« Men HUR gammal är du... | Hem | Stugänka »
Jag hoppas få skratta innan kvällen
Skrivet:   1 maj kl. 07:06

[Och de som känner mig himlar med ögonen och tänker att det inte kommer bli några problem eftersom jag skrattar nästan jämt.]

För den här morgonen har börjar i gråtkalas.

Jag vaknade kissis och vimmelkantig för en timme sedan.

Ramlade iväg på toaletten. Satt där och filosoferade medan jag gjorde något åt kissnödigheten.

Och kom på att jag lika gärna kunde leta rätt på min röda sommarkjol när jag nu ändå var vaken.

[Vi åker till Stockholm över helgen och kjolen ska med.]

Annars skulle jag bara ligga bredvid min snarksnusande man och vända och vrida på mig och fundera på var den kan vara och ändå inte kunna somna om. Tänkte jag. Som började piggna till på riktigt där inne på tjotta.

Sagt och gjort.

Jag öppnade så småningom dörren till lillskrubben i allrummet på övervåningen och började fiska efter svarta säckar med hjälp av lösliggande galgar [uppslängda säckar, många kartonger i  vägen, korta knubbiga armar som ingenting når på egen hand i situationen].

I den första säcken hittade jag efterlängtade vantar, underkläder och halsdukar.

Och Mulles alla reflexer. Samt hans blå vara-fin-och-lida-pin-rosett.

När saknaden slår till är den brutal.

Och borta var alla tankar på sommarkjolar och weekendresor.

Som jag har gråtit.

Usch.

På onsdag är det nio månader sedan min lilla prins fick somna in och det är onekligen så att tiden läker sår.

Det känns sällan riktigt, riktigt jobbigt att tänka på den stora ulltussen numer. Jag minns honom allra oftast med mycket stor glädje, tacksam över alla år vi fick tillsammans.

Men när den blå rosetten dök upp. Brrr.

Nu hänger den dock fint i en av ramarna på min finfina familjen-vägg. För egentligen är den en av de käraste minnessakerna jag har efter Mulle. Den dök bara upp så oväntat och hastigt.

Den röda kjolen hittades också igen efter att tårarna slutat rinna.

Så nu ska jag bara avsluta här så ska jag nanna kudden någon timme till innan det är dags att kliva upp på riktigt.

Tjing, tjingeling så länge!

[Och just i detta nu kommer lilla Vargas som alltid står redo att trösta. Och eftersom jag numer har en webbkamera ska jag snabbt knäppa ett kaoskort -det blir kaos när smidiga lilla Vargas hoppar upp här- för att visa den lilla gentlekatten.]

Saknad liten älskling

Fint minne efter samma lilla älskling

 

Tröstkaos framför datorn

 Tjing igen!

 
Kategori:   Mulle |  Permalink |  Kommentarer [5]
Kommentarer:

Käre lilla Vargaspojken. Det är drygt 10 månader sedan min Hubbe dog och i min hysteriska hundabstinens har så en ny liten själ flyttat in hos mig och missarna. Lilla Mys! En... en hund.. En tax.. Hon är mindre än Sigrid.. Men ack så underbar är hon, och sin lilla kropp till trots är hon HUND! Jag känner det på andedräkten nämligen ;) Så nu är ordningen återställd här på berget, det är äntligen någon som skäller när det plingar på! (vadå miljöskadad tjej va?)

Ha en mysig helg i hufvudstaden!

Skrivet av Jossan den 01 maj, 2009 kl. 12:43 #

Hoppas ni har haft en riktigt fin och rolig helg i Stockholm! Vi har firat långhelg i Småland och haft det jättebra!
Den där saknaden ja... Usch, den är inte rolig.
Kram på dig!

/Wanda

Skrivet av Wanda den 04 maj, 2009 kl. 08:49 #

Jossan- Helgen var härlig, och gott är det att höra att ny vovve hittat hem till dig! =)

Wanda- Jag hoppas Småland var lika gött som S-holm! =)

Skrivet av Moböjs den 05 maj, 2009 kl. 23:46 #

Det är tur att tiden går, min äldsta katt gick bort i mars, det var tungt, är tungt fortfarande ibland, jag tänker som du, att det är värt varje tår nu, för alla tretton år som jag hade min fina gammelkatt. Och egentligen, så länge man minns dem så finns de, på ett sätt.

Skrivet av Shirouz den 07 maj, 2009 kl. 09:08 #

Shirouz- Det är så vi får lov att tänka...i mars? Usch, det är alldeles nytt det. =-/

Skrivet av Moböjs den 08 maj, 2009 kl. 23:03 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg