För ungefär hur många veckor sedan som helst -typ sex- när jag skulle börja mitt stavrace om morgnarna.
Tänkte jag piece of cake. Medan jag stoppade in händerna i snörena och lämnade huset.
Tio minuter senare tänkte jag i stället något i stil med andnöd och jag dööööör.
Den där långsvängen mellan broarna jag tänkte hurtbulla mig runt bara försvann in i dimman och blev till kortsvängen förbi Brukshundklubben i stället. [Jag har ingen aning om kilometer och sånt här...men den ena svängen är i alla fall drygt tre gånger så lång som den andra.]
Jag var både svettig och rödblommig och lite shaky i knäna när jag kom hem den morgonen.
Sedan dess har jag succesivt utökat mina rundor. Ungefär med en veckas mellanrum.
Och redan i går morse. Vaknade en liten tanke i mitt musikfyllda huvud. Medan stavarna smattrade mot asfalten och jag blivit lagom varm i kroppen. Och jag var s å h ä r nära att ta höger i stället för vänster [långsvängsvägen alltså] när jag kom fram till nya bron [som inte alls är så ny längre, men som så länge den gamla finns kvar, för oss som bor här, ändå alltid kommer få heta nya bron].
Men så blev det vänster i alla fall när jag väl måste välja.
Fast det grämde mig en aning. Att jag fegat ur.
Så i morse vaknade jag före Nyckelhålsmannens väckarklockor [i det här hushållet klarar vi oss inte med en], redan strax före halvsex. Och var. Skitpigg. Och hur redo som helst.
Ner på toa, i träningskläderna, upp för trappan och pussa på den snarkande, "Hörru, jag är pigg, jag sticker ut nu, du får se till att ha dig ur sängen på egen hand i dag!"
"Mmmmm....hmmm..."
Och långsvängen, som jag för så där sex veckor sedan täkte att jag aldrig skulle kunna ta mig igenom upprätt med stavar och värdighet i behåll.
Den bara gick som en dans.
På fyrtiofem minuter.
Fy fan vad det känns bra.
Skam den som ger sig...
...och ratar stavar!
Tjing, tjingeling...nu ska jag slänga mig i säng ett par timmar.
[Jag har hela sommaren tänkt att det är skitbra att jag klivit upp strax före sex varje varedagsmorgon, för då har jag ju inga problem att göra det sedan heller. När skolan börjar igen. Och det är ju sant. Det är bara det att då. Då ska jag starta morgonens första lektion i samma veva som jag h e l a sommaren snubblat i säng och gått i förmiddagskoma. Tänkte inte på det.]
- Mina bokmärken
-
Amanda försöker blogga
-
Bump
-
Byhåla 101
-
En fisk som heter Wanda
-
Fredriks blogg på Café
-
Husmorsorna
-
LadyG
-
Life of Ratty
-
Mellan två ögon
-
Mitt liv som UFO goes Annieverse
-
Monika Ahlberg
-
Pernilla Wahlgren
-
SBTAuto-Foto
-
Sannas blogg
-
Skrivbloggen på UR
-
Smileme
-
live laugh love
- Personer som dyker upp i bloggen; familj
- Personer som dyker upp i bloggen; vänner
Senaste kommentarer
- Hej! Jag har inte något...
- Tack för tipset! Jag får...
- Åh, vad härligt det låter...
- Åh, du beskriver så hilma...
- Her Hemmavid- Ja men ni...
- Vilken backfalsh du ger...
- "Vad är väl fredagsmys...
- Pausa du. Skriv när inspi...
- Jag väntar med, och hoppa...
- Jag väntar gärna!
- My- Skojar du? Hilfe. ...
- Usch och fy, jag förstår...
- Huva finns inget värre än...
- omg. =/ du måste ha varit...
- Eva Å- Tack snälla du,...
- Jag förstår dej så väl,...
- linda- Tack snällaste du,...
- Annieverse- Ja, Annie....
- Du borde veta att du är...
- Mycket klokt skrivet....


Skrivet av Nynna den 26 juli, 2007 kl. 09:03 #
Skrivet av Lärarinnan den 26 juli, 2007 kl. 09:16 #
Skrivet av Annie alias UFOt den 26 juli, 2007 kl. 09:27 #
Skrivet av Cinna den 26 juli, 2007 kl. 09:49 #
Skrivet av Thomas den 26 juli, 2007 kl. 10:44 #
Skrivet av Moböjs den 26 juli, 2007 kl. 11:27 #
Skrivet av Sanna E den 26 juli, 2007 kl. 11:49 #
Skrivet av Moböjs den 26 juli, 2007 kl. 12:11 #
Skrivet av AA den 26 juli, 2007 kl. 20:39 #
Skrivet av Thomas den 26 juli, 2007 kl. 21:05 #
Skrivet av Moböjs den 26 juli, 2007 kl. 22:33 #