Sverker och jag har varit och kikat på en majbrasa i kväll.

Han var på sitt vanliga sociala humör och småtjattrade med människorna i omgivningen.

Frågade någon cyklande småknatte om giffarnas chanser i år.

Undrade med en och annan karl runt brasan om de gillade bandy.

Berättade för en och annan person vi passerade att Abba var en himla bra grupp.

Och så duschade han mig med superlativ över att få vara med om denna fantastiska majbrasa.

Vad  h ä r l i g t  det var. Och vilken  u n d e r b a r mat vi ätit. Och guuuud vad mycket tjejer och killar det var i farten. Och oooj vad det smällde överallt. Och exakt hur varmt var det där i brasan egentligen och vad skulle hända om han skulle ta och hoppa in i den?

Sverkers liv var rätt mycket på topp.

Och jag slappnade av. Van som jag är att detta sociala geni för sig exemplariskt när vi är ute och cruisar ihop.

Men se fullt lika avslappnad kände jag mig inte när väninnan T och M:s gulliga farmor stövlade fram vid brasan och knappt hann komma fram till mig och Sverker innan han högt och tydligt nästan kastade ur sig frågan om hon trodde på gud?

Lilla farmor I såg ut som ett levande frågetecken samtidigt som hon grubblade på vad hon skulle svara. Så tittade hon lite osäkert på mig som log stelt och sa något i stil med att "He, he...ja, det är ingen enkel fråga att svara på..."

"Nähä" sa Sverker och spände ögonen i farmor I på nytt och tänkte att han kunde ställa en fråga som var betydligt enklare att svara på.

"Men  h u r  gammal är du egentligen?"

Medan farmor I smålog och kikade skeptiskt ömsom på mig och ömsom på Sverker flinade jag ännu stelare och sa att sådant frågar man väl ändå inte en dam om.

Sedan presenterade jag min vän Sverker som jag träffar ibland och det gick upp ett ljus för gulliga farmor I som för ett kort ögonblick med sin dåliga syn nog trott att det var Nyckelhålsmannen som gått och blivit fullständigt kollrig.

"Jaha, haha, änä så, ja hölludu ja ä nog närmare hundra år ja nu!" skrattade farmor I glatt medan jag skrattade mer lättat och Sverker skrattade för att det lät så tokigt med 100 år.

Puh.

Små tanter brukar få frågor om de gillar Abba och om de sett till polisen. Sverker brukar  i n t e  fråga om de tror på gud och hur gamla de egentligen är. I Vanliga fall.

Strax efter att farmor I försvunnit runt knuten började en hund skälla tio, femton meter bakom oss och hundens husse nöp åt den ordentligt och vrålade åt den att uppföra sig.

Då vrålade Sverker åt hussen:

"Men gud, vad  g ö r  hunden egentligen?"

Varpå hussen och hans anhängare blängde tillbaka och jag såg att de tände till på det uppkäftiga tilltalet.

[Ni förstår att vid första anblick ser Sverker ut lite som vilken farbror som helst för människor med otränade ögon.]

Jag svarade att hunden skäller men att hussen tar hand om det.

Då vrålade Sverker på nytt [om hunden]:

"Men säg åt han då!"

Varpå jag på nytt log stelt och sa att det ju var precis det hussen gjorde. He. He. He.

"Jaha..." sa Sverker då.

Och sedan hade vi tittat färdigt på brasan och gick hemöver. Innan Sverker blev anfallen av den uppretade hundägaren. Och hans kamrater. Och hund.

Hå hå ja ja.

Näe.

Nu ska jag spela lite betapet tror jag.

Tjing, tjingeling!