« So far so good | Hem | Stora kliv bakåt »
Och så en liten kattrapport...
Skrivet:   16 mars kl. 23:30

Hubbe lever och frodas i sitt nya hem.

Testar lite nya grepp nu och då med blandat resultat.

Just i skrivande stund ligger han i ena tv-rumssoffan, medan Vargas ligger i fönstret intill.

Och så skulle jag dokumentera det och tog ett kort:

[Inget smickrande foto men man ser att kissarna ligger rätt nära varandra, och så hade legat i ungefär tjugo minuter i lugn och ro innan jag och Nyckelhålsmannen klampade på.]

Och därefter tänkte Hubbe att han skulle snacka lite närmre med Vargas.

Men det tänkte  i n t e  han, som i stället i mer än hast lämnade sitt fönster och rusade in till Vilda och tryggheten i sovrummet:

[Ha, ha... obäddat som vanligt.]


Och Hubbe själv hamnade frågande i trappan strax utanför[den ännu orenoverade gulbrunfula saken]:

Han tycker onekligen att de båda nya kompisarna är aningen snarstuckna och griniga när han tar till närkontakt.

Men se, här hemma är vi övertygade om att saker och ting kommer lösa sig till det allra bästa. För små framsteg sker hela tiden.

Jag skulle ha gett rätt mycket för att ha varit med i köket sent i går kväll när Nyckelhålsmannen bevittnade hur Vilda låg på golvet och gjorde väsen av sig medan Hubbe satt mitt emot och undrade vad hon höll på med.

Till slut gick han fram till henne och petade på henne med tassen lite lätt. [Ungefär som han tänkte; men ge dig nån gång, jag vill ju bara ha lite lattjo här.] Varpå hon lät ännu mer och blängde med ännu större ögon. Men låg kvar gjorde hon. [Det är Vargas som är mer skvätten och hellre flyr än illa fäktar.]

Ja. Ja.

Small steps är vad som gäller.

Och Hubbe tar sig rejält med närkontakt med Nyckelhålsmannen om nätterna. Och med vem som helst som sitter i en soffa här hemma. Han verkar ha ett enormt behov av kärlek och närhet. Och älskar när det är folkigt.

I lördags låg han i kökssoffan bredvid mig och Mutti medan vi spelade kort med våra respektive Jannar.

Och i i kväll klämde han in sig bland alla i tjejligan som satt limmade framför Desperate.

Hörni.

Jag tror han hittat hem. Den lille Hubbegubben.

Jag bara längtar tills Vagas och Vilda chillat ner sig ordentligt de med.

Men jag  v e t.

Jag  v e t  att det kan ta tid.

Som sagt.

Small. Small. Small steps.

Natt, nattinatt från vår vrå av världen!

 

 

 

 

 

 

 

 
Kategori:   Vargas och Vilda |  Permalink |  Kommentarer [4]
Kommentarer:

*följer fortfarande detta drama* Det är nästan dags att rigga upp en webcam Caroline. Och att köpa hem en skål chips för oss som följer det här.

Skrivet av Jossan den 16 mars, 2010 kl. 23:57 #

Jossan: tycker som dig; en cam vore super =) och chips med.
Små, små steg =)

Skrivet av Johanna den 17 mars, 2010 kl. 10:22 #

3 små vilsna katter som funnit tryggheten hos er, härligt! Ödets vägar äro outgrundliga, kanske var det meningen att Hubbe skulle till er, han var bara tvungen att ta en liten omväg först. Hoppas, hoppas att allt går fortsatt bra!!

Eva Å (inte B) Sundsvalls Djurhem

Skrivet av Eva Å den 17 mars, 2010 kl. 14:35 #

Jossan, Johanna och Eva Å- Just nu känns det mest hopplöst, för Vilda och Vargas är synnerligen vrånga och rädda på något vis. Medan Hubbe bara vill vara med dem och leka hela tiden. Han fattar i n g e n t i n g. =-/

Skrivet av Moböjs den 17 mars, 2010 kl. 22:46 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg