« Kattyoga? | Hem | Skitkul »
Tack och heder sa Gerda Sweder!
Skrivet:   28 december kl. 15:16

Läste en krönika för ett par dagar sedan.

Den handlade om familjeuttryck.

Ni vet. Det där uttrycken som kommit till någon gång av någon i familjen och som alla haft roligt åt ett tag.

Och sedan.

Innan man riktigt fattat det själv.

Har ordet eller uttrycket fått eget liv. Och bara finns där.

Självklart för de invigda. Obegripligt för dem som står utanför.

Jag började direkt fundera på min familjs alla olika uttryck.

Och självklart finns det en hel del av dem.

Bland annat det jag använde som rubrik.

Det syftar på en moster till min pappa. Och har använts av Mutti i alla tider.

Jag vet egentligen inte alls hur det kom till. [Ska fråga Mutti i kväll, när vi ska på middag till henne.]

Men används som tackfras [nähä, tänker du nu].

Ett annat uttryck vi ofta använder här hemma är "Hallegod!" [herre gud].

Det tar vi till när något är häpnadsväckande eller överväldigande.

Och det kom till när brorsdotter Malte [vi är också bra på härliga smeknamn] var en tre, fyra år och hennes storasyster kom hem från stallet.

Den lilla plutten Malte frågade var storasyster varit, och när svaret kom slog hon sig för sina små knän, som en tant, och brast ut i ett "Åh hallegod, ha Anemandan vale å lide!"

Karl-as är ett mycket användbart kraftuttryck som jag själv myntade under ett av otaliga kortspelstillfällen tillsammans med Mutti och hennes före detta sambo.

Inspirationen var den före detta sambon. Ingen -förutom min egen man- har någonsin kunnat reta gallfeber på mig lika effektivt någonsin. Så spelomgång efter spelomgång fick han vara ett karl-as.

Numer skiftar föremålen jag syftar på, men jag tycker fortfarande att det är ett väldigt starkt och beskrivande ord.

Vad finns det mer då...

Jo, just ja.

Om någon hostar väldigt säger vi gärna "Om du bara försöker hålla dig en stund, ska du se att det går över!"

Dessa ord fick jag, Mutti och storebror höra från pappsen under otaliga år.

Så fort någon var förkyld och hostade sa pappa de -annars är han oftast väldigt smart- korkade orden.

[Gissa hur ofta han fått äta upp dem?]

Familjeuttryck.

Jag tycker vi har hur många som helst i vår lilla klan.

Men just nu kommer jag inte på fler.

Du har säkert en hel hög själv.

Nu ska vi strax iväg hem till Mutti och äta middag.

Och efter maten ska jag komma ihåg att fråga om Gerda Sweder verkligen sa "Tack och heder!"

Tjing, tjingeling!

 

 

 
Kategori:   Språkligt |  Permalink |  Kommentarer [9]
Kommentarer:

"det är bra nu, Ströander" kommer från ålderdomshemmet din svärmor jobbade på i sin späda ungdom. Används vid alla tillfällen då någon överdriver. Ströander var en gubbe som tålmodigt skrapade sin tallrik kliniskt ren med kniven efter varje måltid.
Sen har vi Susanshines mormor som till sin fasa såg den goda glassen bara stå och smälta bort, på ett kalas anno dazumal, före frysboxarnas tid. Hon gjorde tappert plats för lite mer glass genom att gå runt knuten och, ja, helt enkelt vomera.
"Det var lika gott på vägen upp!" påstod hon glatt, och detta uttryck kan man ta till om någon bjuder på ngt vansinnigt gott. Fast det är trevligare att bara säga att det NOG skulle vara lika gott på vägen upp... Eller så är det ett fasansfullt uttryck som inte kan användas bland anständigt folk :-)
Tack för senast!

Skrivet av LG den 28 december, 2008 kl. 17:43 #

Tjingeling blindstyre!
Jag vinkade frenetiskt till dej idag när du svängde ut från plajjan. Jag har bytt telefon och tappat ditt mobbe-nummer, du kan väl hysta iväg ett mess vid tillfälle så jag får'et igen. Inge hös!

Jag har fortfarande inte sett filmen. Bara så du vet.

Min mormor sa en gång vid jul, när det var riktigt trångt och mysigt hemma hos mamma, - finns det hjärterum så finns det arsle! Det håller än idag...

Kram!

Skrivet av Gabsan den 28 december, 2008 kl. 17:58 #

I vår familj säger vi bla

"Det var himla god potatis i alla fall" när vi bjudits på en brak-fest-måltid. Dock endast inom familj pga artighetsskäl men utomstående kanske reagerar om de är där.

Detta kommer sig av att min mormor dejtade någon jeppe när jag var barn och han uttryckte sig just så när han för första gången blev bjuden på just en fantastisk festmåltid hos ett av min mormors barn... Snygg entré i familjen...

Han blev aldrig så poppis men mormor drogs med han tills han dog efter 6-7 år och i efterhand sa mormor alltid när han kom på tal:
"Ja han ja! Men han hade körkort och bil!"

Vilket mormor inte hade men en sommarstuga 15 mil bort... =)

Kram på dig. Och gott slut!

Skrivet av Golvad den 28 december, 2008 kl. 21:33 #

LG- Ha, ha, ha...hrm...den jag hört oftast från din familj är annars "Oj, det va nån som stötte mig!" när det ska hällas grädde över kroppisar.

Tack själv, kära svägerska.

Gabs- Din mormor var en skön prick, skickar meddelande och manar på Nyckelhålsmannen att installera storteven i vardagsrummet nere! Snart kanske vi kan se den där filmen, vem vet?

;-)

Golvad- Nu kom jag på en till..."Är det dö fisk?" Så brukar pappa säga när vi äter fisk. Jättekul tycker min mor, som tycker pappa suger på att ge komplimanger om mat! Kul med god potatis också.

Gott nytt på dig, och tack för fina kortet!

Skrivet av Moböjs den 30 december, 2008 kl. 14:26 #

=) Kolla mitt inlägg "Terapi". Ang. julkort... Hahahaha! Kan inte låta bli att tycka att det är kul!!!

Gott Nytt År på Er båda!

Kram.

Skrivet av Golvad den 31 december, 2008 kl. 13:07 #

Ingen Voodoo!
Endast egenvård! =)
Funkar utmärkt! Man ska bara hitta sina former!

Hörs!

Skrivet av Golvad den 31 december, 2008 kl. 15:52 #

Aj då, min kommentar var för lång och blev spammarkerad... :(

Skrivet av Lärarinnan den 31 december, 2008 kl. 17:12 #

Men uj...kommer från en familj som fullkomligen svämmar över av sådana här uttryck, både sådana som är mer allmänt kända (som "Burr sa Kasper när han såg en naken häst" eller "Värden är liten, sa han som gästade dvärgen") men även många som uppkommit inom familjen. Faktiskt var det en farbror även till mig som kommenterade potatisen med "Ja de va goa potäter" (den delen av familjen är från Västergötland) vid en brakmiddag!! Vad är det med den generationen och potatisar??

Sen har min far t ex denna "Hääät häääät era jävlarrr, hät upp posteline mä" som tydligen någon person sagt någon gång när någon frågade på en fest om man fick börja äta...?! Så den har vi fått höra sen barnsben när vi ska till attt "häääta" ;)

"Är du stel i knäna" och "Har du stång i arsle?" sa mormor till oss barn när vi i första fallet inte neg när vi hälsade och i andra fallet om vi inte stängde dörren om oss.

Min absoluta favorit, som jag inte vet om den bara finns inom familjen eller om andra familjer också använder den är när man, då någon kommer på tok för sent med en lösning på ett problem, säger: "Ja, det är så dags å komma me hö när märra ä dö!" Den slår fan allt ;)

Skrivet av Lärarinnan den 01 januari, 2009 kl. 13:48 #

Lärarinnan- Oj, det var mycket matnyttigt i den spammade kommentaren, minsann!

Och tack för att du lärde mig hur man gör med spammade kommentarer. =)

Den sista känner jag igen, den är verkligen klockren!

Skrivet av Moböjs den 01 januari, 2009 kl. 13:51 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg