« Nöff nöff. | Hem | Hubbe-rapport »
Så mycket älskar smålänningen sina kroppkakor
Skrivet:   10 november kl. 16:52

Mannen i mitt liv. Nyckelhålsmannen. Och jag och pappa.

Var hembjudna till svärföräldrarna på kroppkakor på farsdag.

"Mossans koppkako:" är liksom allt för min man. Det finns inget i matväg som slår det.

De är stora som tennisbollar, men han får i sig hur många som helst.

Jag tror han klämde i sig tolv stycken en gång. T o l v.

Det är någonting med smålänningarna och deras kroppkakor.

Jag tycker också det är jättegott med svärmors kroppkakor. Absolut. Men det slår liksom inte allting annat med hästlängder.

Hur som helst har min äkta hälft ägnat den här helgen åt att sjuksystra mig något alldeles fenomenalt.

Han har bistått med isvatten och alvedon och nyponsoppa och slemlösande och termometer hit och termometer dit. Dag som natt.

Och på söndag kring lunchtid låg han bredvid mig i sjukbädden och filosoferade om stort och smått.

Det var strax dags för den efterlängtade måltiden. Bara timmar kvar. [Jag var så klart inte aktuell längre, jag låg där jag låg.]

Plötsligt slängde han med förskräckt röst ur sig:

"Men hä:egu:d, jag åt ju nästan ingenting i gå:!"

Och jag, som var dimmigare än vanligt, kläckte väl ur mig ett enkelt "Va?"

"Nej. Jag komme ju inte å:ka nånting. Jag skulle ju ha ätit minst två pizzo i gå: och sedan gått och [sorry, men han sa just detta] bajsat och sen ätit ännu me:! Jag komme inte å:ka många koppka:ko alls ju."

Okej.

Vi säger så.

 

 

 
Kategori:   Löööve |  Permalink |  Kommentarer [2]
Kommentarer:

HAHAHAHA! hu: många å:kade han då, stacka:n?

Skrivet av Agneta den 10 november, 2009 kl. 17:59 #

Agneta- Uppenbarligen är utgångsläget -hrm- större i dag. För han klämde 12 i söndags med! ;-)

Skrivet av Moböjs den 10 november, 2009 kl. 20:33 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg