"Fasen, Carro! Har du sett vad många polisbilar det är på byn?"

Jag stod lutad över veckotidningarna inne på ICA i gårkväll, när en av moppepojkarna i nian dök upp bakom ryggen på mig.

[Jag vet. Jag ska inte köpa massa veckotidningar och månadsmagasin. Men det är ju så frestande.]

Med hjälmen längst upp på huvudet och uppspärrade ögon fortsatte han "Shit vettu, och vi som är ute med mopparna...och det är poliser överallt, trafikpoliser med!"

"Ja, jo, jag såg det...det kanske är nån mopperazzia på gång, ho, ho, ho?"

"Näe...det är den där gubben som är borta, tror jag..."

"Va, äre en gubbe som är borta?"

Det är tur att jag inte är samhällslärare.

Jag hade alltså missat att en av mina grannar -på lugna gatan här hemma- varit borta i över ett dygn.

Hallå radio. Hallå nyhetsprogram på teve.

Fy bubblan.

Nu har han varit borta i två dygn snart.

Grannfarbrorn.

82 år gammal.

Lämnade hemmet för den dagliga promenaden 14.00 i onsdags.

Och kom aldrig tillbaka.

Jag har letat förtvivlat bland nyheterna nu på morgonen, men det står ingenting nytt.

Och från mitt fönster där jag sitter nu kan jag se till hans port. [Vi bor granne med några hyreshus.] Och jag bläddrar fram alla små grannfarbröder i minnet och undrar vem av dem det är.

Är det han med tjocka taxen? Näe. Han bor ju i huset längre bort.

Är det äppelplockarfarbrorn? Näe. Enligt Nyckelhålsmannen bor han i huset allra längst bort.

Är det den långa vithåriga? Näe. Han var inte lång och vithårig. Och dessutom bor den mannen i G-porten och inte i F.

Jag bor i en liten håla. Jag borde veta vilken farbror som bor i porten närmast oss. Men jag kan inte komma på vem det är.

[Äppelplockarfarbrorn är förresten en liten försynt farbror på cykel, som kommer förbi varje sensommar och undrar om han får plocka sig en kasse äpplen? "Jag brukade få för tanten som bodde här förut..." och "I fjol fick jag..." brukar det låta. Klart farbrorn ska plocka äpplen! Vi har sagt åt honom att han inte behöver fråga, att det bara är att komma. Men det är inte så bara när man är gammal och korrekt.]

Hur som helst är det lite otäckt att tänka på att det förmodligen ligger en död liten man någonstans i närområdet.

Och hur känns det för hans fru?

[Det stod i tidningen att hon anmält honom försvunnen. Därför vet jag att han hade en fru.]

De har kanske levt tillammans i över femtio år. Och så kilar han iväg på sin dagliga eftermiddagspromenad. Som han  a l l t i d  gjort.

Bara det att han inte kommer tillbaka.

När förstod hon att något var fel? När middagen stod på bordet några timmar senare, och det välbekanta ljudet av ytterdörren som öppnas aldrig hördes?

Vad var det sista de hann säga till varandra?

"Du tar väl på dig halsduken? Det blåser rätt kyligt i dag även om solen skiner..."

Sorgligt är vad det är.

Måtte han fått en hjärtattack och dött på studs.

Måtte han inte ha legat länge skadad och till sist frusit ihjäl.

Tänk så mycket dramatik det finns runt omkring oss hela tiden. Och det mesta som händer har vi inte en susning om.

Nu ska jag och hunden ut och traska.

Och förhoppningsvis kommer vi hem om en knapp timme.

Men vet säkert. Det gör man uppenbarligen aldrig.

Ha en bra långfredag och se till att säga något vettigt när du skiljs från dina kära.

Om än det är för att kila ner på macken och köpa tidningen.

Man vet aldrig vad som händer på vägen.

[Precis när jag ska posta det här hör jag helikoptrar. Brrr.]