Att jobba på en skola är verkligen. Omväxlande.

Ingen dag är den andra lik.

Och vissa dagar kan man inte ens berätta om. Som i dag. Men den var hur som helst. Händelserik. På ett sätt jag i och för sig kunnat vara utan.

[Oftast är det omväxlande och händelserikt i positiv bemärkelse. Vill bara understryka det fast jag vet att ni redan vet att jag tycker det.]

Resultatet blev massor av möten. Ingen lunch. Allmänt kaos.

Så tjavade jag trött i huvudet iväg för att ha min sista lektion för dagen.

Jag skulle ha "min" klass.

Det var en sådan där lektion när ett grupparbete ska slutföras och färgade papper, limstift och saxar byter plats i klassrummet med hiskelig fart samtidigt som en och annan orolig själ vankar runt och någon grupp börjar bli färdig.

En sådan där lektion när man som lärare också är en sådan där vankande orolig själ.

"Kom och kolla här!"

"Asså, hur stavas det här egentligen?"

"Kan du kopiera en sån här?"

"Kan du hjälpa oss med det här?"

"Vad betyder det här ordet?"

En ganska kreativ och trivsam lektion på det stora hela.

Så noterar jag att en grupp börjar bli färdig.

En tjej klipper och fixar lite slutdetaljer medan de andra tittar på och kommer med tips och råd. Och pratar om egentligen  h e l t  ovidkommande saker däremellan. [Men so what?]

En av grabbarna i klassen, känd för att vara en riktig spjuver som klasskamraterna mer än emellanåt himlar med ögonen åt, kliar en av tjejerna på ryggen och hon ser nästan ut att somna.

"Visst äre väl bra rå Carro, att jag får X att njuta va?" säger spjuvern medan klassen suckar [med kärlek] och hon som blir kliad på protesterar:

"Jag njuter faktiskt inte, jag tycker bara det är skönt!"

Det är sen torsdagseftermiddag. Det har varit en kaosartad dag med många lärare borta och ganska många håltimmar för eleverna eftersom det inte gått att täppa till alla hål. Jag har haft det som jag haft det. Disciplin finns liksom inte där och då. Det är bara lite vardagsrumskänsla och snart-är-det-fredagasmys över alltihop.

Och jag tänker att det lät så lustigt så jag skojar med tjejen och säger att hon låter som min svärmor när hon å det bestämdaste hävdar att hon inte är nyfiken: "Jag vill ba:a veta..."

X skrattar och inser själv att det lät roligt.

Och alla vi andra fnissar också trött och gott åt humorn i det hela.

Då kommer slutklämmen från spjuvern:

"Å hörru Carro..." säger han och gör en  svepande rörelse med handen över X:s rygg med början längst upp och slut liksom väldigt längst ner på densamma, "...vi har kommit överens om att det här är en karta å här ha vi Kiruna å här ha vi Sundsvall å längst där nere ha vi Skåne... men ja ä liksom inte välkommen i Skåne!"

Då brister det för mig och jag börjar skratta och tar honom på axeln och konstaterar att han gett mig dagens garv.

Och så slutade även den här arbetsdagen ganska bra.

Nu betapet.

Because I'm worth it.

Tjing, tjingeling!

[Och min lille adept var  h e l t  okej med att vara med i bloggen i dag, "du kan sätta ut namne å om de ä så att du vill, vettu!" log han stort när jag sa att han nog riskerade att hamna här. Men då sa jag att några namn på elever skriver jag aldrig ut. Så klart.]