« En skoltanke på... | Hem | Det finns ingen... »
Jag ska aldrig håna stavgångartanter mer!
Skrivet:   15 juni kl. 08:20

För  h e r r e g u d  vilken träningsvärk jag fick efter mitt första pass i går morse.

Och inte blev det bättre efter dagens. Men skam den som ger sig.

Och.

Nu känner jag  att jag börjar få in tekniken så smått.

Första halvkilometern i går var ingen lustig historia. I alla fall inte för mig. Men säkert för gubben med hunden jag mötte, samt lastbilen och de två personbilarna som hann sikta mig innan jag smet in på en liten, undanskymd parallellväg till vägen jag egentligen tänkt gå på.

Första biten liksom slängde jag stavarna framför mig och försökte komma i fatt dem. Vilket resulterade i att jag kom i fullständig otakt. Sedan sket jag i takten ett tag och tog liksom fyra steg på två stavtag. Eller om det var tvärtom. Hur som helst var det ett himla krånglande. Innan jag till slut fattade att jag skulle ha stavarna lite närmre kroppen och bara pendla armarna och liksom trycka ner stavarna i asfalten. Och på så sätt lyckas ta större steg.

Vid det laget hade jag gått knappt tio minuter. Och var redan skittrött.

Inte blev jag mindre trött av rätt teknik. Jag gick och jag pustade och jag frustade och jag svängde med armarna och jag stirrade nervöst runt omkring mig.

För känslan av att se väldigt fånig ut förföljde mig under hela promenaden.

Hela promenaden. Förresten.

Hrm.

Det som skulle bli en timmeslång hurtigrutt fick bli ett tjugominuterspass. Och får nog så vara första veckan. Det insåg jag rätt fort.

 

Det var en  e n o r m  skillnad att valla runt ett par stavar jämfört med att traska en hund som ska stanna varannan meter och sniffa och kissa och gräva och böka.

Hå, hå, ja, ja.

Och vikten av stretching efter sådan här avancerad gåing har jag också insett. I går morse sträckte jag plikttroget lite halvhjärtat på triceps och axlar.

Jag glömde  h e l t  rumpa och lår.

Det gjorde jag inte i dag.

Är det någon som liksom jag himlat med ögonen åt stavgångarna, så säger jag bara "Yeah, right. Prova själv innan du snackar!"

Fast then again är det väl mest jag själv som gnällt och tyckt det verkar fjantigt. Inte så många andra.

Näe hörni. Lite siesta på det här så.

Tjing, tjingeling"

 
Kategori:   Body and soul |  Permalink |  Kommentarer [7]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/enilorac.m/entry/jag_ska_aldrig_h%C3%A5na_stavg%C3%A5ngartanter
Kommentarer:

Vad duktig du är! Lova att du inte börjar åka rullskidor bara, för DET ser fånigt ut.. Jag fnissar alltid när jag ser rullskidoåkare.

Skrivet av Sanna E den 15 juni, 2007 kl. 16:54 #

Sanna E- Jag lovar! Aldrig någonsin rullskriller, lite rädd om livet är jag allt! ;-)

Skrivet av Moböjs den 15 juni, 2007 kl. 17:13 #

Har aldrig provat själv men tycker definitivt inte att det ser fjantigt ut. Tvärtom. Det är ju råcoolt. Speciellt när de trampar fram genom stan. Alla åldrar. Alla sorter. Utan att slå av på takten det minsta. Råtufft! Blir faktiskt lite avundsjuk, för själv är jag en fegis. En lat fegis.

Skrivet av Lilla Blå den 15 juni, 2007 kl. 19:02 #

Jag är själv en stavgångare. 5km på ca 50 min nu. Jepp! Stavarna är bra att han när det ligger ormar på stigen också, så det så.. he he Grattis till upptäckten. Trevlig helg!

Skrivet av Lilltanten den 15 juni, 2007 kl. 19:02 #

Lilla Blå- Jag jobbar stenhårt med att inte känna mig fjantig när jag stegar fram. För det står nu helt klart för mig att stavgång är a l l t annat än just fjantigt! Lilltanten- Ormar? Huvva! Tack detsamma förresten, trevlig helg!

Skrivet av Moböjs den 16 juni, 2007 kl. 02:26 #

Har tänkt, fnissat och hånat precis som du. Kanske måste prova det nu alltså. SUCK!

Skrivet av Golvad den 18 juni, 2007 kl. 12:22 #

Golvad- Ja, det måste du nästan, för det är skiteffektivt, i alla fall får man århundradets träningsvärk och svettas grymma mängder!

Skrivet av Moböjs den 18 juni, 2007 kl. 13:17 #

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten