« Tre systrar och en... | Hem | Lite solsken i allt... »
När det slår till
Skrivet:   7 mars kl. 19:22

Ända sedan dödsbeskedet nådde oss alla har jag varit ganska samlad.

En eller annan tår har kommit när jag pratat med svärföräldrarna eller Mariannes särbo och de varit så där ohämmat förtvivlade.

Och nog har jag sovit oroligt.

Men i övrigt har jag varit orationellt rationell. Tagit tag i saker och ringt runt. Funnits där. Allt medan jag förlagt saker och varit mer disträ än vanligt.

Så i dag fick jag uppdraget att vara SOS Internationals kontakt.

Och en vänlig dansk förklarade i telefonen att det fanns några frågor som måste redas ut.

Fanns passet där Marianne befinner sig? Fanns det tillhörigheter som skulle skickas hem med henne från semesterorten? Vilken begravningsbyrå ville vi använda oss av?

Och.

Hur ville vi att hon skulle komma hem?

I kista?

I urna?

Skulle hon begravas på plats?

Jag förklarade att jag måste få återkomma efter att ha pratat med svärföräldrarna och älskade M som precis mist sin mamma, och så klart T, särbon.

Självklart kunde jag återkomma.

Jag hoppas att ingen av er någonsin behöver ställa frågan till en särbo i sorg, en chockad dotter eller ett par förtvivlade föräldrar.

För hur frågar man någon om man vill att mamman/dottern/kärleken ska komma hem i kista eller urna?

Ja.

Hur frågar man?

Hur frågade jag?

Jag tog tjuren vid hornen och bara fick det hela ur världen.

Men efteråt brast det.

Och jag förstod vad det är vi står mitt uppe i.

Marianne åkte iväg på en efterlängtad solsemester.

Och kommer snart hem igen.

Beslutet som togs i dag behöver jag inte vädra här.

Men inte var det väl någon endaste en av oss runt omkring som trodde hon skulle komma hem i kista. Eller urna.

Det är för väl att vi inte vet mer än vi vet om vad som väntar runt hörnet.

Jag vet i alla fall att jag ska bita ihop och fortsätta vara rationell. För som lilla M sa i telefon tidigare i kväll:

"Det är bra att du har kontakten med SOS Internationals och begravningsbyrån Carro, för det är du som ska hjälpa oss med det här!"

Ja, M.

Det här ska vi ro i land. Absolut.

[Och det värmer mig att du vill ha min hjälp.]





 

 
Kategori:   La familia |  Permalink |  Kommentarer [7]
Kommentarer:

Vi är så tacksamma att vi har dig Carro! Kram!

Skrivet av svägerskan i byhåla den 08 mars, 2010 kl. 11:08 #

svägerskan i byhåla- Och jag över att kunna hjälpa till. Tack. Och kram.

Skrivet av Moböjs den 08 mars, 2010 kl. 22:54 #

Det är skönt att ni kan stötta och hjälpa varandra. Den som är starkast för stunden bär de andra en bit och sedan tar någon annan över...

/W

Skrivet av Wanda den 09 mars, 2010 kl. 13:02 #

Usch, så outsägligt sorgligt och tragiskt.. *kram*

Skrivet av Snurran den 09 mars, 2010 kl. 20:17 #

Wanda- Ja, är det någon som vet allt för väl så är det väl du? Kram.

Snurran- Kram!

Skrivet av Moböjs den 09 mars, 2010 kl. 23:46 #

Jag vet inte vad man ska säga. Lider med er!
Tänker på er...

Skrivet av larsson den 10 mars, 2010 kl. 20:43 #

larsson- Det är som det är, men det går framåt här hemma. Tack!

Skrivet av Moböjs den 11 mars, 2010 kl. 08:30 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg