Yes!
Skrivet:   26 juli kl. 07:19

För ungefär hur många veckor sedan som helst -typ sex- när jag skulle börja mitt stavrace om morgnarna.

Tänkte jag piece of cake. Medan jag stoppade in händerna i snörena och lämnade huset.

Tio minuter senare tänkte jag i stället något i stil med andnöd och jag dööööör.

Den där långsvängen mellan broarna jag tänkte hurtbulla mig runt bara försvann in i dimman och blev till kortsvängen förbi Brukshundklubben i stället. [Jag har ingen aning om kilometer och sånt här...men den ena svängen är i alla fall drygt tre gånger så lång som den andra.]

Jag var både svettig och rödblommig och lite shaky i knäna när jag kom hem den morgonen.

Sedan dess har jag succesivt utökat mina rundor. Ungefär med en veckas mellanrum.

Och redan i går morse. Vaknade en liten tanke i mitt musikfyllda huvud. Medan stavarna smattrade mot asfalten och jag blivit lagom varm i kroppen. Och jag var  s å   h ä r  nära att ta höger i stället för vänster [långsvängsvägen alltså] när jag kom fram till nya bron [som inte alls är så ny längre, men som så länge den gamla finns kvar, för oss som bor här, ändå alltid kommer få heta nya bron].

Men så blev det vänster i alla fall när jag väl måste välja.

Fast det grämde mig en aning. Att jag fegat ur.

Så i morse vaknade jag före Nyckelhålsmannens väckarklockor [i det här hushållet klarar vi oss inte med en], redan strax före halvsex. Och var. Skitpigg. Och hur redo som helst.

Ner på toa, i träningskläderna, upp för trappan och pussa på den snarkande, "Hörru, jag är pigg, jag sticker ut nu, du får se till att ha dig ur sängen på egen hand i dag!"

"Mmmmm....hmmm..."

Och långsvängen, som jag för så där sex veckor sedan täkte att jag aldrig skulle kunna ta mig igenom upprätt med stavar och värdighet i behåll.

Den bara gick som en dans.

På fyrtiofem minuter.

Fy fan vad det känns bra.

Skam den som ger sig...

...och ratar stavar!

Tjing, tjingeling...nu ska jag slänga mig i säng ett par timmar.

[Jag har hela sommaren tänkt att det är skitbra att jag klivit upp strax före sex varje varedagsmorgon, för då har jag ju inga problem att göra det sedan heller. När skolan börjar igen. Och det är ju sant. Det är bara det att då. Då ska jag starta morgonens första lektion i samma veva som jag  h e l a  sommaren snubblat i säng och gått i förmiddagskoma. Tänkte inte på det.]

 
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/enilorac.m/entry/yes1
Kommentarer:

Ja, det är häftigt faktiskt. Man blir piggare och orkar mer och mer för varje dag och det spelar ingen roll när man börjar motionera i livet. det är lätt att få kondis egentligen... och lätt att förlora också.. är jag rädd. Jag började springa varje morgon efter påsklovet. Jag ökade rundans längd med jämna mellanrum och hade fått upp "flåset" och då... tappade jag plötsligt känseln på en del av min fot en natt och doktorn sa att en nerv va skadad i foten så nu kan jag inte snöra på mig joggingskorna. Snacka om Västgötaklimax.

Skrivet av Nynna den 26 juli, 2007 kl. 09:03 #

Fy fan vad du är bra :-)

Skrivet av Lärarinnan den 26 juli, 2007 kl. 09:16 #

Duktig flicka!!! Det är härligt när man kommer dithän att man själv märker att det faktiskt ger resultat - pure magic ;-)

Skrivet av Annie alias UFOt den 26 juli, 2007 kl. 09:27 #

Men gud vad du är duktig... Jag kan inte ens cykla en sträcka som tar en minut utan att vara en flåsande klump när jag är framme. Varje morgon när jag är framme vid skolan så får jag stå & flämta... Självklart så måste jag röka under denna cykeltur oxå vilket inte gör saken bättre =) Men du är verkligen jätteduktig... Först kliva upp så tidigt... sen göra något så fruktansvärt som att röra på sig... brrr... Som vanligt så skriver du så härligt så man önskar att texten var längre =)

Skrivet av Cinna den 26 juli, 2007 kl. 09:49 #

Jag har alltid tyckt att stavgång är en av de mest pinsamma sätt att röra sig, fullt i klass med powerwalking och snäppet under golf. Dock är jag djupt imponerad av din disciplin och jag kommer vara ännu mer imponerad om du fortsätter när jobbet börjar igen:)

Skrivet av Thomas den 26 juli, 2007 kl. 10:44 #

Nynna- Jag har alltid tyckt att det är fruktansvärt pinsamt med stavgång, tills jag testade den där första gången. Sen gillar jag att träna aerobics och bodypump, och tänkte att nån form av grundkondis har man ju. Fast...näe...inte stavgångskondis. Men nu, nu sitter den! Och jag tror, precis som du, att den måste underhållas. Fasen vad taskigt med foten. Är det något att göra åt det hela, eller är det väntan i ovisshet som gäller? Lärarinnan- Visst fan är jag! ;-) Annie- Ja, det känns otroligt skönt! Cinna- Åh, nu rodnar den stavvandrande svenskaläraren. Tack! Och. Självklart måste du röka. Borde inte det s t i m u l e r a konditionen egentligen. Tänk alla avancerade ut- och inandningar man gör medan man röker en cigg. Det borde också vara lugnande. Rena kuren faktiskt! ;-) Thomas- Oh yes, I'm gonna impress you, wait and see! Med min piiiinamma sport! ;-)

Skrivet av Moböjs den 26 juli, 2007 kl. 11:27 #

Go Moböjs!

Skrivet av Sanna E den 26 juli, 2007 kl. 11:49 #

Sanna E- Ha, ha...ja, jag går och går och går!

Skrivet av Moböjs den 26 juli, 2007 kl. 12:11 #

pappa gick upp till loängarna,runt mot nedansjöbodarna o sen hem. en sträcka på 23,4 mil. som att gå från lo in till matfors alltså!!! tog fyra timmar. puh. vädra stavarna ger mersmak.

Skrivet av AA den 26 juli, 2007 kl. 20:39 #

Den sista där, det tycks vara en sån där härlig generationsöverdrift. 23,4 mil på 4 timmar innebär en snittfart på 58,5 km/timme. Jämför med världsrekordet på 100 m, de springer i knappt 40 km/timme... Superpappa det där:)

Skrivet av Thomas den 26 juli, 2007 kl. 21:05 #

AA- Men ska du bli lärare? Är du min forna kandidat? 23, 4 mil är det i n t e mellan Lo och Matfors. Möjligtvis 2,34. Det är tur du satsar på språk hörru! ;-) Thomas- Ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha

Skrivet av Moböjs den 26 juli, 2007 kl. 22:33 #

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten