« Vi har lov, vi har... | Hem | För er som inte har... »
Lättgenerade läsare varnas
Skrivet:   13 juni kl. 13:37

För nu blir det nästan lite småporrigt här inne.

Men det är så dråpligt det jag tänker berätta att jag inte kan låta bli.

Och när min man skrattade så han grät nyss åt det hela och mitt i alltihop liksom frusthostade ur sig ett "Det hä: kan jag inte ens hålla få:n bloggen, det ä ba:a fö: då:pligt!"

Ja.

Då måste jag ju utnyttja situationen och skynda mig till tangentbordet.

Ni som hängt med länge här inne kan eventuellt komma ihåg att jag nu och då berättat om min mans intensiva drömliv som ofta följer honom en stund efter att han vaknat till om morgnarna.

Han kan börja svamla om de mest osannolika saker och varje gång är det samma visa.

Jag skrattar och skakar på huvudet och säger att han har drömt igen.

Och han ligger framför mig med sovrynkor på kinden och förvirrad blick och säger att näe, visst inte. Tills han efter halvannan minut liksom fnyser till och erkänner att, okej då...

I morse föll det sig inte bättre än att jag låg på rygg med täcket uppdraget över hakan [kissekattklor som gnussar känns inte lajbans mot haka och läppar] och halva munnen, och Vargas liggande på bröstkorgen, trampande, spinnande och halvt om halvt vindande med sina söta gula ögon. När Nyckelhålsmannen plötsligt vaknade till liv bredvid oss och som från ingenstans körde in en hand under täcket och -nu kommer det- grabbade tag i ett bröst.

Vargas flög upp och studsade ner från sängen och jag studsade till rätt rejält själv.

Medan min äkta hälft stirrar dumt på mig, fortfarande med handen på mitt ena bröst där under täcket.

Så säger han med grötig, svamlig stämma:

"Hä: Osén -läs herr Rosén- ha ope:e:at växelspaken och måste ba:a kolla om nä:vtå:dana fotfa:ande funge:a..."

Och jag minns inte ens vad jag svarade. Men vet att det var något med dröm igen när jag väl kommit till sans på min sida av sängen.

"Te: gånge ha hä: Osén ope:eat spaken och det ha inte gått ba:..." fortsatte min man bekymrat från sitt håll.

Sedan släppte han bröstet. Och slumrade om. Ivrigt påpekande att det inte alls handlade om en dröm. Den här gången.

Tack och lov gjorde det faktiskt det.

Och nu så här flera timmar senare har vi lite svårt att sluta skratta åt hela händelsen.

Men Vargas har inte hoppat upp i sängen igen sedan herr Rosén dök upp under täcket och skrämde iväg honom. Så han ser inte humorn i det hela riktigt än den lilla pälsbollen.

Nu ska jag åka till stan och köpa pelargoner.

Egentligen ska jag rensa bort en massa strunt från tvättstugan eftersom vi ska sätta igång och renovera där inne, men det lämnar jag till Herr Rosén tror jag. Bara inte operationsärren i spaken sätter stopp för honom. Vill säga.

Tjing, tjingeling!

 
Kategori:   Löööve |  Permalink |  Kommentarer [4]
Kommentarer:

ä: det Hä: Osén som ha: ade:at Nhm's blogg oxå? elle: ha: den ba:a bytt namn o plats kanske?

Skrivet av svägerskan den 13 juni, 2009 kl. 18:10 #

svägerskan- Mycket kan man beskylla herr Rosén för, men när det kommer till bloggandet är det Nyckelhålsmannen själv som drar i trådarna. ;-)

Skrivet av Moböjs den 13 juni, 2009 kl. 23:57 #

*asg* :)
Navelluddsmannen pratar sällan i "nattmössan" men däremot tar det lika lång tid varje morgon för honom att förstå vad det handlar om när HANS mobillarm ringer... Han hör ett ljud, kikar mot byrån, där mobilen ligger, och sedan "stirrar" han på den en god stund innan han fattar vad det är som låter. Ibland får jag putta på honom och säga: "Det är d i n mobil. Stäng av den!"

/W

Skrivet av Wanda den 16 juni, 2009 kl. 11:03 #

Wanda- De är för hä:liga, vå:a smålänninga!

Skrivet av Moböjs den 17 juni, 2009 kl. 01:19 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg