Jag har haft ett par föräldrar-elev-och-jag-samtal i eftermiddag.
Under det andra samtalet nämnde jag något om min Mulle-förlust, varpå mamman [vinkevink] tittade lite förskräckt på mig och sa "Åh, så du kan prata om det nu?!"
[Det visade sig att hon brukar läsa här inne ibland.]
Och.
Ja.
Det kan jag.
Jag har egentligen kunnat prata om det rätt länge.
Särskilt när jag är på neutral mark. Då går det jättebra.
Det är när jag är ensam som den stora sorgen fortfarande väller fram nu och då.
När jag tittar igenom alla bilder på datorn. Eller snubblar över kvarglömda grejer i flyttröran.
När jag vaknar mitt i natten och har drömt om Mulle.
Då känns det fortfarande så fruktansvärt jättetungt.
Men nästan hela tiden kan jag prata om honom utan att gråten väller fram i ögonvråna.
Jag tror det är ett sätt att låta honom finnas kvar hos mig. Oss.
Och att bearbeta förlusten.
På samma sätt som det känns skönt att gå ut till hans grav -där en lykta numer lyser dygnet runt- och säga natti varje kväll.
Det är förresten precis vad jag ska göra nu.
Gå ut och natta Mullen.
Natti på er med, förresten.
Natti, natt.
- Mina bokmärken
-
Amanda försöker blogga
-
Bump
-
Byhåla 101
-
En fisk som heter Wanda
-
Fredriks blogg på Café
-
Husmorsorna
-
LadyG
-
Life of Ratty
-
Mellan två ögon
-
Mitt liv som UFO goes Annieverse
-
Monika Ahlberg
-
Pernilla Wahlgren
-
SBTAuto-Foto
-
Sannas blogg
-
Skrivbloggen på UR
-
Smileme
-
live laugh love
- Personer som dyker upp i bloggen; familj
- Personer som dyker upp i bloggen; vänner
Senaste kommentarer
- Hej! Jag har inte något...
- Tack för tipset! Jag får...
- Åh, vad härligt det låter...
- Åh, du beskriver så hilma...
- Her Hemmavid- Ja men ni...
- Vilken backfalsh du ger...
- "Vad är väl fredagsmys...
- Pausa du. Skriv när inspi...
- Jag väntar med, och hoppa...
- Jag väntar gärna!
- My- Skojar du? Hilfe. ...
- Usch och fy, jag förstår...
- Huva finns inget värre än...
- omg. =/ du måste ha varit...
- Eva Å- Tack snälla du,...
- Jag förstår dej så väl,...
- linda- Tack snällaste du,...
- Annieverse- Ja, Annie....
- Du borde veta att du är...
- Mycket klokt skrivet....


Du är så söt så man bara vill krama om dig! :)
/W
Skrivet av Wanda den 23 september, 2008 kl. 17:40 #
Hej!
Kolla tapetfynden i min blogg... Något du gillar??? ;) Kul att riva i gamla hus...
Sköt om dig gumman!
Kram.
Skrivet av Golvad den 23 september, 2008 kl. 19:41 #
Känner igen det där. Jag har oftast inga som helst problem att prata om mina föräldrar, men ibland när jag är hemma i deras/mitt hus i Sverige, och t.ex. tittar i fotoalbum, då kan jag börja gråta. Sist bölade jag när jag hittade mammas äggklocka som slutat fungera flera år innan hon dog. Vet inte varför hon sparade på den?!? Men så många minnen, av kanelbullsbak, goda gratänger, mysiga fikastunder och middagar genom åren...
Skrivet av Annieverse (f.d. Annie alias UFOt) den 24 september, 2008 kl. 12:48 #
W- Du får väl masa dig hit på väg till Jämtland och göra det någon gång, då! =)
Golvad- Aj, aj!
Annie- Man måste ju få ur sig de där tårarna mellan varven, det är väl bara så. =-/
Skrivet av Moböjs den 25 september, 2008 kl. 12:55 #