« Ett par veckor i... | Hem | Är det inte uken är... »
När uken ställer till det
Skrivet:   20 februari kl. 21:12

Har gått en kurs om språkutveckling tillsammans med ett gäng kolleger runt om "på byn".

Vi pratade en del om hur tokigt det kan bli när barn pratar och man inte riktigt förstår vad de säger.

En av kollegerna berättade en anekdot som hon kan skratta åt i dag, men som gjorde både henne och mannen det gällde, illa berörd som sjutton under en längre tid.

Mannen hade sin lilla dotter på dagis.

Plötsligt en dag säger en mycket bekymrad dagisfröken att det är så konstigt. För hans dotter har upprepade gånger sagt "Aj, aj, aj, uken i min särt!" och på dagis förstår man inte vad hon menar.

Pappan blir minst lika bekymrad han. Vad handlar det hela om? Vartifrån kommer det? Och dagisfröknarna tror väl inte att  h a n  förgripit sig på dottern?

Den lilla fortsätter tjata.

Dagarna går.

Och till slut vill pappan nästan inte hämta på dagis, för det känns så obehagligt med alla bekymrade blickar han möter.

Han fattar ingenting.

Så en kväll när det är dags för god natt-sagan läser han Djungelboken  för dottern.

Och så kommer de till en sida där ormen ramlar ner från ett träd.

Pappan läser

"Aj, aj, aj, jag stukade min stjärt!" sa ormen.

Och dottern börjar studsa upp och ner i soffan.

Hon pekar på ormen och säger "A, aj, aj, uken i min särt, uken i min särt!"

Och pappan känner hur klumpen i magen bara försvinner och hur han bara skulle vilja ringa till dagisfröknarna på direkten.

Men det går ju inte.

Utan han får vackert vänta till nästa morgon med att berätta den glada nyheten.

Vilken fruktansvärd lättnad det måste ha varit för både honom och dagisfröknarna när gåtan var löst!

Och vad hemskt det måste vara att vara pappa en sådan där gång.

 

 
Kategori:   Språkligt |  Permalink |  Kommentarer [4]
Kommentarer:

Barn är så härliga=)

Skrivet av Kajsa den 20 februari, 2008 kl. 21:49 #

Kajsa- Ja, visst är de! Och omedvetna om vad de ställer till med ibland, i all sin oskyldighet. =)

Skrivet av Moböjs den 20 februari, 2008 kl. 21:54 #

Fy fasen! Vilken sits att vara fröken då också, med de tillsägelser man har om att anmäla till soc o s v:( Vilken tur att gåtan fick sin upplösning!

Skrivet av Lärarinnan den 21 februari, 2008 kl. 07:31 #

Lärarinnan- Ja, visst förstår man att det kändes lite kymigt där ett tag?

Skrivet av Moböjs den 21 februari, 2008 kl. 19:34 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg