Om man inte är facebookare vet man kanske inte att Facebook går ut på att man blir vän med sina vänner och bekanta på den communityn.
Och när man blivit vän så har man tillgång till varandras sidor där inne kan man säga.
Man ser vad den andra har för sig. Kan ta del av bilder och konversationer.
Spela spel med och mot varandra.
Chatta.
Och mycket mer.
Det finns två sätt att bli vänner på.
Antingen skickar man en förfrågan själv eller så tackar man ja till en.
Som lärare skulle jag aldrig få för mig att skicka en förfrågan till elever. Varken nya eller gamla.
Jag tycker de kan slippa sin nuvarande slash gamla avlagda fröken.
Om de däremot själva tycker det skulle vara kul att hålla kontakten och skickar en förfrågan. Ja då tackar jag naturligtvis ja. Alltid.
Det är ett val jag gjort.
Vill mina elever ha mig på fejjan så blir jag bara smickrad och glad. Men som sagt. Det är på deras eget initiativ. Inte mitt.
För ett tag sedan tyckte en kompis att jag skulle ta och adda hennes son, som blivit medlem. Och jag förklarade för henne att det inte är helt säkert att han tycker det är ett så himla lajbans förslag. Eftersom han går i skolan jag undervisar på. Han är dock ingen av mina elever. Det är han lite för liten för.
Min kompis förstod och sa att okej, han kunde få avgöra själv.
Härom dagen när jag stod i kassan på Ica kom den unge mannen springandes med andan i halsen.
Han var på väg in i butiken. Såg mig i kassan. Och vände i farten och kom snabbt emot mig.
"Hörrudu Carro, ta ru emot barn på Facebook du?"
"Ha, ha...he, he...jaaa..." log jag, smått generad där jag stod med halva Matfors ringlande i kön bakom mig.
"Va bra, ta ru emot mig dårå om ja frågar?"
"Ja, det är klart jag gör, om du frågar!"
Ha. Ha. Ha.
Jag hoppas det var facebookare jag hade bakom mig i kön. Annnars kanske den unge mannens förfrågan lät en smula skruvad.
Nu soffan. Sedan sängen.
Natt, nattinatt!
- Mina bokmärken
-
Amanda försöker blogga
-
Bump
-
Byhåla 101
-
En fisk som heter Wanda
-
Fredriks blogg på Café
-
Husmorsorna
-
LadyG
-
Life of Ratty
-
Mellan två ögon
-
Mitt liv som UFO goes Annieverse
-
Monika Ahlberg
-
Pernilla Wahlgren
-
SBTAuto-Foto
-
Sannas blogg
-
Skrivbloggen på UR
-
Smileme
-
live laugh love
- Personer som dyker upp i bloggen; familj
- Personer som dyker upp i bloggen; vänner
Senaste kommentarer
- Hej! Jag har inte något...
- Tack för tipset! Jag får...
- Åh, vad härligt det låter...
- Åh, du beskriver så hilma...
- Her Hemmavid- Ja men ni...
- Vilken backfalsh du ger...
- "Vad är väl fredagsmys...
- Pausa du. Skriv när inspi...
- Jag väntar med, och hoppa...
- Jag väntar gärna!
- My- Skojar du? Hilfe. ...
- Usch och fy, jag förstår...
- Huva finns inget värre än...
- omg. =/ du måste ha varit...
- Eva Å- Tack snälla du,...
- Jag förstår dej så väl,...
- linda- Tack snällaste du,...
- Annieverse- Ja, Annie....
- Du borde veta att du är...
- Mycket klokt skrivet....


Hahahaha!
Frågan satte säkert griller i huvudet på folk i kön. ;)
/W
Skrivet av Wanda den 06 oktober, 2009 kl. 09:16 #
Hahaha
Skrivet av Sanna den 06 oktober, 2009 kl. 15:12 #
Hihi.. jag har en känsla av att jag känner den unge mannen =)
Han är oerhört stolt över att få vara din vän på fejjan..
Kram!
Skrivet av Gabbis den 06 oktober, 2009 kl. 19:18 #
Gabbis- Ha, ha, ha. Vad bra! Men han har inte addat mig än va? =-/ Jag har inte sett det i alla fall.
Skrivet av Moböjs den 06 oktober, 2009 kl. 21:04 #
Wanda- Jag kan tänka mig det...ja! =)
Sanna- Joråsatt.
Skrivet av Moböjs den 06 oktober, 2009 kl. 21:05 #