Klappjakt med hjärtklappning
Skrivet:   19 december kl. 22:52

Hörni!

Medan tid är.

Jag måste tipsa er om en überrolig julklappslek man kan ta till på julaftonskvällen. Till exempel.

Eller när helst i juletider man vill.

Det var en av mina kollegor som tipsade mig förra året.

Och nu är min familj fast i alla fall.

Man behöver julklappar för si sådär tjugo kronor styck. En julklapp per speldeltagare.

Och så behöver man en äggklocka eller en mobil eller något annat ställatidenbart.

Samt en tärning.

Man ställer klockan på sex, sju minuter, eller så många minuter man kommer överens om med övriga speldeltagare.

Sedan gömmer man den och alla andra klockor i rummet, så att ingen har riktig koll på tiden.

Alla paket ligger mitt på det bord man sitter kring.

Sedan går tärningen runt.

Och varje gång en deltagare får en sexa får denne ta ett paket ur högen.

När högen tar slut går man över till att ta paket från varandra.

Och när klockan ringer har man de klappar man har.

Det är en ruggigt orättvis lek som tar fram det sämsta hos varje deltagare.

Men oj, vad skoj.

Till och med pappsen slet åt sig julklappar i vild förtvivlan så fort han fick en sexa.

[Han tillhör i vanliga fall kategorin som låter motståndaren vinna oavsett ålder. "Äsch, det är inte så viktigt för mig! Jag behöver inga vinster..."]

Och till och med tog han paket från då nioåriga systerdottern.

Det var särskilt ett paket vi alla kavlade upp ärmarna och slogs om.

Det var runt och inslaget i guldpapper.

Och det gick runt, runt bordet.

Ett stort fyrkantigt paket valsade mellan svägerskan SP och Nyckelhålsmannen.

"Moahahahaaa, nu ru, nu tar jag det av dig! Ha, ha, haaa!"

"Fan, jag behö:ve en sexa!"

"Långnäsa! La, la, la, la, laaa, la! Snart ringer klockan och jag har paketet, na, na, na, na, naaaa, na!"

"Skit också en tvåa!"

"Na, na, na, na, naaaa, na!"

"Yes! Ha! Hit med paketet, en sexa! Pilutta dig va!"

"Skynda er för fasen, snart ringer klockan...ro hit tärningen...yes, en sexa!!!!"

"Men vad fan!"

Om jag inte minns fel blev det långnäsa på dem båda och yngsta systerdottern, eller var det äldsta, hann roffa åt sig klappen strax innan äggtklockan tjöt i köket.

På söndag är det dags igen.

En gång är ingen gång.

Två gånger är tradition.

På söndag byts dock en deltagare ut.

Förra året jobbade storebror långnatt och i år är det Nyckelhålsmannens tur.

Jag tillhörde bittra skaran som blev helt utan presanger under förra årets klappjakt.

Men i år känner jag att jag har speldjävulen på min sida.

[Ni vet; otur i kärlek -mannen jobbar- tur i spel -massa sexor-. Så måste det vara!]

Moahahahahaaa.

Testa ni också. Det är obeskrivligt kul!

 

 

 

 
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/enilorac.m/entry/p_h%C3%B6rni_p_p_medan
Kommentarer:

Jag har också lekt den leken för rätt så länge sedan. Det skulle vara civiliserat eftersom det var barn med i leken och de skall ju egentligen vinna mest (vi spelade julmusik under ca 6-7 minuter). De vuxna var värst, barnen kom i skymundan och de vuxna bara roffade åt sig och försökte provocera varandra. Kul var det i alla fall.

Skrivet av Brownies den 20 december, 2006 kl. 00:04 #

Oj oj oj...och jag som avskyr att förlora! :) Men det låter onekligen roligt! Kram/ Wanda

Skrivet av Wanda den 20 december, 2006 kl. 07:57 #

Kul att vara med och skapa traditioner tycker jag :) Vi kör vårt efter jul i år eftersom diverse pojk- och flickvänner inte finns tillgängliga förrän då och "... dom vill ju vara med fattar du väl!!!"

Skrivet av kollegan den 20 december, 2006 kl. 13:22 #

Brownie- I krig och kärlek är allt tillåtet! Wanda- Det är det, skitkul! kollegan- Åhå, så ni förlänger julen lite på det viset!

Skrivet av Moböjs den 20 december, 2006 kl. 23:00 #

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten