så gärna.

Det delar jag utan problem med mig av.

De har hört om alla tokiga språkmissar jag gjort under mina utomlandsvistelser. De är de första att få veta om jag gjort bort mig i något sammanhang. De var alla djupt bekymrade när jag kom tillbaka i höstas efter att ha legat hemma och trott att Mulles liv var slut ett par dagar. De har alla suttit hemma i mitt kök och ätit muffins och dinglat med benen.

Och jag skrattar mycket med dem. Det gör jag verkligen.

Men nog har jag mina jämngrå dagar också. Dagar fyllda av funderingar jag håller för mig själv. Oro över mångt och mycket.

Men vad tjänar det till att låta det gå ut över eleverna i skolan?

Det är tvärtom skönt att komma in i klassrummet och glömma bort grubblerierna.

Värsta glad är väl ingen alltid. Men vi är kanske mer eller mindre bra på att skjuta undan de dystra tankarna för stunden?

En del har känslorna utanpå kroppen andra är skickliga på att dölja.

[Nu har jag i och för sig nära till både tårar och skratt i min vardag. Men det är skillnad på att gråta åt snyfthistorier och att gömma undan sånt man bär inom sig.]

Så har vi det här med bloggen.

Någon sa någon gång till någon att jag verkligen bjöd på hela mitt liv här.

Det har jag också tänkt en hel del på.

Att. Visst.

Jag bjuder på många pinsamheter. Svagheter. I-landsproblem. Och bubblande glädjefnattskratt. Ni får komma in i mitt hem. Träffa mina vänner. Ni känner till min oro över vad som ska hända den dagen Mulle inte längre finns. Jag analyserar och filosoferar.

Visst blottar jag mig en hel del.

Men tro inte för en sekund att det inte finns massor av saker jag aldrig skulle skriva om här.

Jag har mitt i all min öppenhet ganska stor integritet.

Släpper inte in vem som helst. Hur som helst.

Ni får komma rätt långt in i mitt hem och mitt hjärta.

Men några rum kommer ni aldrig få nyckeln till.

Och det. Det är väl precis som det ska vara?

Näe.

Nu ska jag gå och sussa strax.

Så ja kan va värsta gla i morron på skolan igen. Typ.

Tjing, tjingeling!

 

 

 

 
Kategori:   Lite allvar i allt det glättiga |  Permalink |  Kommentarer [3]
Kommentarer:

Jomen. Nog är det väl precis som det ska vara. Att man i bloggen "lämnar ut" så mycket eller litet man vill. Vissa rum i ens inre är ju dessutom så hemliga att man har svårt att gå in där själv ibland...eller att hitta dit överhuvudtaget.

Skrivet av Annie alias UFOt den 31 januari, 2008 kl. 22:01 #

Ah.. det där har jag oxå haft behov av att påpeka några gånger. Att bara för att man är personlig i bloggen, så innebär det inte att man delar med sig av allt. Vissa tankar och händelser är och förblir mina egna. Just personlighet är väl det som gör bloggar roliga att läsa? För övrigt är det på tiden att jag ger mig till känna - jag har läst din blogg så länge utan att säga något, att det börjar kännas som att jag spionerar på dig. =) Dessutom, upptäckte jag för längesen, har vi en gemensam bekant... =)

Skrivet av Fröken K den 01 februari, 2008 kl. 07:06 #

Jag skriver inte heller vad som helst i bloggen, för jag vet inte vem som läser. Jag skriver inte heller vad som helst i bloggen för jag vet vem som läser.

Skrivet av Imagination den 02 februari, 2008 kl. 07:47 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg