« Stora kliv bakåt | Hem | Vargas the vakt och... »
Marianne skulle ha älskat Mauro och Pluras kök [och så lite Hubbe]
Skrivet:   19 mars kl. 00:44

Jag borde verkligen sussa sedan länge.

Men eftersom Winnerbäck var gäst i kvällens avsnitt av Mauro och Pluras kök. Och jag, Nyckelhålsmannen och Hubbe låg nere och såg på film när det gick. Kunde jag inte vänta på reprisen. Utan bara måste titta på TV8 Play.

Och bäst som jag satt och njöt av detta makalöst flummiga, politiskt okorrekta och mycket opretantiösa matprogram fullt av gamla musikaliska hjältar. Bara slog det mig.

Marianne skulle verkligen ha älskat det.

Det är liksom där jag är nu.

I mitt tänk.

Dagarna trillar på. Men när jag minst anar det kommer det ett sånt där moment när tiden stannar och jag kommer ihåg att hon inte längre finns.

Pluras bara överkropp. Winnerbäcks tafatta hackande av grönsaker. Cigarettröken i hela köket. Gubbröran. Bluddret om meningen med livet och Dylan.

Ja.

Det hade hon verkligen gillat.

Och jag kan nästan höra hur det skulle låtit; "Ja men fy fa:n, dom e inte kloka på en fläck ju, men hä-skorrärr-eguud så skorrärr-oliga. Å maten, men dom ä ju skitduktiga ju!"

Och så hade hon lagt av ett riktigt hästgarv. Så där så det tjöt genom näsan. Jag har aldrig hört någon skratta på samma sätt som Marianne.

Och kommer förmodligen aldrig göra det heller.

På Hubbe-fronten?

Tja. Han kämpar vidare. Tvingar sig lite på. Och Vargas fräser och lubbar snabbt iväg. Och Vilda fräser och gurglar men springer inte.

I dag har varit en bättre dag känns det som.

Skönt.

Small steps.

Kelgrisen i Nyckelhålsmannens trygga famn.

Natt, nattinatt!

 

 

 
Kategori:   La familia |  Permalink |  Kommentarer [3]
Kommentarer:

Hej!
Visst är det märkligt hur man bara kan komma och tänka på någon som inte finns längre. Mormor kan dyka upp i mina tankar på det messt oväntade ställen. Sorgligt nog oftare nu än när hon fanns i livet. eller det kanske inte är så sorgligt ändå? De som lämnat oss finns kvar fast ändå inte.

Ville bara önska trevlig helg!

Skrivet av Väninna T den 20 mars, 2010 kl. 17:29 #

Hon hade ett unikt garv...

Skrivet av svägerskan i byhåla den 21 mars, 2010 kl. 15:05 #

Väninnan T- Hej på dig... sorgligt visst, men som sagt också hoppfullt på något vis. Snacka om att leva kvar.

svägerskan i byhåla- Ja, visst hade hon väl det?

Skrivet av Moböjs den 21 mars, 2010 kl. 21:38 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg