« I ett hus vid skogen... | Hem | Många bilder blir... »
Olika sätt att se på saker
Skrivet:   8 augusti kl. 19:26

I går när vi skulle ut och våldgästa våra vänner i deras nyinköpta stuga måste vi så klart ha med oss en inflyttningspresent.

Så jag och Nyckelhålsmannen åkte förbi vår favoritinredningsaffär på väg ut till stugan.

Vi fingrade länge och väl på olika grejer där inne och till slut kom vi på att lyktor kan man aldrig få för många av på ett sommarnöje.

Så vi hittade en läcker shabby chick-variant som var snyggt sliten, lite smårostig och skev och som var mönstrad som en engelsk dagstidning [eller den var så klart klädd i tidning och behandlad].

Nöjda och glada lämnade vi över vår present till värdinnan, väninnan T, så fort vi kom fram.

Och hon öppnade paketet och såg lika nöjd ut som vi.

Det var verkligen en riktigt läcker lykta.

På andra sidan bordet satt hennes yngre dotter.

Och hon såg inte  r i k t i g t  lika nöjd ut, även om hon höll god min.

Under hela middagen sedan satt hon bredvid mig och konverserade och var väldigt artig.

Men då och då liksom rörde hon lite vid lyktan, som var placerad mitt på bordet- och liksom petade lite på rosten. Och sneglade på mig.

Och rätt vad det var sa hon "Oj, de har liksom tryckt ner kanterna på den..."

Jag skrattade högt inombords och kunde riktigt se framför mig hur hon undrade om vi:

1. Hade gjort lyktan själva och lyckats. Så där.

Eller:

2. Hade råkat köra över presenten innan vi gav bort den.

Eller:

3. Inte hann köpa något och tog första bästa sak vi hittade uppe på vinden.

Eller:

4. Bara hade riktigt dålig smak.

Ha. Ha. Ha.

Smaken är  h e l t  tydligt något som förändras med åldern.

Och jag hoppas att lilla A om några år ser charmen med den ruffiga lyktan.

Och att hon då skrattar lika gott som jag när hon tänker tillbaka på när familjen fick den och hon undrade om jag och Nyckelhålsmannen egentligen var riktigt kloka.

[Visst, hon kanske aldrig kommer uppskatta shabby chick-inredningsdetaljer. För smaken är så klart inte bara åldersrelaterad utan också -precis som rumpstumpen- delad. Men hon kommer med all säkerhet en dag förstå att vi  v e r k l i g e n  tyckte vi gav bort något väldigt fint.]

Näe, hörni.

Efter en dags skvalpande på pappsens brygga [bilder från denna övervackra plats kommer senare] är det nu hög tid för mig att sänka min solvarma kropp i ett svalt bad.

Tjing, tjingeling!

 
Kategori:   Me and my friends, hallaballo |  Permalink | 
Kommentarer:

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg