Glad i hågen ägnade jag morgonen åt avancerad miljöförstöring [hörde på radion i veckan, att all mat vi slänger orsakar minst lika stora miljöproblem som bilavgaser].

Jag flyttade över grejer från gamla kylen och frysen till de nya.

Sorterade. Kastade. Bestämde vad som skulle stå vart. Började om på ny kula.

När kyläventyret var till ända fortsatte jag med skafferiet.

Ut med det gamla och in med det nya. Liksom.

Ivrig som en sorteringsglad tvååring kastade jag mig loss i virrvarret av pappkassar som tjänstgjort som skafferi i sommar.

Pepparkakor från i julas. How nice. De fick bli grävlingsmat [kastas ut på kasa].

Tre påbörjade knäckebrödspaket. Raka spåret ut till fåglarna.

Kryddor. Mannagryn. Råsocker. Maizena. Hej och hå.

Jag sorterade. Och ställde i prydliga rader i mitt finfina utdragbara skafferi.

Soja längst ner. Liksom balsamvinäger och olivolja.

Ny kasse.

Konserver.

Himlade med ögonen åt de fyra burkarna med försvarets leverpastej som Nyckelhålsmannen kastade sig över på Ö&B för ett och ett halvt år sedan. Ungefär. Och som han inte rört sedan dess, fast att det "ä: det absolut godaste man kan ha på smö:gåsen!"

Krossade tomater. Minimajs. Tahina. Bullens pilsnerkorv.

So far. So good.

Men sedan.

"Uäääää!"

Som genom en gråtdimma langade jag upp två burkar av Mulles favvo-VOV ur den förhatliga pappkassen. [Som nyss varit rena julklappssäcken i mitt jag-har-snart-ett-nytt-kök-rus.]

Hulkande och ylande sket jag sedan i allt vad skafferi hette och tänkte att det var lika bra att ta tjuren vid hornen och rensa Mulles lådor.

Godislådan.

Och sjuklådan.

Med snor och tårar rinnande över hela ansiktet beredde jag en pappkasse med de två burkarna VOV. Där hamnade också en oöppnad påse levergodisar. Liksom en oöppnad påse torkad lever. Ett grisöra. En halv rulle bajspåsar och en öppnad påse av någon annan sorts hundgodis.

Mulle  v a r  fruktansvärt bortskämd. Nu får någon annan vovve ta över gottekassen. Och bajspåsarna.

I en lite plastpåse från Djurmagasinet lade jag ner klotänger, munkorg och koppel. Den lilla påsen lade jag sedan i källartrappan.

Det kändes för definitivt att bara kasta de grejerna.

Och när som helst kan jag snusa på kopplet och minnas min prins.

Sedan. När det inte bara gör ont längre.

De sista recepten från veterinären kastade jag. Tillsammans med klorhexedinflaskor och asolgel.

Och så var det gjort.

Den där utrensningen jag gått och bävat för är avklarad nu.

Nu är det bara den blå julrosetten, frolicscarfen och hans rätta halsband. Samt alla reflexer i form av västar och halsband. Som ska hittas och begråtas.

Dem tror jag dock inte jag ramlar över i dag.

En sak i taget får det bli.

Mitt i gråtcirkusen i köket kom en sömndrucken -och spritt språngande- Nyckelhålsman och höll om.

Länge och väl.

Jag grät. Och han kramade.

Så kikade han ner på mammas gula Foppa-tofflor, som prydde mina fötter.

"Ha ja nånsin sagt att du ä: sexig i Foppa-tofflo:?"

"Snörvel..hick...näe...snyft.."

"Om jag nånsin säge: det, då få: du slänga ut mig!"

"Åh...snörvel...hmpf...mmm..."

Kärlek.

Nu har jag lugnat ner mig hyfsat.

Och snart ska vi ge oss av till IKEA och Bauhaus.

Ha en skön söndag hörni.

Här skiner solen från en klarblå himmel.

Tjing, tjingeling!