Passagens bloggteman är i mitt tycke gediget tråkiga. I princip finns inte ett enda bloggtema jag reagerar med: WOW - det här vill jag ha!

Svart är tråkigt. Grått är ännu tråkigare. Rött påminner för mycket om äldre tanter som applicerat för mycket rouge på kinderna. Grönt är en avkopplande färg med Passagen saboterade den och trixade om den spygrönt. Sidhuvudens naturbilder är okej men jag vill att varje blogginlägg avgränsas genom tydliga markeringar och inget av Teman Natur har den finessen.

I stort sett inte ett bloggtema som känns rätt. Rosa är en i mitt tycke, mjäkig färg och påminner om små bebiskläder föräldrarna klär på små flickbebisar. Dock får den för en kortare period duga.

På Debatten Vardagsprat är allt sig likt. Någon blir arg och upprörd över att raderingsfunktionen fortfarande finns tillgänglig för fler än han själv och han tar därmed ett bestämt farväl av Vardagsprat. Mer rättvist om det bara hade varit han som kunde radera!

En annan skribent anser att han blir mesig genom att delta på debatten. Tyvärr vet inte denne skribent i alla situationer vilket ben han ska stå på för dagen. En poäng har han dock. Att debatten till stor del handlar om att anpassa sig till andra debattörer och lyda under deras oskrivna, gängse regler. Gud vare den person nådig som till exempel uttalar sig negativt om polska gästarbetare! Då flyger omgående ordet "rasist" genom luften. Rasist på grund av att man konstaterar hur verkligheten utanför lilla Vardagsprat ser ut? Nej, mycket dumt ska man höra innan det är dags att mot Pärleporten vandra.

Vardagsprat är i stort sett en inskränkt debatt som kunde blivit friare och öppnare och mer välkomnande om det inte varit för att ett visst litet fåtal skribenter bestämmer agendan på forumet.

Grannen tillagar lunch och in genom vår öppna altandörr strömmar ett aptitretande matos. I och med detta blir jag påmind om att jag inte fått något i kistan sedan tidigt i morse.

Nu går jag och fixar lunch! :-D